Platta paket.....

Jaha, då ska vi se vad som dolde sig i de platta paketen jag visade i förra inlägget.

Om du inte orkar läsa ett långt inlägg kan du alltid skrolla ner och tjuvkika.....för det är klart att det inte var sakerna som är på de här första bilderna som gömde sig där i, men jag börjar med dem :-)

Jag har under det här året letat efter en gammal möbel som skulle få ersätta det skrivbord vi hade i gästrummet innan renoveringen, men inte hittat något som känts sådär helt rätt.

I ärlighetens namn ska jag väl också säga att jag egentligen inte visste riktigt vad det var jag letade efter utan jag väntade mer bara på den där känslan som skulle säga mig att "jamen precis den där blir helt perfekt!".

När jag till sist ledsnade på att den där känslan aldrig infann sig åkte jag till det blågula varuhuset och köpte det jag ändå tyckte var ett helt ok val.

Maken och jag hjälptes åt att få alla delar med pluggar, skruvar och mojänger på plats, men vi orkade inte hela vägen första dagen utan slutade när vi satt ihop själva stommen.

Vi ställde den på plats och jag kände på en gång att "Nej, det här blir helt FEL!!!".

Den var för stor, den var för dominant, den var för vit......och i för perfekt nyskick!

Jag gick ut och in i det där rummet och kände paniken bubbla i magen. I tankarna vände och vred jag på både möbeln och dess placering, men hittade ingen bättre lösning......eller känsla.

Bäst att sova på saken.

Morgonen därpå tog jag sovmorgon och vaknade av att jag hörde min fina make stöka runt i gästrummet i full färd med att sätta upp hyllor, montera lådan och sätta glasdörrarna på plats.

Jag ville helst bara trycka kudden över ansiktet och få den där möbeln att försvinna, men så bestämde jag mig för att ge det hela en chans.

 Hela dagen sprang jag fram och tillbaka och plockade bland våra saker för att se om jag kunde få den där dåliga känslan att försvinna.....och faktiskt så gjorde den det till slut :-)

Vi satte upp spegeln vi gjort för länge sedan av ett gammalt fönster och ovanför den en egendesignad och hemtillverkad hylla.

Nu är den där hyllan nertagen igen för jag ville ha den mörkare (den var ljusare än bilden visar).

Det var en resa i sig, för hur gör man betsat och lackat trä mörkare utan att måla heltäckande, eller slipa bort lacken (vilket jag INTE tänkte ge mig på!)?

Ja, man tar lite mörkbrun lasyr, stryker det tunt, blandar i lite svart färg och duttar och gnuggar med trasa. 

Det var såna färger vi redan hade hemma och här hade jag inget tålamod alls att prova på något annat än själva hyllan utan höll andan och hoppades att det skulle bli bra. Det kunde ha blivit en halv katastrof......men (phhhhuuuu) jag är nöjd.

Nu ska vi bara se hur lång tid det tar innan färgen har torkat. Efter två dagar ligger den fortfarande på verandan :-)

Den stora madonnan beundrade jag hos en vän som hade köpt den och ställt i sitt vardagsrumsfönster.

Så köpte hon katt och madonnan förpassades till en undangömd vrå så den inte skulle gå sönder när katten for fram......och i vintras kom hon med den till mig för hon visste att jag tyckte om den. Vad säger man?!

Nu vakar madonnan över oss och vårt hus!

Det blev en lång historia om några platta paket som innehöll ett Liatorp sideboard från IKEA som fick bli en kompromiss för den där perfekta gamla möbeln jag aldrig hittade :-)

Kram

Birgitta