Snö och "Drottning Ingrid" pelargon

 

Det snöar ute och "Drottning Ingrid" pelargonen från växthuset har fått komma in i huset. 

Det ser lite malplacerat ut med en fullt blommande pelargon och snöyra, men jag har ingen annan bra vinterförvaring åt den så den får stå i övre hallen tills vidare. Det är lite svalare där än i övriga huset.

Borde klippa bort blommorna, men de är ju så fina där de högresta sträcker på sig! Någon vecka till får de blomma på plats, men sen ska plantan få vila så den förhoppningsvis orkar komma igen till nästa år.

En fin måndag önskar jag dig!

Kram

Birgitta

Höststädning

 

Jag städar vårt hus. Inte bara en vanlig veckostädning utan en rejäl höststädning där växter pysslas om, alla ytor dammas, saker byter plats.....eller rent av rensas bort och golven dammsugs och våttorkas. 

Tar ett rum i taget och började med sovrummet igår för att fortsätta med badrummet idag. Det tar tid eftersom jag går igenom precis allt.....och rörigt också när skåp och lådor plockas ur, men såååå skönt det känns när det sen blir skinande rent och i ordning!

Sätter nya batterier i ljusslingorna för nu är det dags att tända upp i alla mörka vrår. Så mysigt när det lyser i skåpet i badrummet när man kommer in där!

Det här skåpet köptes för att jag tänkte ha extra handdukar, toapapper, krämer och sånt där i det, saker som man har i ett badrum.....men av någon anledning finns det inte en enda sån sak där i nu. Det är istället fyllt med en massa vackra nostalgi saker :-)

Allting är fyndat på second hand, eller från vår Dalagård, eller kvarlämnat i huset när vi köpte det, eller något jag gjort själv.....som de där rundlarna jag för några år sedan vek av tapetrester.

 

Och längst där nere finns den finaste nostalgi saken av dem alla.....nysilverskålen som min morfar Emil lät tillverka då mormors och hans första barn skulle döpas 1934. Alla de 8 barnen blev sen döpta med dopvatten från den här skålen.....även min mamma.

När min mamma sen fick skålen av min mormor var det mer mässing än silver kvar på ytan eftersom hon använt den som matskål till katterna! :-) Mamma lämnade in den i en guldsmedsaffär och så fick den tillbaka sin forna silverglans.....och nu bor den hos oss....i vårt lysande skåp i badrummet!

I morgon blir det nog inte så mycket städat för släpet är fullt med skräp som ska till återvinningen och om vi ska få någon god fredagsmat måste det handlas för kylskåpet är väldigt tomt, och sen är det ju fredagsmys med maken som gäller.....men jag fortsätter när tid och lust finns. Kanske är jag klar med husets alla rum lagom till jul :-D

Kram till er alla!

Birgitta

Container

 

 Jag har köpt kläder ibland på second hand, men inte så ofta prioriterat att titta efter just kläder, men sista tiden har jag hittat, och köpt, en hel del jättefina kläder......som den här helt underbara ponchon/capen från danska Container.

Kragen är så mjuuuuk och den är gjord i finaste ull med skärp och sydda ärmar

Försökte ta en spegelbild där jag har den på mig, men nä, det blev riktigt dåliga bilder så den får bli visad så här istället :-)

Jag har svårt att hitta fina kläder med mina 160 cm och storlek XS. Baskläder som toppar och jeans är inga problem, men det där lite annorlunda som inte finns på de stora klädkedjorna, det tycker jag kan vara svårare. Nu har jag hittat både tröjor, klänningar, skärp, mössa, den här ponchon/capen och en så fin svart sammetskappa för säkert bara en bråkdel av vad det har kostat nytt. Så glad är jag för det!!!

Ha en fin kväll!

Kramar

Birgitta

Höstens trender

 

Som ni kanske redan vet så bor jag väldigt nära Åsby Hem och Trädgård i Hallstahammar där de har koll på trender och är otroligt duktiga på växter, inredning och på att styla vackert! 

Åker dit ibland för att strosa runt och få inspiration.

Jag dras till höstens alla nyanser från brunt till orange och där jag tidigare var mycket mer åt silver vänder det nu mot varmare toner av guld/mässing.....och det finns ett överflöd av allt det på Åsby!

Sen är jag inte så "kitchig", men kan tycka det är ett roligt sätt att lysa upp sitt hem med guldiga flamingos....eller söta elefanter :-)

......och växter vill jag inte vara utan! Titta bara vilken färgprakt!

Jag var där första veckan i oktober och då höll en tredjedel av deras försäljningsyta på att förvandlas till julinspiration vilket jag helt hoppade över den här gången. Julen får gärna vänta någon månad till för min del :-)

Solen skiner, liten tax och hans matte ska gå en långpromenad!

KRAM

Birgitta

Färgmatchat

 Jag har snurrat runt en del i secondhand butiker de sista veckorna, och också gjort en hel del fynd :-)

Först hittade jag den vackra lyktan med slipat glas, sen den nästan helt oanvända mössan som passade perfekt på min huvudknopp.....och så en såååå vacker vintagebrosch som jag bara inte kunde motstå!

När jag fotat den här bilden kom jag på att jag köpte en väska också....och då såg jag hur färgmatchat allt var :-)

Jag har länge velat köpa en liten väska som passar till att bara ha mobil, bankkort och bilnycklar i och den här är helt perfekt! 

Den hade sin ursprungliga prislapp kvar så troligtvis var det ett felköp för någon som sedan lämnade in den till "Hela Människan" och så fick jag precis den väska jag letat efter för inte ens en tredjedel av vad den kostat ny.

Det är det här jag älskar med second hand, skattjakten :-) Att ha förhoppningen om att det ska finnas saker som tilltalar mig och som jag inte behöver tveka över att köpa eftersom det är billiga priser och pengarna går till verksamheter som gör bra saker för samhället. På något sätt win-win för alla.

Vacker oktober måndag önskar jag dig! 

Kramar

Birgitta

Veranda update

 Jaha......då ska vi se hur långt det här sega veranda bygget har kommit :-)

Vårt köksbord var först arbetsbord för lasering av skivorna till det nya vardagsrumsbordet, för att sen ersättas av vit färg och målning av fönsterfoder, som ersattes av målning av fönsterkarmar som blev grågröna......och nästa moment är att måla fönsterbågar.

Vilken tur att vi började med vardagsrumsbordet så vi har någonstans att sitta och äta :-)

Vår ambition är att få utbyggnaden klar på utsidan i år, men vi kommer så långt vi kommer med det.

Vi har tyvärr inget uppvärmt ställe att snickra och måla på därför är det utomhus eller inne i huset som gäller för våra projekt.

Det fina hantverkslagda plåttaket med hängrännor är på plats, men stuprören behöver lite nya böjar och fastsättning i knutarna. 

Maken satte in de nymålade karmarna idag och anpassade fönsterbågarna och typiskt nog tog den starka vinden tag i ett av fönstren och skickade det rätt ner i trallgolvet så en ruta gick i tusen bitar. Det här är gamla fönster med blåsta glas så jag är så glad att vi har några extra att kunna plocka glas från. Det blir "bara" lite mera jobb innan skrapning och kittande. Sen ska de också bli grågröna med vita foder som står väntande där mot väggen.

När vi planerade för den nya verandan hade jag som önskemål att få till en platsbyggd förvaring för stolsdynor, filtar och kuddar och den kommer att hamna här innanför. Vi tänkte det skulle bli snyggt att platsbygga den med vit målad pärlspont så det ser ut, och blir, som en sittbänk

Nu får vi också lite mer skydd mot vind, regn och snö utanför dörren och någon typ av stolar/fåtöljer kommer det också att bli där under taket.

Sen har vi lite delade meningar om snickarglädje. Jag skulle vilja ha någon slags snickarglädje i de öppna övre hörnen för att mjuka upp det kantiga lite, maken tycker inte att det behövs. Vi får se vart vi landar i det :-)

Läkt ska upp på fasaden och till sist ska alla husets fönster spröjsas så som det en gång har sett ut när det var enkelglas med innerbågar. Vi gör det vi orkar och hinner i år och så får vi fortsätta nästa år. Är så glad för det som ändå är klart och vädersäkrat inför vintern!

Ha en skön torsdagskväll!

Kram

Birgitta

Röd liten stuga....

 Inte kan man väl ha för många röda hus med vita knutar att engagera sig i?.....

.....för ibland dimper de ju bara ner i mitt knä och jag kan inte säga nej. Eller jo, jag kan säga nej, men just i det här fallet vill jag inte säga nej :-)

Det är vid den här lilla röda stugan jag så ofta har varit med min vän under hösten och här ska det hända spännande saker nästa vår/sommar/höst, men än så länge ger vi bara huset all den kärlek och omvårdnad vi hinner och orkar innan kylan och mörkret kommer.

Taket behöver bytas för det enkupiga teglet är trasigt och frostsprängt, Pappen under håller knappt ihop och läkten är rutten. Vattnet har på många ställen gått rätt igenom innertaket så alla tak inomhus är fuktskadade. Skorstenen måste muras om, allt inomhus målas......och så ska trädgården röjas och planteras. Lätt som en plätt!

Nu har vi en sambo och en make som tar sig an taket, skorstenen får ett proffs fixa och trädgården är till stora delar redan röjd av vännens sambo som har allsköns maskiner för att göra sånt enkelt och smidigt.....så vännen och jag.....vi målar, målar och målar :-) Det kommer att bli så fint här med en färgskala från vitt till grått. Det behövs en lugn bas att utgå från.

Det finns ett fint uthus också där vi målar i den gamla hönshusdelen som någon tyckte skulle göra sig bra som gästrum med mörkbrun panel på väggarna. Så mörkt och dystert! Här far vi också fram med vit färg. Ska påpeka att vi bara målat första vändan när jag tog bilden.....det ser helt annorlunda ut nu när det är färdig målat!

Allt började med att min vän fick erbjudande om att hyra det här stället och hon nappade på det för hon hade massor av drömmar. 

På vägen mot drömmarna kroknade hon och tänkte att nej, jag skiter i det här, det är för mycket jobb.

Så när hon vallade runt mig och målade upp sina drömmar om ett företagande där huset ska göras i ordning som ett hem fast det ska vara som ett finare loppis/vintageställe där allt ska vara till salu. 

I den gamla hönshusdelen ska det vara lite billigare loppissaker och det sista uthuset ska bjuda på hennes egna alster när det gäller återvinningsdesign och alla de vackra saker som hon gjuter i flytspackel eller betong.

I trädgården målade hon upp mysiga sittplatser att bara koppla av på, blommor i mängd att både njuta av och sälja, plantor i krukor, stigar med installationer i naturen......jamen ni hör ju.....det bara sprutade ut ideér!!! Ändå avslutade hon med att säga att hon gett upp, att hon inte orkade driva sina drömmar vidare.

DET får ju bara inte hända! Så här kliver jag in som pepp och renoveringsstöd, och kanske framtida samarbetspartner :-)

Vi har så roligt tillsammans, jobbar jättebra sida vid sida, eller var och en för sig, och delar drömmarna om vad det här skulle kunna växa till. Jag, precis som hon, älskar second hand och att ta hand om alla saker som redan finns och göra något nytt av det. Mycket jobb, men så otroligt spännande!

Det här huset ligger på anrik mark i Simtuna för på tomten finns en skylt som hembygdsföreningen satt upp. Känner ni igen låten "Se nu tittar lilla solen in igen...."?

Av huset där Åke Wassing var född finns bara de stora stenarna från grunden kvar, men vi ska absolut också bjuda på historian om Åke Wassing!

Så.....nu vet ni lite vad jag håller på med. 

Antingen målar jag här hemma på fönster och fönsterfoder till verandan, eller så är jag i Simtuna och målar väggar och tak, gräver i trädgården och flyttar växter:-)

KRAM

Birgitta

 

Oxelbär

 

Jag dras just nu till allt med höstfärger.....orange, gult, grönt och brunt....så när jag fick se en enormt stor och vacker oxel med massor av bärknippen i allt från gröngult till varmaste orange knipsade jag av några kvistar för att lägga i ljusstaken på braskaminsmuren.

Brukar dekorera den med rönnbär, men det här blev ju ännu finare.....och.....oxelbär blir röda när de är helt mogna och innehåller ganska lite vatten så de borde också bli perfekta att trä upp på tråd till en sån där takkrona som jag blev inspirerad av i Mariehamn. Det blir till att plocka en hel korg med oxelbär framöver.

Fast just nu njuter jag av färgprakten på braskaminsmurens kant och vill ha ännu mera blommor/växter i varma höstsprakande färger!

Det är fredag! 

Vårt hus är städat, vädret ute inbjuder till mys inne och jag skickar en varm höstkram till just dig <3

Birgitta

1903

 

Jag måste bara få visa er en interiör som finns kvar i sitt originaluppförande i ett stort hus byggt 1903.

Huset i 4 våningar byggdes som ålderdomshem, men har under åren också fungerat som församlingshem. Idag är det ett privatboende som ägs av en av mina bästa vänner och hennes sambo så jag har turen att få komma hit då och då och nu tog jag också med kameran för att kunna visa er.

När man kommer upp till den fjärde våningen via den breda trappan befinner man sig på det plan där personalen på ålderdomshemmet en gång bodde och det är verkligen en resa tillbaka i tiden att komma upp här. Så häftigt!

Det kliar i mina fingrar att få köpa in linoljefärg och vackra tapeter och göra våningen beboelig igen. Det finns en väldigt speciell energi där som tilltalar mig.

Titta bara på det platsbyggda köket med det gamla skåpet som jag skulle vilja fylla med den vackraste blommiga servisen och slipade kristallglas. Kanske inte precis det personalen på ett äldreboende höll sig med.....men jag skulle lätt kunna tänka mig att duka med det och sitta vid det runda bordet och äta en god lunch :-)

Det är också ett helt magiskt ljus med stora fönster och högt i tak. Jag kan gå där i evigheter och titta på breda lister, vacker pärlspont och tunga gedigna spegeldörrar

Tyvärr finns inte de gamla vedspisarna kvar, men de emaljerade vaskarna som säkert användes för att kunna tvätta sig gör det. Säkert har det också funnits en potthink för jag kan inte tänka mig att man tilltalades av att mitt i natten gå hela den långa vägen till utedasslängan. Den finns också kvar, men är idag ombyggd till ett praktiskt uthus.

Jag kan lätt stå och fundera på hur det kan ha varit då 1903 att bo och arbeta här. Kanske var det föreståndarinnan (eller vad hon nu kan ha haft för titel) som bodde högt upp i trädtopparna..... 

.....för man ser vida omkring åt alla håll här uppifrån!

Det är en bit för mig att åka hit så det händer att jag stannar en natt eller två. Då har jag det så lyxigt att jag får disponera en hel lägenhet själv som ligger i våningen under med likadana stora fönster som gör att allt badar i ljus.....och jag har varit här en hel del eftersom den här bästa vännen och jag har ett gemensamt projekt inför nästa sommar. Jag ska snart göra ett helt eget inlägg om det :-)

Men nu är det snart läggdags för i morgon ska samma vän och jag ut på en heldags loppisrunda med lunch och fika. Den här gången är det hon som åker åt mitt håll så vi tänkte hinna med både Köping, Kungsör och Eskilstuna. Mycket loppis kommer det att bli :-)

Kramar

Birgitta

Att vara en kämpe

 När vi träffade min kusin och hennes man på Åland hade de med sig ett arv som legat och väntat hos dem under coronapandemin.....ett arv efter min pappa som dog för 16 år sedan då han var 67 år gammal.

Jag fick ut en del av mitt arv redan då, men eftersom hans fru fortfarande levde delades inga saker. När hon sen dog 2019 fick jag frågan om det var något jag ville ha efter min pappa och det fanns en sak jag ville ha......boxhandskarna han haft då han 18 år gammal träffade min mamma.

Han hade en väldigt dominant mamma, en mamma som präglade honom så negativt att han i vuxen ålder av psykiatrin rekommenderades att ha så lite kontakt med henne som möjligt. Han diagnostiserades då med bipolaritet och började medicinera.....men han medicinerade inte enbart med de preparat han fick för sin bipolaritet utan blandade även andra tabletter med alkohol vilket inte var någon bra mix!

Jag hade ingen kontakt med min pappa under åren 1964-1987. 1964 flyttade jag från Helsingfors i Finland till Katrineholm i Sverige, bytte språk från finska till svenska och tyckte att jag fick en ny pappa i den man som var far till min halvbror. Jag visste att jag hade en biologisk pappa i Helsingfors, men jag saknade honom aldrig.

När jag 1987 väntade vårt första barn tänkte jag att han kanske skulle tycka det var roligt att veta att han skulle bli morfar så jag tog kontakt med honom via min kusin vilket ledde till att vi träffades några gånger innan jag efter drygt två år valde att ta avstånd från honom.

Hans bipolaritet, tablett och alkoholmissbruk skapade ingen bra personlighet.....och bitterheten, anklagandet och den uppenbara saknaden efter den 4 åriga dotter han tyckte sig ha förlorat då vi flyttade till Sverige gjorde det ännu värre. Jag kunde inte ge honom de förlorade åren tillbaka och han hade svårt att ha kontakt med mig, som den vuxna kvinna jag var, utan den där bitterheten och anklagandet så för min egen skull kände jag mig tvingad att inte träffa honom mer.

Morgonen i november 2007 då polisen från Helsingfors ringde och talade om att han var död, och att indikationer fanns på att han troligtvis hade orsakat sin död själv, blev en torktumlare av känslor och frågor. Jag la aldrig någon skuld på mig själv, men frågan om jag hade kunnat gjort något för att förhindra att det blev som det blev fanns inom mig. Likaså fanns svaret att nej, jag hade inte kunnat gjort något för att förhindra det. 

Jag kommer aldrig att få veta vad han tänkte den där dagen, hur han tänkte, men hans fru berättade efter begravningen att han var en fantastiskt social, hjälpsam och rolig person att vara med när han mådde bra, men de höga topparna av manisk energi som följdes av djup depression tärde på dem båda. 

Det är inte helt klarlagt att han verkligen medvetet valde att avsluta sitt liv, eller om det var en spontan handling driven av hans sjukdom. Konsekvensen blev i alla fall att han lämnade sitt jordiska liv och nu finns hans boxhandskar hos mig som en påminnelse om den pappa jag aldrig riktigt lärde känna. En pappa som kämpade med sitt liv och som jag aldrig kan döma för jag har inte gått i hans skor. Jag kan bara känna min kärlek till honom och hans kärlek till mig.....det spelar ingen roll att jag inte kan se honom, inte höra honom, inte krama om honom.....han finns ändå alltid nära mig <3

Varma söndagskramar!

Birgitta