lördag 26 september 2020

Den gamla ladugården

 Höstrusk ute.....perfekt att sätta sig i favorit fåtöljen och göra ett blogginlägg :-)

Tänkte jag skulle presentera ladugården för er.

Den ligger på den övre delen av vår Dalagård, alldeles ovanför den där snickeridelen, och de där fastspikade brädorna på vänster sidan funderade vi på en del i början. Varför satt de fast så där? Sen kom vi på att någon säkert försökt laga taket och då haft en platå byggd där på kanten. Smart!, men taket blev inte så bra för det är fortfarande jättedåligt. 
Att taket är tätt är verkligen avgörande för om en byggnad står kvar eller rasar med tid så vi har åtgärdat uppenbara hål på mitten, men den här gaveln är dålig nerifrån och upp, eller uppifrån och ner, hur man nu väljer att se på det :-)

Det är inte bara taket som är i dåligt skick, även grunden är det.....och panelen. Ingen quickfix precis

.....ändå, när jag såg ladugården första gången kände jag att Åååååhhhhh, vi bara MÅSTE rädda den här byggnaden!

Titta bara på det lilla dasset. Det är ju till och med tapetserat! Hur gulligt skulle inte det kunna bli?! :-)


Ja, jag erkänner, är nog mer av en drömmare just nu än realist när det gäller den här ladugården.....för det är mycket roligare att drömma än tänka på allt jobb som krävs för att komma till det drömda resultatet, men det skulle kunna bli sååååå fint!


Gaveln på baksidan är byggd av slaggsten.
Slaggsten är en restprodukt från när man separerade järnet från järmalmen, och järnmalm har det brutits mycket i de trakter där vår gård ligger, så det var ju behändigt att använda.
De kan vara jättevackra med färgskiftningar i alla möjliga blå nyanser och Bergslagen är ju också känt för sina smycken gjorda av slipade slaggstenar.

I ladugården finns det fortfarande kvar en massa maskiner och saker för jordbrukande. Ungefär så som det ser ut på bilden såg det ut i varenda byggnad då vi tog över gården......massor av saker.....och en hel del skräp :-)
En del av de där maskinerna vet vi inte ens vad de har använts till.....som den här som till och med är vackert blå/grå målad

Det här borde väl i alla fall vara en mangel? :-)

Första vintern tog vi ner tall och gran och körde till den lokala sågen så allt virke vi använt till vår renovering kommer från vår egen skog och lagrades i ladugården tills det var dags att använda det.
Det var verkligen smockfullt där då :-)

I alla fall var det fullt på den nedre delen......men kolla höskullen.
Kan ni se den festlokal jag ser med rustikt långbord pyntat med kvistar av rönnbär, udda stolar, lampor i de tjocka balkarna, serveringsbord fullt av godsaker att plocka av......
Visst vore det väl någonting extra???

Tänk om vi hade ett helt arbetslag till vårt förfogande.....och en skylift.....och en traktor, DÅ skulle den här ladugården snart vara ett smycke!

Ha en härlig lördag och varm höst KRAM  till er alla som kikar in här!
Birgitta











onsdag 23 september 2020

"Huldinge"

Är lite trött idag eftersom jag satt uppe till nästan 02.00 i natt och skrev ner det vi vet om gården i Dalarna. Efter att det var gjort fortsatte jag med hela släktförteckningen som vindlade än hit än dit med pilar och anteckningar i marginalen gjorda av den person vi fick det av :-) 

Tänkte jag ska berätta lite om gården och familjen Jansson....och då speciellt om Artur som var den siste i släkten som bodde på gården som kallades för "Huldinge" vilket tros vara efter mamma Hulda, men inte ens Artur visste varför den började kallas så.

Eftersom gården kallades "Huldinge" så blev Artur "Huldinge-Artur"......och så här såg huset ut då vi kom dit i januari 2006 med nycklarna i vår hand. Det var 10 år efter att Artur hade dött och gården hade stått obebodd alla de åren.

Det är liksom två delar på den här gården.

Den övre delen bestod av huset jag visade på bild i förra inlägget, plus en stor ladugård, ett stort uthus, en heltimrad smedja och ett pyttelitet rökeri gjort av slaggstensblock. Där växte Arturs mamma Hulda upp och jag vet nu, efter att ha gått igenom lagfartshandlingar, att hennes pappa köpte marken 1878 för 150 kr och antagligen byggdes då den övre delen av gården till familjen som fick 6 barn. Hulda var äldst, född 1873.

Hon gifte sig 1899 med Gustaf Jansson och vi tror att den nedre delen då byggdes till dem och de 6 barn som de fick. Förutom huset fanns där ett uthus med utedass åt ena hållet och en matkällare åt andra. Vi vet i alla fall säkert att Artur, som var det fjärde barnet i barnaskaran född 1910, bodde i det här huset hela sitt liv.

Artur blev 86 år gammal och levde med vedeldning i köksspisen, utedass, brunn ute på gården och så var han traktens siste gårdfarihandlare som cyklade många mil varje dag med sin resväska på pakethållaren :-)


Den där första vintern 2006 gick åt till att rensa bland alla saker i köket, rummet och vinden. Där fanns allt ifrån oljiga cykelkedjor till en säng full med snus under sängramen. Artur avslutade alltid dagen med att dra av snusprillan han hade under läppen mot sängens underkant innan han somnade :-)

När sakerna var ute ur huset åkte allt annat också ut, då hade det som tur var hunnit bli lite vårvärme i luften och på kortet kan man se hur utbyggnaden lutar åt höger för att hela den sidan stod i marken och bottenstockarna och golvbrädorna var helt ruttna. Vi gick på lösa plankor för att inte trampa genom golvet :-)

När alla lager av masonit, kartong och tapeter var ute från väggarna åkte det gamla golvet ut som varit täckt av plastmatta och blivit helt förstört av fukt underifrån. Kvar blev det här: Den timrade stommen, en rutten grund, en del ruttna stockar i själva bärramen och ett mögligt tak.

Vet ni.....jag blir alldeles matt när jag ser de här bilderna!.....men där har vi i alla fall börjat bygga upp den nya golvstommen

Det var kallt, smutsigt och ett evinnerligt hoppande på de där reglarna....och det enda ställe vi hade att lagra saker på var i ett fallfärdigt uthus proppfullt med gamla cykelvrak och skräp från golv till tak. Alltså inga alternativ till förvaring! 
Mindre saker packade vi i kartonger och tog hem för rengöring, men möblerna fick flyttas från sida till sida allteftersom det fanns plats.
Huset har bara ett rum och kök så det var ingen balsal precis!

Vi fick gedigna brädor till nya golv av förra ägaren och det var en helt otrolig känsla när grunden var klar och vi hämtade de vackra golvbrädorna från den lokala sågen där de hade spåntats och hyvlats.
Att se dem ligga på plats var ren och skär glädje!!!

Väggarna var sååååå sneda så de behövdes reglas med både tjockt och tunt virke för att vi skulle kunna få ett underlag att tapetsera på, men vi kom dit också :-)

Sen var det utsidan och där kliade vi oss i huvudet både en och två gånger för vindstrappan fanns i den där utbyggnaden som behövde rivas, och jag ville INTE ha en likadan utbyggnad. 
Hur skulle vi komma upp till vinden där vi planerade att bygga ett stort och fint sovrum med öppet tak upp till nock?
Jo, vi sågar upp ett hål i taket mellan köket och vinden och bygger en trappa i vinkel runt spismuren! 
Den lösningen kom vi på en dag när jag hade städat och gjort fint på hela nedervåningen. Jag fick gå ut och räkna till tio när motorsågen sattes i taket och sågspånet flög!

Utbyggnaden revs och min morbror hjälpte oss att bygga en glasad veranda av fönster jag hittade i ladugården med munblåst bubbligt glas och de gamla pardörrarna målades och sattes på plats.
Vilken skillnad det blev!

Insåg när jag letade bland mina bilder att jag inte har ett enda bra kort av huset som det ser ut just nu.
Ni får hålla till godo med den ostylade bilden där våra skruttiga utemöbler står väldigt strategiskt "icke snyggt" placerade :-)
Sen den här bilden togs har dörrarna blivit målade en gång till, betongklumparna är utbytta mot en trappa OCH verandan är klar invändigt!

När jag satt uppe i natt lyckades jag få ihop en släktförteckning bestående av en kedja av familjer i rakt nedstigande led på mamma Huldas sida ända till år 1480. 1480!!!!
I så många hundra år.....eller ännu längre har barn fötts i den här släkten och i den här trakten.
Barn som växte upp, gifte sig och fick barn.....som växte upp eller dog i unga år.

Så sorgligt att se ett led på 1700 talet där familjen förlorade 5 barn på 5 år, varav ett par var tvillingar. Hur orkade man vidare?!
Släkten har bestått av "Nämndemän", "Bergsmän", "Hemmansbrukare" och "Arbetare" och jag har en dagbok skriven i början på 1900 talet av mamma Hulda som jag bara har skummat lite i. Svårt att tyda skrivstilen, men en dag ska jag ta itu med den också.

Jag har bilder på alla gårdens byggnader som de såg ut året efter att vi tog över gården.
Är det något ni skulle vilja se?.....eller ni kanske är alldeles fullproppade efter det här inlägget? :-)

Allt gott till er alla!
Kram
Birgitta



 





 

söndag 20 september 2020

Det sitter i väggarna på vår Dalagård

 Brukar ni titta på "Det sitter i väggarna"?

Jag älskar det programmet! Så himla roligt att följa berättelserna om gamla hus och människorna som bott där......och framöver när vi säljer vår Dalagård hoppas jag att nästa ägare vill ta del av den historia som jag har dokumenterat över vår gård. För släkten som bott där i århundraden finns inte längre.

2005 funderade en av mina morbröder, som bor i Ludvika, på att köpa en gård av en vän som köpt den som dödsbo. Vännen hade ägt den i 10 år och haft ambitionen att ta hand om gården, men inte orkat.
När jag pratade med min morbror hade han bestämt sig för att inte köpa, men han sa till mig att "Du borde åka dit och titta, där finns sååååå mycket saker!"
Tror ni att jag kunde låta bli? Näääääee :-)

Det var den korta historian om hur vi blev ägare till en gård som var helt fallfärdig och som vi nu har som renoveringsprojekt. Vi bor alltså inte på gården i Dalarna utan i ett rött hus i Västmanland. Vet att just det har varit lite förvirrande för dem som inte varit med från början :-)

De 8 byggnaderna var i bedrövligt skick och den 1,3 hektar stora marken bestod mestadels av enorma granar som borde ha avverkats för årtionden sedan, men alla saker!!!.....saker kvarlämnade sedan flera generationer. Massor av saker i ALLA byggnaderna som var allt ifrån hus till ladugård till rökeri och smedja. Jag var i himmelriket :-)

På kortet ovanför står en del av familjen Jansson framför huset där mamma Hulda växte upp. Det huset revs tyvärr  på 1970 talet och kvar var bara den högra delen som varit ett snickeri.
Jag hade en dröm om att återskapa det där snickeriet med alla maskiner och verktyg som fanns kvar där, men efter att vi haft inbrott på gården började jag istället rädda sakerna därifrån.
Det här är vad som finns kvar av huset idag och redan då vi tog över gården 1 januari 2006 var det ett stort hål i taket vid skorstenen där regn och snö sakta men säkert förstörde både tak, väggar och golv, men jag tillät mig ändå att drömma.....då.

Pardörrarna var dubbla med ett yttre par och ett inre. När huset började luta så mycket att dörrar och fönster riskerade att tryckas sönder monterade vi bort dem och återanvände på andra sätt.
De yttre finns nu som dörrar till den "Walk in closet" vi byggde i vårt sovrum
.....och de inre blev dörrar till det nya uthuset vi byggde på gården 2008.
Till vänster fanns en dörr upp till övre våningen och den agerar nu sänggavel i vårt sovrum. Fast den syns knappt på bilden bakom alla kuddar :-)
Allt av värde som annars fanns kvar är flyttat till ladugården för numera är det lite läskigt att gå in i huset, man väntar sig nästan att hela byggnaden ska vika sig. Lite sorgligt känns det att se naturen ta över från det som en gång var ett sånt vackert hus med en levande familj, men så blev det......tyvärr. 
Vi har under åren lagt vår energi på att rädda gårdens kvarvarande boningshus och jag ska försöka leta reda på bilderna från när vi köpte gården och visa er lite "Då och Nu". 
Jag såg potentialen, men insåg inte hur mycket jobb det skulle behövas för att få det i fungerande skick. Kanske tur att man inte vet  :-)

Måste bara avsluta med att visa att jag också minsann har sparat alla gamla tapetrester vi hittat i huset vi renoverar. 
I köket fanns hela 8 lager gamla tapeter under den grönmålade masoniten vi rev bort.....och kvar blev en rejäl timmerstomme.
Varsågod.....en del av de vackraste


Det verkar som om det huset är ett hopplock av två olika byggnader för kök och rum har helt olika typer av grund och stockarna i väggarna är heller inte lika.
Kanske man byggde på.....och till.....allteftersom barnaskaran växte?
I rummet fanns bara en vacker tapet med guldtryckta blomrankor under masoniten som här var målad riktigt ÄGG GULE GUL. Färgglatt! :-)
Tänkte att jag nu ska börja kika på den förteckning vi fått över släkten som bott på gården. 
Listan sträcker sig ända till mitten på 1600 talet och jag fick den som ett utdrag ur en släktbok som tagits fram över gamla släkten i trakten.
Enligt lagfarter vi hittade på vinden fanns det hus vi nu renoverar på den här platsen på 1800 talet. Tror att jag nöjer mig med att dokumentera släkten fram tills dess. Dit har jag någorlunda koll, men sedan är det lätt att bli lite snurrig på vem som var just Janssons mormorsfarmors far och mor :-)

Kram
Birgitta












lördag 12 september 2020

När det ena ger det andra

 Medan maken klättrar på taket, som skymtar på bilden, och lägger tegelpannor lägger jag sten, bland annat :-)

Egentligen började det där stenläggandet med att jag strosade runt på en handelsträdgård och hittade en så vacker rosplanta på rea. 
Vi har en plätt i vår trädgård som verkligen behöver lite kärlek.....och blomsterfägring, så jag tänkte att den där rosen verkligen skulle passa finfint där......meeeeen
.....det är snustorrt eftersom det gigantiska gråpäronträdet tar allt vatten. Till och med lavendeln höll på att tvärdö den här torra sommaren och jag har försökt med en New Dawn ros där för många år sedan som mötte samma öde. Hmmmm.....jag var tvungen att lösa det där med att kunna vattna så vattnet går ner i jorden ordentligt.....
Nåja, jag började i alla fall med att måla spaljén som knappt hade någon färg kvar och det gjorde stor skillnad
Grävde sen upp den stackars lavendeln och minst tuuuuusen pärlhyacintlökar, för jag kom på att vi hade en halv rostig tunna till övers. Ni vet, jag planterade ju en sälg, och lavendel, i den ena halvan och det har fungerat väldigt bra att vattna. Så här.....den står i precis motsatt hörn av odlingsdelen.
Det skulle nog bli bra med samma lösning här så jag grävde  bort den gamla jorden, ställde dit den andra halvan av den rostiga tunnan, fyllde den med mörk näringsrik rosjord och så ner med rosen och lavendeln. 
Pärlhyacintlökarna fick grannen :-)
So god so far, men gräsmatta intill rostiga tunnor är en svårklippt gräsmatta så jag löste det på samma sätt som på andra sidan, med markduk och grus. Blev ju bra.....
Till vänster står det där gråpäronträdet och det var verkligen inte fint i kanten till odlingsdelen, torrt och fullt av ogräs!
Funderade lite, pustade en stund, tog fram min finska sisu (brukar vara detsamma som en svensk sjujäklaranamma :-)) och greppade spaden.....igen. Grävde ur, la på markduk och hämtade runda stenar vi hade på lager. En del var så stora och så tunga att jag var tvungen att be takläggarmaken om hjälp med att baxa dem på plats 
......men sen kunde jag fortsätta själv :-)
Det syns inte så bra på bilden, men ytan är en liten slänt som alltid varit skit att hålla fin eftersom det inte gått att klippa med gräsklipparen utan ogräset har ohämmat växt in i gruset på odlingsdelen.
Kanske det blir lättare att hålla snyggt nu. Jag hoppas det!
Stenarna på lager är slut. Maken är i Kungsör och bygger jakttorn.....hoppas han kommer hem med mer sten till mig.
En del får helgblommor, jag får stenar.....kanske :-)

Ha en alldeles underbar septemberlördag!
KRAM
Birgitta


torsdag 3 september 2020

Regnet det bara öser ner.....

 Skulle ha målat läkt idag, men det ösregnar så jag slipper :-)

Försöker förstå mig på de här nya funktionerna på blogspot där bilderna tidigare automatiskt blivit så där perfekt stora utan att jag har behövt göra något, men nu blir de pyttesmå när jag laddar ner dem och så får jag stega fram på + eller - utan att ha en aning om hur stora de blir när jag publicerar......
......för förhandsgranskningen fungerar inte.
Det står att förhandsvisning förbereds, men vart den visas har då inte jag en susning om för det syns inget på min skärm.
Någon annan som upplever detsamma.....eller är det jag som gör helt fel?
Annars tycker jag det nya gränssnittet är klart och tydligt även för en oteknisk person som jag :-)

Ha en riktigt bra dag!
Kram
Birgitta