tisdag 31 januari 2017

Sista dagen i januari

"Nämen tjena så här på januari månads sista dag" kanske vår taxherre Rocky säger ;-)
Han som mår så där extra bra då han ligger upp och ner i soffan som den självklaraste sak i världen.
Från början fick han inte alls vara i soffan, men när vår andra tax lämnade oss blev han herre på täppan och har nu sin alldeles egna plats i soffhörnet.

Här om dagen hittade jag honom tronandes, ombonat och tillpuffat, bland alla kuddar och filtar i fåtöljen när jag steg upp i ottan.
Jag måste nämligen röja undan kuddarna och filtarna från soffan på kvällarna för annars drar han ner allt och bäddar åt sig som den värsta prinsessan på ärten när vi går och lägger oss och jag vill inte ha hundhår och hundlukt i alla textilier när han faktiskt har en egen gosig fäll att sova på i sitt soffhörn.

Fast.....han är tax....och struntar fullkomligt i vad matte vill.
Även fast jag fällt upp locket på fotpallen för att hindra honom från att komma upp i fåtöljen hade han ändå krånglat sig dit och tyckte nog att jag var riktigt taskig som surt motade ner honom från den mjuka härliga bädd han skapat åt sig.
Egensinnig är förnamnet.....Envis är efternamnet....men han är en riktig charmknutte också :-)

Kram
Birgitta

lördag 28 januari 2017

Lite ordning i röran

Vårt hus är i en enda röra på nedre våningen där vi håller på att fixa i ordning vår tvättstuga.
När det är så här rörigt försöker jag att ändå ha ordning på de ställen där det går att ha ordning och nu när kattvinden är klar har jag röjt gästrum och hall på husets övre del.
Gästrummet väntar på att bli renoveringsgipsat, spacklat och tapetserat. 
Vi började med ytterväggen då en platsbyggd förvaringsdel var tvunget att tas bort för att komma åt att byta elcentral och ledningar, men resten får vänta tills viktigare saker har fått sin funktion.
Det hindrar inte mig från att ändå fixa i ordning där inne.
Den vackra gamla hyllan jag fyndade på loppis för många år sedan har fått en plats under snedtaket och där står porslinet vi ärvt efter svärmor tillsammans med både julens bokgran och påskens stora fjäderägg :-)
Svärmor sa alltid att "Det är inte så kisande rankigt" när hon tyckte att det inte var så rasande kinkigt....alltså inte så noga.
Så jag säger samma sak. Det är inte så kisande rankigt att allt inte är perfekt.
Jag är nöjd med det lilla när det är i det närmaste kaos i det stora :-)

Lördagskram till er alla!
Birgitta

söndag 22 januari 2017

Små utrymmen

Vårt gamla röda hus har starkt sluttande tak vilket skapar spännande vinklar och vrår på övervåningen, men det är inte alltid så lätt att utnyttja de där vrårna på ett bra sätt.
Vi behöver förvaringsutrymmen för "bra å ha" saker som man inte vill se så där öppet och innanför gästrummet fanns en kattvind som förra ägarna använde i sånt förvaringssyfte. 
Kruxet var att utrymmet inte var isolerat. De hade bara proppat takfoten full med gamla kläder, tidningar och böcker som ett stopp för fukten att ohämmat åka rakt in.
Det var inte bra för ventilationen så spånten hade därför blivit fuktskadad vid takfoten.
Allt sånt revs bort vid förra sommarens takläggning och maken har nu isolerat utrymmet efter konstens alla regler med luftspalt, vindpapp, isolering, plast och gips.
Med det försvann en del invändig yta och utrymmet blev ännu mer långsmalt än tidigare, men nu är det varmt därinne och vi kan ändå få plats med en del saker som stått på hög i andra delar av huset.
Snedtaket och kortsidorna, som kläddes med gips, vitmålade jag, men den gamla brädväggen som bildar innervägg mot gästrummet ville jag behålla precis som den är.
Den är gjord av allsköns spillvirke och på ett ställe finns en söndersågad bit med texten "STO".
Säkert är den från någon fraktlåda och jag tycker den är så charmig :-)
Den sitter på väggens nederkant och kommer att skymmas av saker som ska förvaras, men jag blev inspirerad till att leta fram mina bokstavsschabloner och göra nya texter längre upp.
Jag tror att det har stått Stockholm på den där ursprungliga brädan så det ströpplade jag dit.....och bara för att det var så roligt att skapa hamnade också Oslo, Köpenhamn och Helsingfors på sidan om :-)
En gammal kista fick flytta in.
I den förvarar jag gamla saker från makens och min uppväxttid och lite minnen från generationer tillbaka.
Längre fram ska jag nog inhandla snygga kartonger så det känns lite mer enhetligt här inne än vad det gör nu. 
För efter den här kistan öste jag bara in alla udda kartonger och korgar jag ville få undan och det blev ingen inspirerande bloggbild :-)
Den gamla medaljongtapeten på dörrens insida ska skrapas bort och hela dörren behöver sedan putsas ordentligt innan jag kan måla den. Det kommer inte att bli klart idag, men jag är sååååå glad åt det som ändå är gjort. 
Nu kan vi få ordning i gästrummet och i hallen utanför och det ska jag gladeligen sätta igång med medan maken fortsätter med sitt projekt "operation tvättstuga".
Ett litet steg i taget för att få ordning och reda i vårt gamla röda hus!

Önskar er alla en fin söndag!
Kram
Birgitta


lördag 14 januari 2017

Mitt jobb....

Jamen nu ni har jag tid och ork att sätta mig vid datorn igen!
Det har verkligen varit en korvstopparvecka och jobbet har följt med mig hem för att funderas lite på och benas ut för att få grepp och struktur runt det.....och så har jag frivilligt tagit med mig lite hemläxor som jag några kvällar satt mig och bläddrat igenom.

Så vad är det då jag gör?

Jag ska göra ett kort svar lite längre :-)
I Hallstahammars kommun, där vi bor, finns flera små skolor.
Små skolor har sina fördelar....och sina nackdelar.
En av nackdelarna är att med få elever kan man inte laborera hur som helst med elevkonstellationer. Är det bara 20 elever som ska gå i år 4 så blir det bara en klass och alla måste samsas om samma utrymme och samma resurser.
Precis som med oss vuxna är alla barn olika.
De lär på olika sätt, de behöver olika verktyg och olika stimuli för att tycka att skolan är rolig och viktig.

Jag har fått en helt ny tjänst, på en liten skola med elever från förskoleklass till år 5, som extra resurs i en årskurs 4 med 21 elever.
Det är den enda klassen med år 4 elever och min roll är att vara stöd för både elever, lärare och klassen som helhet.

Att få en helt ny tjänst har inneburit många saker att både lära, känna och ta in.
Inte bara det att jag , tillsammans med läraren, ska hitta formerna för att använda min tid på bästa sätt utan jag ska också lära känna 21 (22 med läraren) olika individer med namn, personlighet och behov.
Skolan har runt 170 elever och drygt 20 personal i olika yrkesgrupper så det blir också ett väldigt myller av nya ansikten man möter i korridorerna!
......men redan nu, efter bara 3 arbetsdagar med lärare och elever börjar jag ändå få lite mer struktur på mina dagar.
Jag finns i klassen som en extra resurs som kan stötta, uppmuntra och vara kreativ på de sätt som elever och lärare behöver.
En del barn har "myror i byxorna". En del har svårt att behålla intresset och koncentrationen till det som behöver göras. En del behöver extra stimulans för att inte tröttna och andra behöver specialanpassade undervisningsverktyg.
Jag behöver ha "split vision". Behöver kunna "läsa" barnen och situationen och veta vad jag ska göra i varje moment av dagen som kräver min uppmärksamhet.

Läraren och jag har haft en liten stunds planeringstid innan varje skoldags början och också en stund för sammanställning efter varje skoldags slut.
Det har varit ovärderliga stunder för mig så att jag känner att vi har samma mål för elevernas bästa.

Ämnena de läser är ju ännu inte på en så avancerad nivå att jag inte klarar av att förklara och stötta i undervisningen, men jag måste erkänna att matte inte tillhör de ämnen där jag var speciellt kreativ när jag själv gick i skolan :-)
Så matteboken har varit min hemläxa några kvällar och jag har fått lite framförhållning i hur det är tänkt att man löser uppgifterna och vilka termer man använder.
Eleverna har nyss börjat med division och det är alltid en utmaning att gå in i helt nya kapitel och en del behöver stöttas lite extra i det.

Jobbet har sina utmaningar, men också sååååå många glädjeämnen!!!
De där små ögonblicken av kontakt med en annan person. De där små ögonblicken då man får dem att känna att de har lyckats. 
De små guldkornen ska jag samla på som en glimmande länk under de stunder då det känns lite motigare för det finns stunder av alla sorter under en och samma dag.....precis som det gör i det vanliga vardagliga livet :-)

En riktigt skön helg önskar jag er alla!
Jag ska gå en långpromenad i solen med lilla taxen.
Längtar så mycket efter ljus och frisk luft efter den här veckan då det varit mörkt då jag åkt till jobbet och skymning då jag kommit hem.

Kram
Birgitta



lördag 7 januari 2017

Yiiipppiiii :-)

Helt förutsättningslöst satte jag mig innan nyår och bläddrade igenom arbetsförmedlingens platsbank för Västmanland.

Medan maken under ett par års tid farit Sverige runt i sitt jobb som servicetekniker har jag tagit på mig det största ansvaret för liten hund, hus och hem, men till och från har jag funderat på om det är så jag vill ha det även framöver. 
Makens cancerbesked förra sommaren fick oss båda att tänka till och fundera ett varv extra på hur vi vill ha vår nutid och framtid. Det är så lätt att annars bara låta dagarna gå och tänka att sånt man verkligen vill göra får göras "sen"!
När jag satte mig med laptopen i knäet och valde "arbetsförmedlingen.se" var det med intentionen att inte längre vänta till "sen" utan ta tag i saker och ting "nu", 

Jag hade ingen aning om vilka lediga jobb som fanns, visste inte hur attraktiv en 57 årig f.d florist är på arbetsmarknaden och egentligen visste jag inte heller riktigt vad jag skulle vilja göra.
Jag har många andra erfarenheter förutom floristyrket så jag sökte väldigt brett. Skummade faktiskt genom alla de 853 lediga jobben....och jag måste säga att jag blev positivt överraskad av att det fanns flera jobb jag skulle kunna tänka mig att söka, men så fanns det ett speciellt jobb jag bara kände att jag MÅSTE söka!

Med tålamod fixade jag ett nytaget foto på mig själv, knappade ner ett lättläst CV och ett så personligt Personligt Brev jag bara kunde och det kändes bra när jag tryckte på "skicka" knappen.
Efter det var det "bara" att hålla tummarna, hoppas på det bästa och vänta.
 Har ni någon gång försökt hålla förväntningar ifrån er för att ni inte vågat hoppas på för mycket för att inte bli besviken? Sådär så att man tror att man kan lura sig själv fast man inte kan?!

Yngsta sonen sa "Det jobbet känns perfekt för dig mamma!"
Min vän, som också var min referens, hade en bra känsla när jag blev kallad till ett personligt möte med kontaktpersonen bara några dagar efter min ansökan och mötet då kändes väldigt bra. Ändå vågade jag inte släppa känslorna helt fria
.....inte förrän dagen därpå, då maken, äldsta sonen och jag var i Västerås med bilen fullastad med byggmaterial till sonens lägenhetsrenovering och jag fick samtalet som sa att jag fick jobbet om jag fortfarande ville ha det. Då släppte allt och skrattet bara bubblade ur mig!!! 
Klart att jag vill ha det! :-D

Så, bara så där hux flux ska jag nu börja på ett nytt jobb på tisdag!!!
Lite pirrigt är det, men också såååå roligt och spännande....och nu ska jag ta en tur till Västerås för det behöver inhandlas lite arbetskläder :-)


Kram!
Birgitta




torsdag 5 januari 2017

Vintermössa

I tisdags vräkte snön ner och allt som tidigare varit grönt täcktes snabbt att ett tjockt täcke av det kalla vita.
Så plötsligt kan vintern omsluta oss och idag är det vintermössa på inte bara för naturen utan även för mig för det är bitande kallt!
Småfåglarna äter sina solrosfrön och jordnötter så vi får fylla fågelmataren minst en gång om dagen och det knirkar under stövlarna när jag går mina promenader.
Vinter är det. 
Vackert är det också....och visst blir det lite ljusare för var dag som går?!
Det känns sååååå härligt att vi lämnar den mörkaste tiden bakom oss och går mot ljusare tider och det kommer att hända spännande saker framöver....det fick jag veta idag :-)

Kram
Birgitta