Målad trappa

Sååååå skönt.....nu är alla gamla furugolv i vårt hus målade OCH trappan är klar med ledstänger, lister och allt!

Trappan var charmig i sin ursprungliga träfärg som kom fram under sliten nålfiltsmatta, gammal ljust grön lackfärg, blå linoljefärg och fernissa (alla färglager skrapade jag för hand mestadels med en morakniv!), men tyvärr hade det dragits avluftning till den lilla toaletten under trappan genom trappstegen och upp mot taket. 

Det var STORA hål som inte var lätta att laga snyggt när vi gjorde om den där avluftningen därför bestämde vi redan tidigt i renoveringen att både golv och trappa skulle bli  gråmålade.

Varje gång jag börjat måla över ursprunglig träfärg har jag funderat över om jag kommer att ångra det, men varje gång har jag efteråt känt att "Nej, det blev bättre målat", men den här gången, med trappan, tog det emot.

Trappan tillför det där "operfekta" som jag tycker om när så mycket runt omkring blir perfekt i sin tapetserade och målade form, MEN det fanns en anledning till att måla den......den är brant där i början.....och de översta två trappstegen lutar dessutom lite neråt. 

Vi är numera vana att gå i den, men alla som hälsar på oss tycker den är läskigt brant och halkig.

Husets förra ägare hade satt in nålfiltsmatta för att inte halka i trappan. Vi tänkte att vi målar och tillsätter halksand i färgen.....och det blev faktiskt bra!.....förutom då att den charmigt träfärgade trappan numera är enhetligt perfekt grå till de antikvita väggarna

Ledstängerna satte vi upp för ett par år sedan, de underlättar också gåendet i trappan.

Vi köpte en rund stång och fäste på gamla gardinstångsknoppar från vår Dalagård

Nu är själva ledstängerna också grå, men knopparna är i charmigt original :-)

Jag är nöjd, men vill tillsätta färg till allt det grå/vita. Har sett bilder där det placerats växter på varje trappsteg och det är ju superfint, men väääääldigt opraktiskt. Det blir inte så mycket trappsteg kvar att sätta fötterna på :-)

Nä, här gäller det att hitta ett lite mer långsiktigt sätt att få in färg. Får klura på det.

Eller så kommer jag att vänja mig vid det som är och vara tacksam över att trappan i alla fall numera är mycket mindre halkig att gå i även om den fortfarande är lika brant :-)

Valborgsmässoafton!!!

Här hos oss i Mälardalen är det kallt i luften, men solen skiner.

Önskar dig en riktigt fin dag <3

Kram Birgitta

Blåbär

Jag har varit ute i trädgården flera timmar, men nu kurar jag inne för det kommer ner iskallt regn från skyn. 

De nyplanterade växterna får njuta av vätan, men jag håller mig inomhus......och bjuder er på soliga bilder från då jag planterade blåbärshybriderna som också fick följa med från Blomsterlandet 

I många år har funderat på att plantera blåbär, men aldrig riktigt tagit tag i det, men så såg jag de här fina plantorna och bara bestämde mig för att i år.....då ska det bli blåbär hos oss :-)

Jag vill inte ha de amerikanska blåbären som blir som flera meter höga buskar utan lite mindre plantor som går att plantera i pallkrage så jag valde hybriderna "Northsky" och "Northcountry" som blir mellan 60-100 cm höga. Northsky blir lite högre än Northcountry.

Jag tänkte gräva ur en pallkrage och fylla med rododendron jord eftersom blåbär vill ha sur jord, men så hade de så lägligt placerat en hel pall med säckar med färdigblandad blåbärsjord på Blomsterlandet, precis vid stället för blåbärsplantorna. "Tag 3 betala 179:-". Det var väl ett bra försäljningsknep? Jag nappade i alla fall och köpte 3 säckar som borde bli perfekt till en pallkrage :-)

Hemma hade jag redan spade och skottkärra framme så det var bara att dra på arbetskläderna igen och fortsätta med det där grävandet.

Tömma pallkragen från gammal jord och ersätta den med blåbärsjord och så bädda ner plantorna och vattna rikligt

Har ingen aning om hur vida de här små blåbärsruskorna kommer att bli, men eftersom jag läste att det kan ta upp till 10 år innan de är fullvuxna och ger maximal skörd tänkte jag att de får bo i samma pallkrage.

Vet inte ens om de kommer att börja växa och ge fina blåbär, känns som om de är liiiiite kinkiga, men jag ska göra som jag brukar göra.....ge dem så mycket omvårdnad och kärlek jag kan och hoppas att de ska trivas hos oss. Växer de sen in i varandra må det vara hänt :-)

Humlorna var helt lyriska över nykomlingarnas grönvita blommor och jag går förbi dem varje dag och pratar uppmuntrande med dem :-)

Nu sköter regnet från skyn vattnandet åt mig......väldigt praktiskt!.....men i morgon kväll måste jag ge dem en skyddande väv för det ska bli lite kalla nätter och jag vill inte att blommorna fryser för då blir det ju definitivt inte ett enda bär!

Sista dagarna i april. Snart är vi inne i en av de vackraste månaderna.....MAJ!

Ha det så bra.

Kram

Birgitta

Grävjobb

Det är så fantastiska dagar att jag inte riktigt fattar att det fortfarande bara är april!

Även om det är svalare temperaturer nu än vad det var i torsdags, och lite kallt i vindarna igen, är det perfekt "jobba ute" väder.....så jag är ute.....och gräver :-)

Vi har en skittråkig slänt i nedre delen av vår trädgård, typ en sån där plats som liksom bara "blivit över" och som man aldrig ägnat någon energi åt att få ordning på.

Det är tungt att klippa det lilla gräs som finns med vår icke självgående gräsklippare eftersom mossan växer tjock. Nu tyckte jag det var färdig ånkat över det så fram med spade och skottkärra :-)

Vi hade impregnerat byggtimmer som låg och väntade på att användas. Passade perfekt som avgränsande kant!

Maken grävde ut för den medan jag tog bort mossa och gräs på delen mot syrenhäcken för när jag var till Blomsterlandet för att köpa tomatplantor hittade jag en så fin liten Paradisbuske som jag så länge önskat att få plantera i vår trädgård. Den hamnade där, efter att maken fått gräva hålet

Tillsammans med Paradisbusken köpte jag också en Liten Stefanandra, som jag vet är tacksam att ha i slänter, så i motsatt hörn grävde jag också bort gräs och mossa.....och maken grävde ett till hål....eller han skulle göra det när det bara sa KLONK i spaden när han körde den rätt ner i en sten.

"Den är nog inte så stor" sa jag obekymrat och forsatte med mitt grävande av tjocka tuvor av gräs/mossa.

Han grävde och grävde, hämtade stora järnspettet för att se om det var en sten eller ett helt berg och inte var det då någon liten sten för den rörde sig inte en millimeter!

Efter mycket grävande, pustande och med gemensamma krafter med spett och spade lyckades vi baxa upp en jättebumling.

Jag var förtjust för jag älskar att dekorera med stenbumlingar, maken var mindre förtjust :-D

Den lilla Stefanandran fick gott om plats i sitt hål. Så gott om plats att vi var tvungna att lägga en stenkant i nederdelen för att inte vattnet bara ska rinna rätt ner i smultronschersminen som står nedanför :-)

Vid det här laget började jag bli ganska mör i kroppen efter allt grävande och baxande med stenbumlingar så det där med att gräva bort all gräs/mossa får ske etappvis. Jag har lite mer att plantera på annat håll......det fanns mer på Blomsterlandet som tilltalade mig :-)

Lördags KRAM

Birgitta

Platta paket.....

Jaha, då ska vi se vad som dolde sig i de platta paketen jag visade i förra inlägget.

Om du inte orkar läsa ett långt inlägg kan du alltid skrolla ner och tjuvkika.....för det är klart att det inte var sakerna som är på de här första bilderna som gömde sig där i, men jag börjar med dem :-)

Jag har under det här året letat efter en gammal möbel som skulle få ersätta det skrivbord vi hade i gästrummet innan renoveringen, men inte hittat något som känts sådär helt rätt.

I ärlighetens namn ska jag väl också säga att jag egentligen inte visste riktigt vad det var jag letade efter utan jag väntade mer bara på den där känslan som skulle säga mig att "jamen precis den där blir helt perfekt!".

När jag till sist ledsnade på att den där känslan aldrig infann sig åkte jag till det blågula varuhuset och köpte det jag ändå tyckte var ett helt ok val.

Maken och jag hjälptes åt att få alla delar med pluggar, skruvar och mojänger på plats, men vi orkade inte hela vägen första dagen utan slutade när vi satt ihop själva stommen.

Vi ställde den på plats och jag kände på en gång att "Nej, det här blir helt FEL!!!".

Den var för stor, den var för dominant, den var för vit......och i för perfekt nyskick!

Jag gick ut och in i det där rummet och kände paniken bubbla i magen. I tankarna vände och vred jag på både möbeln och dess placering, men hittade ingen bättre lösning......eller känsla.

Bäst att sova på saken.

Morgonen därpå tog jag sovmorgon och vaknade av att jag hörde min fina make stöka runt i gästrummet i full färd med att sätta upp hyllor, montera lådan och sätta glasdörrarna på plats.

Jag ville helst bara trycka kudden över ansiktet och få den där möbeln att försvinna, men så bestämde jag mig för att ge det hela en chans.

 Hela dagen sprang jag fram och tillbaka och plockade bland våra saker för att se om jag kunde få den där dåliga känslan att försvinna.....och faktiskt så gjorde den det till slut :-)

Vi satte upp spegeln vi gjort för länge sedan av ett gammalt fönster och ovanför den en egendesignad och hemtillverkad hylla.

Nu är den där hyllan nertagen igen för jag ville ha den mörkare (den var ljusare än bilden visar).

Det var en resa i sig, för hur gör man betsat och lackat trä mörkare utan att måla heltäckande, eller slipa bort lacken (vilket jag INTE tänkte ge mig på!)?

Ja, man tar lite mörkbrun lasyr, stryker det tunt, blandar i lite svart färg och duttar och gnuggar med trasa. 

Det var såna färger vi redan hade hemma och här hade jag inget tålamod alls att prova på något annat än själva hyllan utan höll andan och hoppades att det skulle bli bra. Det kunde ha blivit en halv katastrof......men (phhhhuuuu) jag är nöjd.

Nu ska vi bara se hur lång tid det tar innan färgen har torkat. Efter två dagar ligger den fortfarande på verandan :-)

Den stora madonnan beundrade jag hos en vän som hade köpt den och ställt i sitt vardagsrumsfönster.

Så köpte hon katt och madonnan förpassades till en undangömd vrå så den inte skulle gå sönder när katten for fram......och i vintras kom hon med den till mig för hon visste att jag tyckte om den. Vad säger man?!

Nu vakar madonnan över oss och vårt hus!

Det blev en lång historia om några platta paket som innehöll ett Liatorp sideboard från IKEA som fick bli en kompromiss för den där perfekta gamla möbeln jag aldrig hittade :-)

Kram

Birgitta

Nybäddat

Den där övre hallen som skulle röjas har fortfarande inte blivit röjd......det finns ju så mycket roligare jobb än det.....som att bädda fint :-)

Det nyrenoverade gästrummets inredning tar form lite i taget när jag får allt att stämma och det kändes svårt till en början att veta vart jag skulle börja för det ville liksom inte falla på plats!

Tänkte först att rummets väggar skulle målas i dovt gråblått, men valde till slut en ljust grå mineralfärg som blev väldigt fin, men ganska intetsägande.

Då gällde det att istället föra in färg i inredningen och där återkom jag till det gråblå, men så såg jag det här blommiga påslakanet. Det nästlade sig in i min hjärna och ville inte släppa taget :-)

Tyckte ändå det blev lite för blommigt så jag köpte det inte första vändan......inte förrän jag insåg att det skulle bli jättefint att kombinera med ett annat påslakan i linne i en ljust olivgrön färg.......och en oanvänd sängkappa i svart som jag tänkt sälja men inte fått tummen ur att sätta ut till försäljning.

Då kändes det rätt!

Till det nya letade jag fram det vackra överkastet som min mormor virkat......och la till en pläd i ull med helt rätt nyans som jag haft i favoritfåtöljen i vardagsrummet.

Voilá!

Det ville inte bli blått i det här rummet :-)

Nu fattas en sänggavel och i vårt uthus finns en dörr jag tror skulle bli bra, men för att få den att passa måste jag be kära maken om hjälp med sågning......och så måste den först skuras för den är vääääääldigt smutsig!

Så var sängen klar....."bara" resten kvar.

Många vändor har jag bläddrat genom annonser på blocket i jakt på en gammal skänk, sideboard eller lådbyrå att ha i gästrummet istället för det slaktade skrivbordet som blev sängbord i vårt sovrum. 

Har inte hittat något inom rimligt avstånd och det har heller inte känts bra att fara runt på loppisar i de här tiderna, så det blev en "Quick fix"......några platta paket att montera ihop

Vad det blev av dem ska jag visa i nästa inlägg för nu ska jag putsa på ett fyndat månbord som också ska få plats i gästrummet. De där påslakanen var startskottet, nu rullar det på med resten av inredningen :-)

Ha en bra lördag <3

Kram

Birgitta

Trädgårdsfix

Vilket underbart väder det har varit idag!

Igår tänkte jag att dagens projekt skulle vara att rensa övre hallen, men det gick ju inte att vara inne när solen skiner och det äntligen slutat blåsa isvindar!

Nä, hopp i arbetskläder, plocka fram verktygen och ut i trädgården. 

  Började med den stora lådan som ska husera årets färskpotatis.....den stod i träda förra året och ogräset trivdes bra :-)

Intill den finns en lika stor låda med jordgubbsplantor. Hmmmm......verkar som om jag lät alla utlöpare med nya skott härja fritt förra året för där var det trassligt! Fram med sekatör och lilla planteringsspaden. Klippa ner och rensa bort. Jag vill ha jordgubbar......inte bara en massa gröna blad!

Oj.....humlen hade redan kommit upp över en decimeter och allt ris från förra året satt kvar på störarna......bara att fortsätta med sekatören.

Och den vackra rosplantan jag fick av vår granne hade rötterna täckta av gräs och ogräs......så kan man inte ha det!

5 timmar försvann i ett nafs medan jag for fram med skottkärra, sekatör och spade.....men jag jobbade inte med kroppen hela tiden. Ibland stannade jag upp och funderade på kommande trädgårds projekt med trappor, kanter, några nya buskar och kanske ett körsbärsträd. Måste drömma lite också.

Hallen är fortfarande ett enda kaos, men det får vara så till en annan dag för nu är jag trött och tänker sitta på min rumpa resten av kvällen :-)

Hoppas du har haft en fin onsdag!

Kram

Birgitta

Åholmen

Vi bor nära många naturreservat här i Strömsholm, men jag tycker att ett av de vackraste är Åholmen som på 1700 talet anlades som en park i Carl von Linnés anda och då tillhörde Stora Ekeby gård.

Varje vår längtar jag efter att få strosa där när vitsipporna brer ut sig som stora vitgröna mattor. Det är såååååå vackert!!!

Det var faktiskt min make som 1983 tog mig med till Åholmen för första gången. 

Det var vår första vår tillsammans och vi slog oss ner bland alla vitsippor och han förhörde mig på den botanik jag försökte banka in i min skalle inför ett prov på blomsterskolan jag gick på då. "Sanseveria Trifasciata"......det kan han fortfarande. Det är det latinska namnet på en krukväxt som annars mest kallas för svärmorstunga :-)

Nu i corona tider när vi inte ska vistas nära varandra var det perfekt att packa en fikakorg, kamera och tax i bilen och åka till Åholmen och bara strosa omkring. Vi var inte ensamma där, men det var heller ingen trängsel.

Tidigare har det varit café i den här byggnaden med fina trädgårdsmöbler utanför, men nu var allt igenbommat och tyst.

Älskar de små vita rappade 1800 tals husen med sina mörkröda snickerier och skulle lätt kunna tänka mig att bo så här om det inte vore ett naturreservat där människor tycker det är helt ok att nyfiket kliva tätt inpå och kika in genom fönstren :-)

Här hade också bävrar varit alldeles nyligen och fällt träd på sitt karakteristiska sätt.

Vet att de finns på andra sidan av den lilla avstickaren av Mälaren som finns här, men tydligen har de också varit på Åholmen :-)

Så......nu är våren invigd med en tur till vitsippehavet, check på det.

 Önskar er alla en härligt fin helg och en GLAD PÅSK!

Kram

Birgitta

Gamla dörrar

Vi försöker beta av alla tusen småsaker som fortfarande ska göras i vårt hus när vi har tid och ork, och just nu har vi det så lyxigt att vi har både tid och ork!

Det kommer ju säkert aldrig att bli helt klart, men vi siktar på att i alla fall bli liiiiiite mer klara :-)

 Eftersom jag är målarmäster i vårt hushåll är det jag som håller i målarpenslarna när det kommer till målande.....och just nu målar jag på tre ställen om vartannat. 

Gäller att hålla reda på vilken färg som ska användas. Just det har jag ju gjort misstag med förut då jag försökte hålla (för) många bollar i luften samtidigt :-D

Ett projekt rodde jag i land med idag utan missöden......dörren i köket som leder in till tvättstugan. Den dörren hittade vi ihop spikad med en likadan dörr i vardagsrummets vägg när vi rev tapeten därinne.

Jag tror att de där dörrarna har suttit i hallen som var en kall hall med glasveranda då huset byggdes 1929. När vi flyttade hit fanns karmarna kvar i hallen (som numera är en varm hall utan glasveranda), men inga dörrar. 

Det var inga små spikar som användes i den ihop slagningen, utan rejäla doningar, så tyvärr var dörrarna ganska skadade. Jag skulle annars gärna ha behållt den ursprungliga patinan istället för att måla.

Maken spacklade och putsade och jag strök sedan dörren med en mjukt ljusgrå färg som blev så fin!

Ibland kan jag få känslan av att det blir FÖR fint när det är nymålat och alldeles perfekt, men med åren har jag lärt mig att det inte brukar vara så länge. Snart kommer tidens tand att ha gnagt även på den här målningen.

Det är som när man hämtar ut en alldeles nytillverkad blänkande bil utan en endaste skråma eller buckla, men så en dag har någon öppnat sin dörr lite oförsiktigt på en parkering och så sitter de första märkena där i lacken.

Det är så livet är. Allt blir lite naggat och nött med tiden.....saker likväl som vår egen kropp och själ. Man får njuta av det perfekta så länge det varar :-)

Kram

Birgitta

Inga tulpaner

Vi har haft gäster vid vårt hus när vi var till Nya Zeeland.....eller vet inte om jag vill kalla dem gäster precis......jag har då inte bjudit in dem!

Är ganska övertygad om att det är rådjuren som tyckte det var perfekt att komma till vår trädgård och kalasa på tulpanerna när varken vi eller hunden störde dem :-(

Så.....inga stora gula tulpaner med sina röda strimmor kommer att pryda våra rabatter den här våren.

Får glädjas åt krokusarna som i alla fall står kvar

.......och snart kommer det massor av pärlhyacinter i både blått och vitt. 

Fröken april må vina runt knutarna och bjuda på både hagel och snöstorm, men blommar gör det ändå.....fast inte med tulpaner då.

Ha en bra lördag!

Kram

Birgitta

April

1:a april och jag har den äran att säga HIPP HIPP HURRA till min blogg som fyller 8 år idag :-)

Minns så tydligt att jag tänkte att den här bloggen kanske skulle bli ett riktigt aprilskämt när yngsta sonen tålmodigt hjälpte mig att få igång den och lika tålmodigt försökte hjälpa mig med att få in text och bilder där jag ville ha dem.

Som jag sagt tidigare är jag inget fan av att lära mig tekniska finesser. Ville att bloggen bara skulle fungera efter hur JAG tyckte det skulle fungera......men så fungerar det ju INTE! :-D

Nåja, tycker nog numera att bloggen och jag samsas riktigt bra och även om många slutar att både blogga och följa bloggar så fortsätter jag så länge jag tycker det är roligt och så länge jag tycker jag har något att förmedla.

Hjärtlig blåsippekram till er alla :-)

Birgitta