29/6 1985 var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!
Det var dagen då min svärfar vigde Bosse och mig i Julita Skans lilla kapell utanför Katrineholm där jag har vuxit upp.
Det var dagen då jag fick stå vid sidan av den här underbara mannen och känna att framtiden var vår oavsett vad som hände <3
Min svärfar uttryckte så fint i sina ord till oss att vi skulle stå enade som två träd, med varsin stam och varsin krona som fritt kan vaja i vinden, men med våra rötter stadigt förankrade i varandra.
Vi har försökt att leva så.
Vi har försökt att ge varandra den frihet vi har behövt samtidigt som vi haft tryggheten i varandra.
Stormvindar har emellanåt ruskat våra kronor ordentligt
våra stammar har svajat betänkligt i de hårda byarna
men våra hårt hoptvinnade rötter har gjort att vi ändå fortfarande står här tillsammans, förenade i vår kärlek och vår tro på att vi är ämnade för varandra!
Vi träffades i september 1982 och jag föll för hans öppenhet, hans ärlighet och för hans förmåga att älska så enkelt och okomplicerat.
Tänk att jag en gång i mitt liv fått uppleva känslan av att ha träffat en man jag aldrig mer vill släppa.
Tänk att se på någon och känna att just den personen är en del av mig, någon som är så nära att han är en självklar del av min dåtid, nutid och framtid.
Det är en gåva jag är så oändligt tacksam för!
Bosse jobbar just nu i Stockholm och åker tidigt på morgonen medan jag, som just nu är ledig, kan sova lite längre.
När jag steg upp i morse låg den här lappen på köksbordet :-)
Tusen röda rosor skulle inte ha gjort mig gladare än den här lilla lappen på vår 30 åriga bröllopsdag!
Jag minns så tydligt känslan jag hade dagen då vi gifte oss, känslan av att verkligen vilja ta tillvara på varje dag vi har tillsammans.
Ibland har jag lyckats, ibland inte, men vi står här tillsammans än idag, han och jag <3
KRAM!
Birgitta