tisdag 20 september 2016

Livets lotteri

I mitten av juli fick maken och jag beskedet att han hade prostatacancer.
Cancer....ett så himla laddat ord!
Den första känsla som sköljde över mig var rädsla!
Vad betydde beskedet? Hur skulle framtiden bli? Skulle jag få fortsätta ha honom vid min sida eller skulle jag förlora honom?!

Prostatacancer finns i en aggressiv form som sprider sig med metastaser och en mildare form som inte bildar metastaser. 
Det kändes som om vi spelade rysk roulette med livet som insats.....agressiv form.....eller mildare form.....

Maken hade den mildare formen!

Vi vet inte hur länge tumören har funnits där, men det kan handla om år.
Han har regelbundet kollat sina psa värden och de har legat ganska lågt, men under det här året började de stiga och när läkaren dessutom kunde känna en förändrad hårdhet i prostatan gjordes det en biopsi där man tar vävnadsprover inifrån prostatan.
6 av 10 av makens prover visade på cancerceller och även om det inte var akut att behandla så var rekommendationen ändå att operera bort prostatan eller stråla tumören.

Maken hade bestämt sig redan innan han lämnade läkarens rum. Han ville att prostatan skulle tas bort och det var den operationen som gjordes när jag skrev mitt förra inlägg.
Jag var rädd.
Rädd för att något skulle hända under operationen. Rädd för att det skulle finnas något mer som man inte visste om innan. Rädd för konsekvenserna av operationen. Rädd för komplikationer.
Många timmar av väntan då jag inte kunde göra så mycket annat än just vänta medan känslorna tumlade runt i kropp och knopp!

Men....operationen gick bra och nu är prostatan borta.....och tumören är skickad för analys.
Den här cancerformen kan komma tillbaka i urinledare eller urinblåsa, men det tänker vi inte på nu.
Nu fokuserar vi på nutid.
Vi har redan gått igenom ovissheten med provtagning och biopsi. Operationen är gjord och på torsdag ska katetern tas bort och maken och jag får börja träna bäckenbottenkniiiiiip tillsammans :-)
Inkontinens är vanligt eftersom urinledaren går genom prostatan och vid en operation måste den tas av och kopplas ihop igen vilket kan ge förträngningar eller förslappningar, men vi hoppas givetvis att det ska återgå till det normala utan komplikationer.
Operationen kan också ge impotens, eller störningar i potensen. 
Vi vet ännu ingenting om det annat än att opererande läkare lyckades klara de viktiga nerverna som går vid prostatan och som styr potensen.
Vi har varit tillsammans länge.....i lördags var det faktiskt 34 år sedan vi träffades första gången! 
Vi känner varandra väl och har en kärlek som är varm och innerlig......vi kommer att klara det här tillsammans!

Hur konstigt det än kan låta är vi tacksamma.
Inte tacksamma över att cancern knackade på vår dörr och oinbjuden stövlade rakt in utan att vi kunde göra något åt det, utan tacksamma över att den ändå kom i en mild form som inte tar livet ifrån oss!
Vi är mer rädda om varandra och vår tid tillsammans. Livet känns skörare, inget vi kan ta för givet.
Tiden är inte oändlig.....det gäller att ta tillvara på de dagar vi har.
Vi är tacksamma över att vi inser det och vi är såååååå tacksamma över att vi har så mycket att glädjas över trots att vi fått oss en riktig hurring!

Varma kramar till er alla!
Birgitta


måndag 12 september 2016

Ingen bra dag

Idag känns det som om tillvaron står på "hold".
Det finns dagar då man verkligen vill att tiden ska stanna upp för ett litet tag. Stunder av lycka då man liksom bara vill vara mitt upp i allt och andas djupa njutningsfulla andetag.
Idag är INTE en sån dag!
Känslorna far runt i kroppen och ingenting tycks fungera riktigt som det ska.
Jag tänkte göra ett inlägg om vårt nya badrum som alldeles strax är helt färdigt. Hämtade kameran för att ta nya bilder och konstaterade att batteriet var urladdat.
Hämtade reservbatteriet, satte i det och konstaterade att även det var urladdat.
Bläddrar igenom mina lagrade bilder, men hittar ingen bildsvit värd att använda.....mer än de här bilderna på den fina grönskan av plättar i luften jag hade på verandan förra året. 
En komposition jag gjorde även det här året fast de nuvarande plättarna är inte riktigt lika frodiga som förra året.
Det tycks som om det inte var ett badrum jag skulle blogga om, eller vårt helt unika garage, eller den nymålade gäststugan, eller den runda fina vedtraven vi staplat....maken och jag.
Alla de bilderna ligger i kameran, men mina tankar och känslor handlar inte om de där sakerna. De har ingen betydelse idag!
Mina tankar och känslor finns istället hos min älskade make som precis just nu förbereds för operation på Centrallasarettet i Västerås.

Hjärtat börjar dunka av rädsla och ögonen tåras när jag sätter orden på pränt.
Jag försöker alltid att vara så stark, men idag fungerar det inte att tränga undan en enda känsla.
Allt blandas.....rädslan med förvissningen om att det kommer att gå bra....saknaden av hans närhet med vetskapen om att jag snart får krama om honom igen......oron med förhoppningar om att opererande läkare ska ha en bra dag och göra allting rätt.
Känner mig väldigt maktlös.
Jag kan bara vänta, sända all kärlek jag kan till honom och hoppas på att allt går bra!

I kväll vet jag hur det har gått.
Då vet VI hur det har gått....maken och jag.
Jobbiga timmar jag absolut inte vill ha på "hold"! Jag vill bara att de ska vara dåtid....lämnade bakom oss!

Kram till er alla!
Birgitta

lördag 3 september 2016

Egen design

Måste bara dela med mig av en härlig upplevelse!
Ska först säga att det här INTE är ett sponsrat inlägg (jag lägger för övrigt aldrig ut sponsrade inlägg) utan något jag bara vill dela med mig av för att det känns så unikt!

Claystone.....har ni hört talas om det?
Ett material som blandas till av naturliga ingredienser med oändliga möjligheter och som ger en känsla av betong utan att man behöver gjuta....
Rummet vi bygger vårt badrum i har många vinklar, vrår, dörrar och fönster som har gjort det liiiiite svårt att klämma in det vi behöver. 
Jag ville ha gott om förvaring förutom allt det nödvändiga som toalett, dusch och handfat och vi tittade flera vändor på färdiga kommodlösningar för handfat utan att hitta något som kändes bra. Så då åkte papper och penna fram, likaså IKEAs kökskatalog och så ritade jag en tvättställskommod precis som jag ville ha den.
Perfekt!.....och med en egentillverkad bänkskiva spelade måtten ingen roll. Inte var det några problem heller att det behövdes fasade hörn på båda sidor för att vi inte ska få blåmärken på låren om vi råkar snedda för tajt mellan duschen och kommoden på ena sidan, eller mellan murstocken och kommoden på andra sidan :-)

Äldsta sonen och hans flickvän fixade egna bänkskivor av mdf och Claystone till sitt kök för några år sedan och det blev sååååå fint!
Så med deras erfarenheter och vår ritning åkte maken och jag till Decomaterial i Uppsala och köpte material till en egen designad bänkskiva till vårt badrum.

Vi gick länge i deras showroom och jag fick med mig så mycket inspiration så det bara bubblade i kroppen! Bara alla deras kalkfärger fick min kreativitet att gå igång. Ville inte måla en endaste vägg mer med plastig väggfärg när jag hade strukit med handen över de vackra matta kalkfärgsmålade väggarna de visade där!!!
Meeen, badrummet är målat med våtrumsfärg efter branschens krav så nu fick vi nöja oss med en kreativ bänkskiva.
Vi byggde ihop stommarna av enbart väggskåp, men satte en 45x45 regel bakom underdelen för att få ut den lite mer än överdelen. Maken sågade sedan till 2 stycken 22 mm tjocka mdf skivor som limmades ihop till en stabil bänkskiva.

Materialet till ytskiktet blandas till ungefär som när man bakar.....ett torrt pulver blandas med pigment.....i vårt fall svart eftersom bänkskivan ska vara grafitgrå....och så blandar man ett bindemedel med vatten. Alltihop rörs sen ihop till en spackelliknande konsistens.
Massan stryks ut på mdf:en med ett murarslevsliknande verktyg i ett lager innan man blandar till en lite tunnare konsistens och lägger på ytterligare ett lager.
När man sen pressar ut ytan bildas det härligt ojämna mönstret (förstora bild 1 så ser du bättre) som gör att jag bara älskar det här materialet!
Vill man ha en tålig yta måste man försegla den med antingen, olja eller sealer och vi valde sealer eftersom vi ville ha en rent grå färg. Oljan är lite gulaktig och förändrar färgen en aning.
Sealern ströks på i 3 lager och ska nu härda 7 dagar innan vi kan börja använda skivan, men redan nu åker mina mungipor upp varje gång jag går förbi vår fina bänkskiva och jag får stålsätta mig för att inte låta handen smeksamt stryka över den sidenmatta ytan :-)

Det var lite mätande och trixande med de olika ingredienserna och jag är glad att vi hade sonen och flickvännen som support, men slutresultatet var värt vartenda moment i tillverkningen!
Nu väntar jag bara på att det ska bli måndag så vi kan sätta på det stora utanpåliggande handfatet och koppla in den höga kromade blandaren, men tills dess kan jag göra fint i det höga skåpet med kryss spröjs.....
....för det står inte längre i sovrummet utan i vårt gråmålade badrum :-)

Ha en fin september helg.
Kram till dig som kikar in här!
Birgitta