Strävhårig tax

 3/8 fyllde han ett år och nu börjar det bli lite fason på den lille busen :-)

Fortfarande samma glada energi, men numera kan han faktiskt också emellanåt lägga sig och vila i lugn och ro. 

Våra skor får stå ifred i hallen utan att släpas runt hela huset och vi behöver inte jaga honom ute för att plocka ur sten, pinnar, sniglar!!! och annat bråte ur den där munnen med sina pärlvita tänder.

Han har också varit i Sala på utställning i juniorklass för strävhåriga taxar där han fick en andra placering och bedömning "Excellent" i en skala från Good, Very good och Excellent. Så himla roligt!

Nu är det inte tänkt att Rambo ska bli någon utställningshund, men maken har ambitionen att se om han kan bli jaktchampion och då behövs bedömning både exteriört och i drevprov. 

Det är långt kvar dit för Rambo har ju inte ens släppts för jakt än, men snart får han sätta på sig sin nya fina jaktväst med pejl på ryggen och så får vi se om han börjar driva rådjur eller om han glatt jagar ekorrar och skäller på kottar :-)

Kramar

Birgitta

Romantiskt porslin

 För många år sen köpte jag ett stort fat på loppis

Har en romantisk sida som ibland bara skriker om att få ta i alla fall liiiiite plats och ibland låter jag den där inre romantiska sidan få ta just den lilla platsen :-)

Älskar det här fatet, ändå får det för det mesta stå i den vita skänken i köket och samla damm

Nu när jag var hos min mamma i Katrineholm passade vi på att gå igenom några av deras dignande skåp för att rensa lite. Där hittade vi en kanna som mamma en gång inte kunnat motstå på något loppis, i precis samma tyska serie "KPM" som mitt fat.

Det är ju en kaffekanna och den saknar sitt lock, men hon tänkte att hon kunde sätta sommarblommor i den. Trots att den stått många år i hennes skåp har den aldrig fått ståta med några sommarblommor så nu rensade hon ur den till "skänka till loppis" högen......och då kunde inte jag motstå den 

Troligtvis kommer den att stå och samla damm även hos mig, men visst är de fina tillsammans fatet och kannan?!

Än så länge har jag plats att samla en del saker bara för att jag tycker de är fina, så då gör jag det :-)

Kramar

Birgitta

Livet gjorde en kullerbytta

 För en dryg vecka sen var jag ute i trädgården och plockade hallon, maken och yngsta sonen var och fiskade. När jag kom in var hela mobilens display täckt av meddelanden om missade samtal. Känslan av oro i magen var omedelbar!

Min mamma har Alzheimers sjukdom och hon blir lite sämre för varje år som går, men tillsammans med sin make klarar de av att ha ett eget boende och en vardag som lunkar på. Jag har varit trygg med det, men nu hade hennes make hamnat akut på sjukhus och hon blev ensam kvar, ledsen och förvirrad.

Min make och yngsta sonen packade ihop sina fiskesaker och vände hemåt medan jag packade en väska med det mest nödvändiga, vattnade i växthuset och så åkte vi de 9 mil vi har till min barndomsstad Katrineholm där min mamma bor.

Det jag trodde skulle bli några dagars vistelse blev 8 dagar där jag till slut tänkte att om jag säger "sjukhuset" till bilen så kan jag bara släppa ratten och den kör dit själv. 

Så många turer mellan deras boende och sjukhuset då vi tänkte att i morgon får han nog komma hem. När det inte blev så fortsatte vi att hoppas, men sakta började min insikt gro om att tillvaron för dem nog aldrig kommer att bli densamma mer.

Jag har varit spindeln i nätet mellan min mamma, hennes make, sjukvården, kommunen. Han har fått vård medan det har installerats trygghetslarm i deras boende, vi har hämtat hjälpmedel och fått information från vården om vad som händer. 

Under våra timslånga dagliga besök på sjukhuset har vi sett hur mammas make fått svårare att röra sig, benen har svullnat, talet påverkats, orken blivit lika med noll. Mamma har haft svårt att förstå, jag har försökt förklara, försökt att säga och göra de rätta sakerna, få dagarna att gå med så meningsfulla och roliga saker som möjligt för henne och för mig.

Jag har sett sidor av min mamma som jag tidigare inte varit riktigt medveten om. Eftersom de kompletterat varandra så bra, hon och hennes make, har det kamouflerat en del av hennes problematik när vi varit där under våra dagsbesök. 

Han fick komma hem igår och jag kunde åka hem, men mina tankar och känslor finns kvar hos dem även nu när jag sitter i soffan och skriver det här inlägget. Han är inte stark som förut och jag vet inte hur de ska klara det här, men jag måste nu släppa ansvaret.

Tack och lov är jag inte ensam, de har ett nätverk omkring sig, och precis som under de senaste 8 dagarna får vi fortsätta ta en dag i taget och hoppas att det sakta ska stabilisera sig. 

Jag är lite trött och desorienterad idag, men det är fredag och jag önskar just dig en riktigt fin dag!

Kramar

Birgitta

Naturreservat och Grebbans kvarn

 När vi åkte från Jönköping mot Karlsborg passerade vi Hjo där vi fått tips om att besöka naturreservatet vid Hjoån.

Jag hade inga förväntningar alls på hur det skulle se ut där, men blev verkligen överraskad över hur fint det är!

Trots att det kändes som om man vandrade "in the middle of nowhere" ligger det inte alls långt från vare sig centrum eller bebyggelse. Vi påmindes om alla vandringsleder vi gick på Nya Zeeland som hade precis de här välordnade stigarna, vattenbruset, täta lövverket, tystnaden och bänkar att slå sig ner på och bara njuta.

Hjo kommun har gjort ån tillgänglig för Vätternöringen att kunna vandra upp i och vattnet porlade fram mellan stock och sten. Regnet hängde i luften, men det var varmt och skönt och vi var helt ensamma på de doftande mjuka barktäckta gångarna. Fantastiskt rogivande!

Vi började vandringen vid Grebbans kvarn som byggdes 1902 och har renoverats av kommunen i två omgångar. Efter att ha besökt Dakabom i deras historiska tegelbyggnad var jag helt inne i tankarna på att det skulle vara så häftigt att bo i den där kvarnen. 

Kikade in genom fönstren och såg framför mig en öppen planlösning med kök och vardagsrum på bottenvåningen.....

......och en stor härlig uteplats precis intill det forsande vattnet. Det vore väl något?! :-)

Vi har vandrat strandpromenaden fram och tillbaka många gånger i Hjo och tittat på de helt underbara sekelskifteshusen med all snickarglädje, men här har jag inte varit tidigare. Ännu en pärla jag varmt rekommenderar att besöka. Jag kommer definitivt att åka dit igen om vi har möjlighet!

Ha en bra dag!

 Kramar

Birgitta

Dakabom

 När jag fyllde år i slutet av juni tipsade jag äldsta sonen om att jag önskade mig en upplevelse tillsammans med honom. Det blir ju liksom en dubbel present att få både en upplevelse och en heldag tillsammans med honom :-) I helgen som var uppfylldes min önskan.

Har följt ett konto på Instagram som heter Dakabom. Det är ett företag som i första hand säljer gamla och nytillverkade "gamla" möbler och deras konto bjuder på så många fina och inspirerande bilder så jag ville gärna åka dit. 

Eftersom äldsta sonen, precis som jag, gillar inredning, kändes det perfekt att åka dit med honom och vi fick verkligen en upplevelse både han och jag!

Dakabom håller till i en så fint renoverad industrilokal utanför Jönköping så maken och jag mellanlandade först i Karlsborg där sonen har en sekelskifteslägenhet som jag visat några gånger här på bloggen. En bit för oss att åka, men oj så roligt det var att besöka det här helt unika stället.

Där finns möbler av olika sorter, men mest är det stora skåp tillverkade hantverksmässigt av gammalt virke och i gammal stil. Jag föll totalt för det här skåpet som skulle platsa helt perfekt i vårt kök istället för den vita skänk vi har där nu. Vill ha!!!

Inte riktigt läge att baxa hem ett stort skåp, det var dessutom reserverat, men jag har placerat det i minnesbanken :-)

Varv efter varv gick vi där och kollade in allt. Det går liksom bara att supa in den vackra miljön och den väckte verkligen min kreativitet! Titta bara på den enkla bladslingan som var målad direkt på den ruffa väggen som svampats i olika grundfärger från mjukt vitt till dovt svart......något sånt skulle jag vilja måla någon gång, någonstans.

Jag följde upprustningen av den här lokalen på Instagram och njöt av deras uppfinningsrikedomen när det gällde att skapa en vacker miljö med enkla medel av en väldigt sliten lokal och nu har jag äntligen fått se det i verkligheten.

Titta bara på den lilla detaljen som att sätta ett ekollon i öppningen på en flaska och så börjar det växa ett litet ekskott där i. Så enkelt, men så fint!

Det är så synd att vi har så långt till Jönköping, men jag kommer helt klart att åka dit igen om jag har möjlighet. Under tiden fortsätter jag att följa dem på Instagram.....och så återvänder jag dit genom alla bilder jag fotade.

Efter Dakabom blev jag bjuden på himmelskt god lunch med glass till efterrätt högt upp på Tabergs topp med vidunderlig utsikt åt alla håll. Jag har varit här med maken en gång förut, men då pissregnade det och utsikten var nästan lika med noll. Det var mysigt den gången också, men det här vädret var ju ändå snäppet bättre :-)

Som om inte det var nog fick jag en trolsk naturupplevelse innan vi var tillbaka i Karlsborg, men bilderna därifrån sparar jag till nästa inlägg. Nu önskar jag dig en riktigt bra måndagkväll!

Kramar

Birgitta