Min älskade mamma

I morgon ska vi åka en tur till Katrineholm.....till min älskade mamma.

Vi har bara träffats en gång sedan allt det här med Corona pandemin startade. 

Den enda gången var vi där för att hämta hem lilla taxen som varit hos henne och hennes make under vår tid på Nya Zeeland. 

Vi stod bara utanför deras hus, på behörigt avstånd, och pratade en liten stund medan de ställde ut hundens saker på verandan så vi kunde ta dem utan att komma nära dem.

Tänk så det har varit.....och är!!!

I morgon åker vi dit och umgås ute, fortfarande på behörigt avstånd, för min mamma fyller 80 år.

"80 år, säger hon själv med förundran i rösten......då är man ändå gammal!"

Meeeen......ålder är bara en siffra och min mamma är en väldigt pigg blivande 80 åring som rör på sig varje dag genom promenader eller cykelturer och tillsammans med sin make klarar hon sig bra.

För helt som tidigare är hon inte......hon har alzheimers sjukdom.

Hon kände väldigt tydligt att något började hända för kanske 5-6 år sedan.

Hon fick svårt att laga mat efter recept för hon glömde vad hon skulle ha i maten. Hon kunde inte hålla kvar instruktionerna från recepten i hjärnan utan fick läsa om och om igen.....och glömde ändå.

Det var likadant när hon skulle betala räkningar och det hela tiden blev fel med alla ocr siffror och belopp som skulle skrivas ner.

Hon bad om en koll på vårdcentralen men läkaren där sa bara att hon började bli gammal och att man fick räkna med viss "åldersglömska"......det var inget att oroa sig för.

Hon tyckte att hon fick nöja sig med det.

Men ändå.....hon förändrades.

Hon blev osäker, rädd för att göra fel.

Hon blev tystlåten för att hon inte längre visste om hon nyss hade sagt det hon ville säga, hon litade inte längre på sitt minne.

Hon slutade laga mat efter recept, hon slutade baka......och hon ville inte längre bo kvar i huset. 

Sen fick hon en ny läkare som tog hennes oro på allvar och en utredning gjordes.....som visade att hon hade förändringar i hjärnan orsakade av alzheimers sjukdom

Hon var ledsen när hon berättade det för mig.

Hon var orolig för att bli som sin pappa som gick helt in i sin egen värld, men överläkaren som sammanställde hennes testresultat trodde att hon hade en långsamt växande sjukdomsbild och att hon säkerligen skulle kunna leva ganska normalt under lång tid.

Det har nu gått drygt 5 år och visst blir hon lite sämre för varje år, men hon är fortfarande min fina älskade mamma i själ och hjärta.....bara det att minnet blir lite sämre och hon behöver vila lite mer.

Hon blandar ihop dagar. datum, händelser och fastnar ibland i sina tankemönster, men hon har inte förändrats i sin personlighet.

Hon är fortfarande samma snälla och omtänksamma person som hon alltid varit.

Jag är oändligt tacksam över det!!!

Och.....nu fyller hon 80 år :-)

Det är inte läge att ha någon stor fest i de här tiderna, men hon tyckte det var ok att vi kommer en liten sväng och fikar ute.

Hon önskar sig ingenting, tycker hon har allt hon behöver och mer än det.

Klart att vi ändå vill ge henne något så jag har plockat ihop en korg med lite lyxigt godis, bubblande vin, blommor, en doftande tvål, fina servetter.....sånt går ju alltid åt. Men så köpte jag också ett gäng böcker. För hon älskar att läsa böcker och läser gör hon fortfarande!

Det kommer att kännas tråkigt att inte kunna ge henne en varm kram, men nu är det som det är med det och jag är glad över att kunna få träffa henne i alla fall......även om det får ske lite på avstånd.

En dag ska väl det här eländet ge med sig och vi får kramas igen.

Den dagen ser jag fram emot!

Birgitta

En kopp murgrönsviol

Ibland när livet känns lite tungt kan jag ta bilen och bara åka iväg en stund.

Oftast åker jag till närmsta stad och strosar runt för mig själv. Tittar på vad modet har att erbjuda i klädväg och i inredning. 

Nu i coronatider undviker jag stan och väljer att ta en sväng i vårt närområde där vi också har några smultronställen jag gärna besöker.

Länge har jag velat ha en murgrönsviol och trots att jag har sett dem då och då har jag inte köpt någon, men i lördags åkte jag iväg på en sån där "bara vara för mig själv tur" och hittade en planta jag bara inte kunde motstå. Den fick följa med mig hem.

Planterade den i en enkel kopp från vår Dalagård......"Grå Ränder" från Gustavsberg, satte den på ett nysilver fat och så en fin sked till det.

Behövs inte så mycket mer för att jag ska känna mig gladare. En stund för mig själv, en blomma och så lite kreativitet på det :-)

Nu ska jag dra på mig arbetskläderna och ge mig ut i trädgården. Grävning och bära betongplattor står på "to do" listan. 

Att jobba i trädgården ger också glädje, när jag kan jobba i lugn och ro, och det kan jag just nu.

Ha en skön dag!

Kram

Birgitta 

Växthuset väntar

Samma procedur varje år i växthuset......ut med allt, städa och in med det som behövs för plantering.

Blir så befriande tomt till en början.....

Den gamla mangeln får stå kvar för den orkar man inte lyfta ut, men allt annat bärs ut, borstas och skuras rent. Då blir det fint i växthuset och ett enda kaos utanför :-)

Nu är allt på plats och bara väntar på grödorna som ska frodas härinne.....men med det väder som varit har jag inte vågat sätta ut något än utan bär alla plantor ut på verandan på morgonen och in i hallen igen på kvällen.

Såååååå tråkigt jobb, men nödvändigt både för härdning och för att de inte ska frysa ihjäl!

Nordanvindarna når inte in i växthuset och nu verkar det som om de riktigt kalla nätterna ersätts med plusgrader så förhoppningsvis vågar jag börja plantera snart. Längtar efter att fylla lårar, tunnor och zinkhinkar med tomater, paprika, gurka och kryddor (och få en befriande tom hall :-))

I år blir det lite nya plantor som en chili modell mycket stark. Används troligtvis med försiktighet :-D

Den fick vi av en fiskekompis till maken som dragit upp alldeles för många plantor för sitt eget behov.  "Kom och hämta" sa han och jag tog med en papperskasse att stoppa ner den i. 

Det slutade med att maken fick bära en hel kartong med allehanda plantor som fiskekompisen gladeligen skänkte bort.

Förra året fick jag kommentarer om att det ju måste få plats några sittplatser också, men nej, i vårt växthus får man hålla sig stående. Det brukar helt enkelt aldrig bli någon plats över för något att slå ner rumpan på :-D

Kram

Birgitta

Meeeen.......

Va' är det här för något???!!!

Först skiner solen, sen blir det alldeles mörkt och så börjar det snöa, för att sekunden efter regna så det smattrar på fönsterblecken!

Deprimerande!!!

Byter ämne till svar på en fråga Skorpan ställde efter mitt förra inlägg.

Går det att mineralfärgsmåla direkt på tapet?

Jag är ju ingen expert på målning, men kan dela med mig av våra erfarenheter och säga vad jag TROR :-)

Vi valde att sätta renoveringsgips på väggarna i gästrummet för att det var tapetserat med en tapet med plastyta, för att en gammal mörkgrön tapet hade färgat igenom den tapeten och för att vi tagit bort en platsbyggd garderob som inte varit tapetserad invändigt.

Det var liksom ingen yta att lägga ner något annat arbete på

Gips har ju en pappersyta och vi målade direkt på den ytan, det gick jättebra. 

Så Skorpan, om ni har en tapet som sitter bra, är limmad kant i kant och inte är behandlad på något sätt tror jag det ska gå bra att måla direkt på den utan att spärrgrunda. Kanske att man behöver spackla skarvarna för att inte få synliga sådana och för att de inte ska resa sig?

 Vi målade med Jotuns "Lady Minerals" och den är ganska tjock och "torr" i sin konsistens om man jämför med annan "vanlig" väggfärg, men väldigt lätt att måla med. Kanske det kan variera mellan olika märken, jag vet inte.

Jag använde en 7 cm bred pensel och drog kors och tvärs för att få fram skiftningar och struktur och i och med att vi valde en grå färg ganska lik gipspapprets färg behövde jag bara måla en gång.

Kan tänka mig att man måste måla två vändor om man målar en ljus vägg mörk.

Färgen fäster väldigt bra och döljer ojämnheter väldigt bra. 

En del säger att de älskar att måla, att det är meditativt. Det tycker INTE jag i vanliga fall, men när det gäller att måla med mineralfärg kan jag ändå säga att jag också kan känna den känslan, om jag kan ge mig hän och känna varje penseldrag istället för att bara önska att jag vore klar.....helst igår :-)

Lycka till!

Kram

Birgitta

Gästrum

Tänker ge mig ut och plocka av rabarbern som dignar i sin pallkrage, men sticker in ett blogginlägg innan dess i väntan på att plusgraderna ska bli några fler än de ynka som är just nu.

Rabarbern är en gammal sort med låg oxalsyrehalt och blir sååååå god och läskande saft med massor av is i sommarvärmen. Den värmen känns ju lite avlägsen just nu, men en dag är den här igen :-)

Men, det var inte rabarber det här inlägget skulle handla om utan gästrum :-)

Det fattas en mysig fåtölj och en bra läsbelysning annars är rummet färdigt och numera känner jag bara ett lugn när jag sätter mig på sängen och tittar mig omkring

Det gamla skåpet är dominerande och jag var tvungen att anpassa mig till det vilket gjorde det svårt att få ihop det här rummet. Dessutom hänger golven ihop från trappan, hallen och in hit, och de är målade i grått, så det var jag också tvungen att ta hänsyn till.

Ville gärna ha haft en fin tapet, men förkastade alla jag tittade på och valde till slut att måla väggarna med mineralfärg i neutralt grått med foder och socklar i en mörkare grå nyans.

Mineralfärg skapar en levande yta med färg och strukturskiftningar så den är inte så "platt" som den ser ut på bilderna, ändå tyckte jag det blev sååååå tråkigt när rummet var färdig målat utan möbler.

Liksom bara grått, grått och grått....men det ändrades direkt då det stora skåpet kom på plats. Då blev det det bruna som behövde balanseras :-)

Vid det här laget var jag urless på grått och tänkte måla dörren in till kattvinden vit, men så köpte vi det där sideboardet i tonat vitt.....och då kändes det plötsligt som om det blev för mycket vitt......

......så tillbaka till grått och det blev så mycket mjukare i färgskalan med en ljust grå dörr :-)

Hittade ett bord på Blocket som gick att ta isär i två halvor och jag tyckte det var så bra att det hade tre ben på varje halva så det kan stå själv utan att behöva skruvas fast i konsoller som våra andra månbord.

I min hjärna såg jag mig själv bara ställa det på plats efter en liten förhöjning av benen....men så lätt skulle det inte gå för de innersta benen gick inte förbi elementet så det blev en springa på en dryg decimeter på insidan. Inte snyggt!

I vår gäststuga hittade jag en bräda som passade precis i springan och maken hjälpte mig att plugga och limma den på plats.

Den var då i naturell furu och jag åkte på att måla hela bordsytan + benen som förlängdes. Så blev det med det där att "bara" ställa bordet på plats :-)

Jag har sparat delar av gamla trasiga stolar från vår Dalagård. De är perfekta att använda för att höja svarvade bordsben.

Jag tror inte att någon ser den där skarven om man inte vet om att den finns där!

Tycker det är så praktiskt med såna här månbord. Växterna får gott om plats samtidigt som de slipper värmen från elementen. Blir också lite mer möblerat framför fönstret så man slipper se de fula elementen 

Nu fattas det som sagt en skön sittplats med belysning så kan jag krypa upp där och läsa när maken sitter i vardagsrummet och tittar på sport (vilket inte intresserar mig ett endaste dugg)

Vi är i land.....ALLA rum är färdigrenoverade! Har inte fattat det riktigt än :-)

En ny vecka har vi framför oss.

Önskar dig fina dagar!

Kram

Birgitta

Det blommar!

Som ni kanske redan vet så älskar jag inte precis porslinsblommans doft, men fantastiskt vacker är den att titta på!

Jag fick en gång ett skott av min svärmors porslinsblomma, den står i hallen. 

När jag vid ett tillfälle klippte tillbaka den en bit satte jag toppskotten i vatten och de bildade villigt rötter så nu har vi en till porslinsblomma.....som jag ställde i sovrummet......vilket gör att jag får bära ut den därifrån varje kväll.....för att den doftar när blommorna slår ut......eller nåt :-)

Det är verkligen fullt av stora blomhängen! "Mammaplantan" blommar också nu, men den har inte alls lika många hängen som den här. 

I vanliga fall vill jag gärna att de växter som blommar blommar riktigt länge......men när det gäller den här så njuter jag av dess prakt på dagarna och säger URK åt den på kvällarna då den förpassas till övre hallen, med stängd dörr in till sovrummet :-D

Min fredagsblomma till alla som kikar in här.

 Önskar er en riktigt fin helg!

Kram

Birgitta

Rensa och röja!

Nu börjar det kännas som om det är någorlunda ordning i vårt hus efter renoveringen av gästrummet.

Helt otroligt vad en renovering kan föra med sig när man har ett så litet hus som vi har (och för mycket saker!). Det finns ju liksom inga utrymmen att lättvindigt bara kunna stuva undan saker på utan allt har en tendens att sprida ut sig så det påverkar HELA huset!

Jag är heller inte en person som koncentrerat kan ägna mig åt bara en sak i taget utan jag gör ofta flera saker samtidigt vilket gör att det blir ännu rörigare......och rörigast blir det absolut ALLTID i vår tvättstuga!

Det är ett sånt där rum som man lätt kan stänga dörren till och så "försvinner" problemet.....ända tills man behöver något och blir irriterad för att det knappt går att komma in där utan att kryssa mellan saker som står över allt! Då är det läge att RENSA och RÖJA!

Det vore egentligen så lätt att ställa tillbaka sakerna där de ska vara, för de flesta sakerna har sina platser, men så börjar jag ställa in krukor som ska diskas och skänkas till loppis, och javisst ja, måste köra en maskin med tvätt!

När jag ändå plockar ut tvätt och skölj medel från skåpet kan det vara bra att passa på att göra ordning bland färgburkarna så jag får in de som redan är utsläpade därifrån, men det är trångt i det där hörnskåpet......nä, jag gör det sen.....först ska jag plantera om blommorna för där står ju jorden.....

Sån är jag :-)

Men ska väl också säga att det inte är någon annan som behöver plocka i ordning efter mig, det gör jag själv, förr eller senare......och nu är det gjort!

Har plockat ut ALLT ur skåpen, torkat hyllor, sorterat, slängt och organiserat om.....så nu är det fint i tvättstugan.

När jag kommit så här långt brukar det vara ordning ett tag.....ända tills någon av oss börjar ställa något på den där bänken som inte ska vara där, och så blir det för det mesta när vi håller på och renovera.

Fast, å andra sidan, är det nu färdigrenoverat i alla rum i vårt hus så kanske det blir lättare att hålla ordning.....kanske :-)

Kram

Birgitta

Alstroemeria och svar på en fråga

"Sköna maj välkommen till vår bygd igen.....!!!"

Hörde du den sjungas igår......eller sjöng du kanske den själv? Vi gjorde både och, maken och jag. Tittade på tv då studentkören sjöng från ett tak i Lund och så hängde den ju med i hjärnan :-)

Välkomnar både Maj och de varmare sydliga vindarna som ersatt de kalla nordliga. Nu väntar jag bara på att molnen ska skingra sig och släppa fram sooooolen!

För en dryg vecka sedan då jag var och handlade mat unnade jag mig en bukett snittblommor för jag hittade så fina Alstroemeria!

Om du aldrig har köpt hem Alstroemeria säger jag bara GÖR DET!

Jag velade mellan om jag skulle köpa de vita, ljust rosa eller rosalila. Alla sorterna var så där perfekt knoppiga och robusta. Det blev vita :-) 

Min bukett är en sån där inplastad med 5 stjälkar Alstroemeria från ICA Maxi och så kompletterades den med några grönskande kvistar från sötkörsbärsträdet från trädgården.

För en liten peng fick vi det så här fint på vardagsrumsbordet!

Sen till en fråga som Skorpan ställde efter mitt senaste inlägg med bilder från vår målade trappa.....(jag kan fortfarande inte svara på kommentarerna direkt i kommentarsfältet, tyvärr!)

Du frågade om hållarna till handledarna och de är från Bauhaus, själva stången är också därifrån. De kallas ledstångskrok och är i brons från Lundbergs. Kollade nyss och såg att de fortfarande finns kvar på Bauhaus, men de kan finnas på andra ställen också :-)

Ha en riktigt skön helg!
Kram till er alla.
Birgitta