Det är något speciellt med mig och gamla slitna träföremål.
Det spelar ingen roll om det är gamla verktyg, hyllor, lådor eller kuriosa saker, har de bara den rätta patinan faller jag som en fura :-)
När vi åkte till Nora på min födelsedag stod det en skylt vid torget med texten "Loppmarknad" och inne på en charmig bakgård låg en av de minsta loppisar jag varit in på som ändå hade många saker som jag lätt skulle ha kunnat ta med mig hem!
Nu försöker jag vara restriktiv med vad jag köper eftersom jag redan har alldeles för många saker, men så var det ju det där med att falla pladask för något unikt som man bara inte kan släppa.....
.....som den här!
Och den här......
Det sa inte bara "Klick" inom mig. Det var som att ta tag i en tjock bassträng och få till ett ljud som vibrerar i hela kroppen. Förälskelsen var omedelbar och total :-)
Ändå tvekade jag och var tvungen att gå en runda för att dividera lite med mig själv.
-"Behöver du verkligen de där lådorna? De är ju ganska stora och utrymmeskrävande och det är ju inte så att du har för lite saker redan utan snarare tvärtom skulle behöva göra dig av med saker!"
-"Jag vet, jag vet, men jag tycker om dem, och det är ju jättebra att de är stora så man får plats att ha saker i dem!"
-"Så vad ska du ha för saker i dem.....och VART ska du placera dem?"
-"Jag kan ha dem i köket och stoppa "braåhasaker" i dem. Eller så kan jag förvara spetsar, band och annat pysselmaterial i dem och ställa dem på den gamla kistan i gästrummet. Eller i tvättstugan med klädnypor i. Det finns ju HUUUUUR många användningsområden som helst för dem!!!"
När jag velade hit och dit sa maken de förlösande orden -"Om du tycker om dem så köper du dem."
Så.....jag köpte dem. TACK min älskade make! Du besparade mig en hel del vånda :-)
Nu har jag svårt att bestämma mig för om de ska få stå i köket, gästrummet, tvättstugan, gäststugan.....de passar liksom överallt och tänk om jag INTE hade köpt dem! Då hade de säkert hemsökt mig med den där enorma känslan av ånger -"Åhhhhh, varför köpte jag dem inte?!"
Så kan det gå när förälskelsen drabbar en på en liten loppmarknad i Nora :-)
Soliga kramar
Birgitta