fredag 30 oktober 2020

Belysning

Sista dagarna i oktober......och Allhelgonahelg.

Nu, när vi alldeles strax går in i mörkaste november, behövs det massor av belysning!

......och det var precis det som det blev av de där bitarna av takstång från vår Dalagård.....belysning :-)

När vi renoverade vårt sovrum tänkte vi byta den takplafond vi hade innan renoveringen till en snyggare lampa, och lampor råder det ju ingen brist på i affärerna, men jag hade en idé om något unikt och det hittade jag inte i butik.
Hittar man inget som passar får man försöka tillverka själv, så jag la huvudet på sned och målade upp min lampvision för maken, och snäll som han är hjälpte han mig :-)

Den blev preciiiiis som jag tänkt, och harmonierar så bra med fönsterbelysningen, vägglamporna och de rustika pardörrarna.
Den förstärker hela det genuina intrycket i vårt sovrum på ett sätt som får mig att brett leende stå i dörröppningen och bara titta. Helt enkelt PERFEKT!

Borde ha tänt även vägglamporna.....och tagit en bild där man ser fönsterbelysningen som har likadana runda amberfärgade glödkällor som taklampan. 
Jamen då har jag upplägget till nästa inlägg, men innan det fotandet ska det fredagsstädas, röjas klädhögar och sängen ska bäddas. 
Vill ju att ni ska få en fin bild av vårt sovrum och kanske också få intrycket av att det bor två mycket ordningssamma personer i vårt lilla hus :-O 

Bara att sätta igång och skapa en mysig fredag.

Varm hjärtlig kram till dig från mig!
Birgitta








 

onsdag 28 oktober 2020

En idé

 

                                          Skapande process på gång.

En gammal takstång från vår Dalagård ska få en helt annan funktion.

Lite fix kvar......kanske det blir klart till nästa inlägg :-)


Ha en fin dag!
Kram
Birgitta


söndag 25 oktober 2020

Saker med minnen

 Tänkte jag skulle gå ut och fixa lite vinterstämning på verandan, men så började regnet smattra mot rutorna så jag gör ett blogginlägg i stället :-)

Gick runt ett varv i vårt hus och funderade på vad jag skulle göra för inlägg och fastnade i den övre hallen som är ett av de rum som genomgått den största förvandlingen. Den renoveringen har jag visat flera gånger förut så jag hoppar det idag, men det som slog mig är hur mycket av vår Dalagård som faktiskt finns i vårt hem i form av saker vi tagit reda på därifrån.....som den här bastanta knoppen

Den hittade jag på övre våningen på snickeridelen och jag tror att det är den där knoppen som sitter på staketstolpen på den här bilden.....snickeridelen är ju den till höger

I hallen byggde maken en vägg där vi satte in ett fönster som troligtvis är fönstret som på bilden sitter längst upp på framsidan av det gamla huset som revs på senare delen av 1970 talet.

Det fanns spår kvar av rödfärg, men när jag gjorde rent fönstret försvann det mesta av det och bågen fick istället ett tunt lager grå färg

Älskar den där väggen med fönstret......och kristallkronan som vi åkte till Nora och köpte efter att ha sett en annons på Blocket.
 De detaljerna gör verkligen hela atmosfären för hallen!


Några av resväskorna är också från Dalagården. 
Säkert är det Arturs gamla väskor som han packade fulla av tvålar, nålar, vykort, skjortor, rakblad och allt vad han nu kunde tänkas kunna sälja på sina rundor av gårdfarehandlande.

Tänk så mycket minnen många saker ändå bär på! 
Har ibland tänkt att jag skulle vilja göra som ett kartotek digitalt med bild och berättelse på det jag vet om sakerna hemma hos oss, och kanske jag gör det en dag......men inte idag för nu har det slutat regna och jag ska lyfta på rumpan och ge mig ut för att få lite frisk luft :-)

Önskar er alla en jättefin söndag!
KRAM
Birgitta













onsdag 21 oktober 2020

Det sprakar

 

Borde ge mig ut på en promenad.....men himlen är inte alls blå som på de här bilderna.....snarare enhetligt grå, med regn hängande i luften.

Fast löven hänger lika lysande gula, de iskalla vindarna från igår har mojnat och jag har ju faktiskt fina röda gummistövlar och en lika fin röd regnkappa från "Ösregn of Sweden" att ta på mig så lite väta borde jag klara.

Kan ju inte bara sitta o mysa i fåtöljen och läsa feelgood romaner....eller? 
Jo, så klart jag kan, men lite rörelse i benen och frisk luft behövs också!


Ha en fin dag!
Varma kramar 
Birgitta


lördag 17 oktober 2020

Falurött uthus

 

Nu kör vi lite "före och efter" bilder på sommarens renoveringsprojekt som vi tänkte skulle bli ett snabbfixat jobb, men som blev så mycket mer än det. Tänk att man aldrig lär sig att renovering av gamla hus sällan är "bara" :-)

Vi tänkte alltså "bara" att vi skulle fixa taket på den byggnad på vår tomt som, när huset byggdes 1929, tjänstgjorde som tvättstuga och därför kallas för "tvättstugan".

Det ser ju ganska prydligt ut så här......

.......men så här såg det ut när vi hade fått bort plåttaket.
Nu visste vi ju att det gamla taket var dåligt, det var ju därför vi tänkte byta det, men det som inte syntes lika tydligt var att även stockarna som höll taket var dåliga......precis som alla bottenstockar som höll hela byggnaden.

Känns lite som om vi har samma standard på vår gård här hemma som vi har i Dalarna :-)

Maken övervägde att riva allt och bygga nytt.....och lite så blev det egentligen i slutänden eftersom bara taknocken, den murade grunden och gavlarnas bärande stockar blev kvar när allt som var dåligt hade tagits bort

Maken jobbade tålmodigt på även om jag vet att han hellre skulle ha velat göra något annat än det här jobbet som inte var planerat att bli så stort, och ta sån tid, och kräva en del kliande i huvudet för att få ihop

......meeeeeen, nu står det där, FÄRDIGT!

Dörren ska skrapas och målas, det är det sista, men det får vänta till nästa år. 
Först tänkte jag måla den svart, men nu tror jag att den ska få bli lite varmt grågrön. Har varit och kikat på några olika nyanser, men inte hittat riktigt den rätta än.

Ska vi ta lite "före och efter" då?
Framsidans gavel förut

......och så här ser den ut nu.
Hästskon låg inne i den här "tvättstugan" tidigare, och självklart skulle den sitta ovanför dörren nu :-)
Den gamla vasken, som nu tjänstgör som väggkruka, är från vår Dalagård

Baksidan före

.....och efter

Fönstret var i jättedåligt skick, men gick att renovera.
De trasiga rutorna ersattes med lika bubbligt och vågigt glas från andra gamla fönster som finns på lager på vår Dalagård

Lite skillnad, eller hur?

Vid baksidans gavel hade vi tidigare slutna komposter, men när vi flyttade hit fanns här en stor lucka som kunde hissas upp och ner med en draganordning. Under den där luckan hade förra ägarna sin gräsklippare och jordfräs :-)

"Busken" på kanten är en libbsticka. Gissa om vi har luktat kraftigt av den när vi klivit runt där för att sätta panel och måla! 

Komposttunnorna har fått flytta, en bänk har fått ta deras plats och libbstickan som nu är liten och beskedlig kommer säkerligen att växa till sig och bli samma monsterplanta som den brukar vara varje sommar trots solgass och torka.....eller just tack vare det :-)

Nu är det ju också kantat, grusat och färdigrensat på hela den här nedre delen av vår trädgård.....och oktoberastern har aldrig blommat så överdådigt tidigare! Den verkar gilla den här milda fina hösten


Vi har en trappa kvar att bygga så vi slipper kana på jord, gräs och stenar för att ta oss ner till det här uthuset.....


.......men det får vänta till nästa år. Nu känns det färdigrenoverat utomhus, såååååå himla skönt!.....och det bästa med den här renoveringen är att vi nu har ett uthus som doftar nytt trä och INTE längre har en genomträngande mögeldoft som tidigare gjorde att vi helst inte ville gå in där, än mindre ställa saker av värde där!
Så har vi ju räddat en byggnad som är  en del av historian om vårt hus. För det är inte bara vår Dalagård som har en historia att lämna till eftervärlden utan vi vet också mycket om vårt hus här i Mälardalen :-)

Ha en ljuvlig höstlördag!
KRAM till er alla
Birgitta 





















onsdag 14 oktober 2020

Äppelkaka

 Kors i taket.....jag har BAKAT. Det händer inte ofta :-)

....och bara för att det blev en sååååå god kaka delar jag med mig av receptet.
(Blir finare med pärlsocker, men det hade jag inte hemma så min kaka fick vara utan pärlsocker :-))

FIN ÄPPELKAKA

150 g smör
2 dl socker
3 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1/2 dl mjölk
3 äpplen
2 msk socker
2 tsk kanel
1 tsk vaniljsocker
pärlsocker


Sätt på ugnen på 175 grader
Rör ihop rumsvarmt smör och socker med elvisp
Vispa i ett ägg i taget
Blanda mjöl och bakpulver i en bunke och rör i det i smeten tillsammans med mjölken
Bred ut smeten i en form med 24 cm i diameter

Skala och skär äpplena i tunna klyftor
Blanda dem med socker, kanel och vaniljsocker
 Fördela i fint mönster på smeten och strö på pärlsocker

Grädda i 40 minuter
Servera ljummen med kall vaniljsås


När till och med yngsta sonen tog en stooooor bit är det ett väldigt gott betyg! 
När jag gör min favorit "Världens godaste äppelpaj" brukar han tacka nej för han gillar inte konsistensen på äpplena, men den här kakan slank ner utan problem :-)

Solen skiner......jag ska ge mig ut och gräva.....och nästa gång ska ni få se hur vårt renoveringsprojekt "Den gamla tvättstugan" blev för nu har jag fixat marken runt omkring OCH fotat det hela.

Kram
Birgitta








söndag 11 oktober 2020

Orange

 Jag har tidigare skrivit en del om färger och färgernas betydelse. 

Jag brukar säga att jag är grön i själ och hjärta, men det betyder inte att jag alltid väljer grönt som en favoritfärg. Just nu dras jag väldigt mycket till orange......och då speciellt en lite dovare orange, lite mer åt brun/orange.

När jag var och handlade sist köpte jag rosor.....i orange. Det var liksom ingen tvekan. Just de rosorna ville jag ha :-)

Så här står det i mitt kompendium om färger:

ORANGE

"Färgen är en blandning av de starka känslorna i rött och gult som är mera intellektuellt. På så sätt är orange en balanserande färg, en energi som är en syntes av känsla och logik. Därför har färgen ofta använts för att visa ett helgons aura.
Eftersom orange har mer struktur än den röda färgen hjälper den oss att vara konstruktiva och företagsamma och att genomföra saker i glädje och entusiasm. Orange gör oss vitala och stimulerar kanske till någon sportig aktivitet eftersom den har mer kontroll över den fysiska energin än rött.

Färgen ligger på den varma delen av spektrat och är därför stimulerande och energigivande. Orange är i chakrasystemet kopplat till magen och höjer vår aptit på livet. Färgen associeras med nöjen, njutning, mat och glädje.

Orange är också socialt umgänge och gemenskap med andra människor under ordnade former som ger en slags yttre trygghet. Den tryggheten kan bli så viktig att man lägger för stor vikt vid vad andra tycker och tänker och man tappar lätt bort sig själv.
Människor med en orange kvalité vill ha harmoni, gemenskap och närhet. de har därför ett taktfullt och charmigt sätt att uttrycka sig. Med mycket orange uppskattar man också det estetiska i tillvaron.

Ett överskott av orange kan leda till att man frossar i livets njutningar och glädjeämnen, men har man en rädsla och begränsningar när det gäller just det kan det luckras upp med lite mer orange."

Jag behöver nog lite mer orange i mitt liv :-)
Kan tänka mig nya handdukar till badrummet i brunorange......lite åt det "rostiga" hållet, och faktiskt också kuddar och en gosig pläd till vardagsrummet i samma färgskala.

Jag köpte nya överdrag till soffans kuddar för inte alls länge sedan. Bytte från blekrosa lin till naturellt lin och det naturella passar ju alltid, men så kändes det bara några veckor senare som om jag MÅSTE ha mer färg runt mig......typ brun/orange!

KRAM till er alla!
Birgitta





fredag 9 oktober 2020

Sista bilderna

 Så, nu ska jag "knyta ihop säcken" från vår Dalagård med de sista bilderna.

Vi flyttar ner från den övre delen till den nedre

Det här uthuset ligger precis där vi kör upp på gården, med huset på vänster sida och uthuset till höger.
Här hade Artur sitt utedass, vedbod och längst bort en verkstad där han reparerade cyklar.
Marken bakom och på hitsidan av uthuset var fullt av gamla cykelramar och annat plåtskrot. Det bara krasade under mossan när man gick där!

Precis som med allt annat så har inte heller den här byggnaden tagits om hand så hela ena gaveln står direkt i marken utan någon bottenstock, den har ruttnat bort för länge sedan.
Vi har bommat den här byggnaden för den här bilden är tagen för 11-12 år sedan och uthuset är ju inte i bättre skick nu om man säger så. 
Vi byggde ett nytt uthus istället.....det skymtar där bakom den gamla 

Här satte vi de gamla dubbeldörrarna från snickeridelen och den andra dörren, som går till det nya dasset,  var det tänkt att jag skulle renovera med spröjsat fönster och spegelramar, men vid ett inbrott på gården bröts kanten sönder och det går inte att laga så vi måste byta den. Ett steg fram och ett tillbaka :-(


Någon gång under Arturs uppväxt fick gården el.
Han skriver i sin dagbok att hans morbror Arvid var på "belysningsmöte" då 1921, men hur länge det sedan dröjde innan gården fick el vet vi inte. 
I huset fanns ett jättegammalt kylskåp och en kokplatta, men innan dess användes jordkällaren för förvaring av mat och vedspisen för uppvärmning och matlagning. 
Jordkällaren har en del synlig och en del bakom som ligger under jord. På bilden har jag nyss målat med falurödfärg och såg vita knutar och foder framför mig, ett tegeltak, och en zinkbalja med blommor utanför. Dit har jag inte kommit......än :-)

Så, det var det. Nu är vi tillbaka till huset.
Det här var gårdens alla ursprungliga 8 byggnader, plus det nya uthuset som vi byggde 2008. Ungefär så såg det ut 2006 då vi tog över gården. Roligt att ni ville följa med :-)

Anledningen till att jag är så angelägen om att föra historian om den här gården vidare är att den gren av familjen Jansson/Björk som bodde här försvann med Artur.

Arturs mormor och morfar, som bodde på den övre delen av gården, fick 6 barn, men bara 3 av dem uppnådde vuxen ålder.....Arturs mamma Hulda och hennes två bröder Albert och Arvid.
Albert och Arvid gifte sig aldrig och fick inga barn, men Hulda och hennes Gustaf fick 8 barn och de bosatte sig ju på den här nedre delen av gården.
Artur kom som nr 6, var född 1910 och dog 1996. Han hade en yngre syster som fortfarande levde när han dog, men hon hade en utvecklingsstörning och bodde på särskilt boende. Det var aldrig aktuellt att hon skulle ha kunnat ta över gården. Hon dog 91 år gammal 2005.

Vi har bara hört talas om 4 av barnen och vet att ett av de andra dog som 23 åring, men vad jag förstår fick ingen av Huldas barn egna familjer så när Artur dog såldes gården som ett dödsbo med alla saker kvar.

Lite sorgligt är det och det är därför vi så gärna vill berätta. 
Vi hoppas att nästa ägare (när det blir dags för det) ska vara lika intresserade och fortsätta föra historian vidare. För mig känns det viktigt och visst ger det väl gården en annan betydelse, en själ?! Att det liksom inte bara är "byggnader" utan också byggnader som har något att berätta.

Ha nu en härligt fin oktoberhelg!
KRAM
Birgitta







tisdag 6 oktober 2020

Slaggsten och knuttimrat

Då ska vi se vad som finns kvar att visa från vår Dalagård......

Vi håller oss kvar på den övre delen av gården där det gamla boningshuset fanns med snickeridelen på gaveln. Där finns/fanns ladugården och uthuset som jag också visat och så finns det en smedja och ett rökeri.

Vi börjar i smedjan.....

Båda de här byggnaderna ligger en bit från det andra som är bebyggt på gården. Antar att det är för att man här hanterade eld och inte ville riskera att bränna upp hela gården om något skulle gå snett.

Jag håller på och läser igenom en dagbok som vi hittade på vinden i huset. Den är från 1921 och jag tror att det är Artur som har skrivit i den då han var 11 år.

Där står det om får och en ko, om sådd och skörd, om ved som skulle hämtas, huggas och lagras för vintern, om posten man hämtade hos "Backlunds", vilka som hälsade på på gården och vad morbröder och mor och far arbetade med. Där står det också om smedjan.....om vagnshjul som lagades, om beslag som tillverkades

Vi funderade på att plocka ner det här knuttimrade huset och använda det som gäststuga på den nedre delen av gården......och det skulle inte vara ett allt för stort jobb......om det var så att vi inte hade en massa annat att prioritera före ett sånt projekt :-)

Inuti fanns det egentligen bara skräp när vi köpte gården......och så fanns det en radio.....av alla saker man nu kan ha i en gammal smedja :-) Å andra sidan är det någon i släkten som varit radioreparatör för det har funnits så många radioapparater i de olika byggnaderna så jag vet inte ens HUR många. Det fanns ju till och med en som fåglarna byggt bo i.....kommer ni ihåg det?!

Längst upp på den 1,3 hektar stora tomten ligger ett pyttelitet rökeri helt byggt av slaggsten. Inte som på ladugårdens gavel utan här är det som vackra byggblock där slaggen är mer genomskinligt blågrön

Att det har använts som rökeri är inte svårt att gissa.......väggarna är svarta av sot inuti, dörren också. Numera huserar bara en och annan jättespindel där, och de får vara ifred :-)

Annars en söt liten byggnad tycker jag!

När vi köpte gården fanns det en handgjord trätunna därinne.....och en sån där hopfällbar solstol med trästomme och ett strandparasoll. Tycker nog att det är en lika udda placering av saker som en radio i en smedja :-)
Tunnan finns numera i vårt växthus här hemma och jag har ställt en mindre plasttunna i den och fyllt med vatten så jag bara kan skopa upp och vattna med ljummet sommarvatten.

Marken runt byggnaderna har brukats genom åren. Artur skriver om potatis som ska sättas, grödor som ska sås och hö som ska hässjas, men det fanns inte spår av en enda blomrabatt eller prydnadsbuske då vi kom dit. 
Artur var en praktisk man och kanske han plockade av de röda vinbär som fortfarande finns mer eller mindre vildvuxet, men mest tror jag han levde på korv, konserver, öl och snus.....och resterna av det blev "trädgårdskonst" :-)

Vart man än gräver runt husen så kommer det upp glas, plåt, plast, textil, keramik......allt sånt som inte förmultnar i brådrasket.
Jag brukar säga att vi har väldigt god jordmån för kapsyler och ölringar.....Artur har sått och vi får skörda :O

Marken på den övre delen av gården ramas in av en stenmur som Artur också skriver om i sin dagbok. Den har säkert växt genom åren vartefter sten har behövt grävas upp för att kunna odla. 
Den där dagboken är ett tidsdokument och jag har hunnit fram till mitten av juli 1921. Skulle vara roligt att veta vilka alla de där personerna var som han skriver om......Buller Jakob, Väl August, Knus Johan, Mor Petter och måååååånga fler, men jag får nöja mig med att följa Arturs iakttagelser i de ord han skrev och använda mig av min fantasi i resten :-)

Varm höstkram till er alla!
Birgitta