Första steget taget

Nu har vi skrivit på avtalet till mäklaren som ska åta sig att sälja vår Dalagård.

Tänkte skriva "försöka" sälja vår Dalagård, men nej, jag har stora förhoppningar om att det faktiskt finns en person, eller flera, som just nu inte har en aning om att de snart kommer att äga ett framtida projekt de bara inte kunde säga nej till :-)

Vi pejlade noga mäklarens kroppsspråk och ordval då han besökte oss på gården igår för det känns viktigt för oss att ha ett bra förtroende för den person vi anlitar. Vi hade bestämt att om någon av oss kände minsta tveksamhet skulle vi avvakta, men det kändes bra! 

Även om han säkert, precis som vi, inser att det finns utmaningar i att det inte finns några som helst bekvämligheter förutom indragen el verkade han ändå tycka att huset ger ett fint intryck och kunde se potentialen till att kunna fortsätta utveckla det vi har påbörjat. Sen får vi se hur han kommer att ge uttryck för det i den objektbeskrivning han ska få ihop :-)

Nu har vi landat hemma några dagar för att se om vårt hus och trädgård här i Strömsholm och så väntar vi på att fotografen som ska ta bilderna på vår Dalagård ska kontakta oss och boka en tid nästa vecka.

Vi har lite kvar att fixa med, men känner ändå att vi har läget under kontroll. Det har varit en intensiv vecka och vi är lite trötta och slitna. Ändå går vi på någon slags andra växel så vi får mycket gjort på kort tid.

Det är så många moment i en försäljning med allt från att först mentalt ställa in sig på att man ska sälja till att sen ta itu med det som behöver göras för att ge ett så bra intryck som det bara går inför försäljning. 

Vi funderade på att sälja själva, men landade till sist i att ändå låta en mäklare göra det jobbet och oavsett vilket så ska det fotograferas, samlas uppgifter och fixas inför visning.

Orkar inte riktigt tänka på att vi sen ska tömma hela huset och uthuset utan skulle helst vilja att någon köpte rubb och stubb så vi bara kunde lämna över nycklarna och önska lycka till inför framtiden. Så var det när vi köpte gården, men läget var ett helt annat då än nu så det tror jag inte riktigt på själv, tyvärr.

Nåja. Första steget är taget och det känns helt ok så.

KRAM till er alla! Önskar en fin helg!

Birgitta

 

Gardiner

 Vi har varit till Dalagården och fixat högt och lågt.

Medan maken klättrade på hög stege ute klättrade jag på lite lägre stege inne och satte upp några gardiner. Visst gör det skillnad?!

Efter:

Före:

Gardinerna har samma mönster som tyget på stolarna och det blev så ombonat nu så jag ville inte åka därifrån igår! Men, vi behövde åka hem för att packa om för de sista arbetsuppgifterna innan mäklare kommer för att värdera och diskutera försäljning.

Det känns både vemodigt och befriande. Vemodigt att släppa drömmarna jag försöker förtränga, men ändå befriande att inte ha allt arbete hängande över oss när vi har så mycket annat vi också vill hinna, och orka, göra.

Snart återstår det bara att se om någon annan än vi kan se potentialen med den här gården......

Önskar er alla en underbar måndag!

Kramar

Birgitta

Tulpaner, pärlhyacinter och växtstöd

 Vilken underbar tid det är nu!

Tycker det har varit en kall vår hittills och trädgårdens lökväxter har varit tröga med att börja blomma.....men nu börjar färgklickarna poppa upp och jag blir glad ända in i själen :-)

Här är tulpanerna som funnits i vår trädgård sen minst 40 år tillbaka. De är stoooora, gula med röda strimmor, ca 50cm höga och jag hade svårt att förlika mig med dem i början när vi flyttade hit just för deras dominerande storlek och gul/röda färg. 

Då ville jag ha en trädgård med enbart rosa, vita och blå/lila blommor, men när det senare också här och var dök upp små söta plantor av vallmo i gult och orange.....och ännu senare höstöga i dominerande gult och gul ölandstok gav jag upp och låter numera det gula samsas med rosa, vitt och blått. Huvudsaken är att växterna trivs och blommar......som pärlhyacinterna nedanför flammentanz rosen! 

Jag började gräva ner lökarna från krukor jag köpt och haft inne under tidig vår och nu är det väääääldigt blått utanför det lilla uthuset :-)

Och så måste jag visa er ett, som jag tycker, väldigt snyggt växtstöd!

Vår kärleksört får så stora blomklasar så stjälkarna lägger sig vid regn och blåst på sensommaren. Förra året kom jag på ett prisvärt sätt att göra växtstöd till dem.

Vi köpte armeringsjärnsnät som maken kapade och jag böjde till ringar. Nätet kapades så övre delen blev hel i kanten och den nedre delen fick delar som kunde stickas ner i jorden. 

Satte ihop skarven med metalltråd och vips hade kärleksörten ett jättebra stöd!

Tänkte att jag ska göra likadana, fast högre, stöd till pionerna i år.....om jag orkar och hinner.

Just nu är Dalagården prio ett, sen kommer verandan här hemma och där emellan hjälper jag min vän i Fjärdhundra som är på god väg att bli färdig för öppnandet av sin loppis/second hand. 

Det kommer att bli massor av saker till försäljning där och jag önskar att jag bodde lite närmare så jag kunde vara där lite mer, men nu får det bli som det blir den här sommaren.....en dag i taget.....

Kram och ha en riktigt mysig fredag!

Birgitta 

Vår i växthuset

 Nu när våren äntligen kom med sol och värme har vi varit till vår Dalagård flera dagar och i lördags när det var rena rama sommarvärmen snickrade maken på verandan här hemma medan jag rensade rabatter och öste ut allt ur växthuset, sopade plattorna och gallrade sen hårt bland alla saker.

På kvällen åkte grillen fram, en flaska rött öppnades och vi satt ute och åt vår middag på nya uteplatsen för första gången i år. 

När solen dalade ner bland trädtopparna flyttade vi in i växthuset och åt efterrätten där. Så, så mysigt :-)

Skrev nyligen i ett inlägg att jag numera nästan enbart köper kläder och tyger på second hand, men förra veckan hamnade flera saker i min kundkorg......som de här skruvade träljusstakarna som var prismärkta med 15:-/st!......och en annorlunda metall bricka som jag direkt tänkte skulle passa i växthuset.

I vedlåren stoppade jag ner alla hinkar, krukor och fat jag just nu inte använder, men om jag behöver något är det bara att ta tag i brickans handtag och lyfta bort hela det lilla stillebenet för att kunna öppna lårens lock. Perfekt!

När jag var därinne och pysslade kunde jag nästan se hur vindruvsrankans knoppande blad öppnade sig mot solen och till och med visade de kommande vindruvsklasarna :-)

Är så glad över vinrankan som bildar ett skuggande tak av grönska i växthuset nu när det inte kommer att vara så mycket annat som blommar, eller grönskar, där inne.

En liten övervintrad pensé grävde jag upp ur grusgången och stoppade ner i en kruka på bordet. En planta oregano som smitit ur sin pallkrage hamnade i en gammal kastrull på brickan och säkert kommer det in något mer fram över. Men, först och främst får växthuset i år vara en liten oas att sitta i :-)

Ny vecka, nya möjligheter......och äventyr :-)

KRAM och ha det så gott!

Birgitta