lördag 31 oktober 2015

Minnen

Jag ärvde en liiiiiten orkidéplanta efter min svärmor
Själva plantan var liten och de vita blommorna på sin stängel var jättesmå.
Svärmor dog i oktober för två år sedan och när jag fick plantan hade den en skir stängel full med blommor.
Sedan dess har den blommat med jämna mellanrum och även om plantans gröna blad blivit större är blommorna fortfarande lika små.
Den är såååå söt och påminner mig om min svärmor och hennes alltid lika vackert blommande blommor på fönsterbrädorna hon hade.
Kanske hälsar hon på hos oss ibland, trots att hon inte längre är i sitt jordiska liv, och ser orkidéplantans blommor och gläds lika mycket som jag åt den fina stängeln med de vita blommorna.
Det är i alla fall så jag skulle vilja att det är.
Vill tro att det finns ett liv efter det liv vi lever nu och när jag tänker på henne är hon inte bara borta. 
Trots att jag inte ser henne, inte känner hennes närvaro, inte hör hennes röst rent fysiskt så lever minnena kvar inom mig och en dag som den här, All helgona dagen, tänder jag ett ljus speciellt för alla de nära och kära som numera bara finns nära mig i mitt inre och jag gör minnena av dem lite extra levande i ljusets varma sken.

Önskar er alla en vacker dag!
Birgitta

måndag 26 oktober 2015

Mamma är lik sin mamma

Idag är det stora tvättardagen. 
Tänk vilket lyx egentligen att bara kunna öppna tvättmaskinsluckan, ösa in tvätten, dosera tvättmedel och trycka på startknappen!
Ibland slås jag av hur bra jag har det....och hur ofta jag faktiskt tar det för givet....att det liksom bara är så det ska vara.
I morse slogs jag också av hur lik min mamma jag är.
Jag har inte alltid haft en nära relation till min mamma och det har funnits tider då jag varken har kunnat se hennes, eller mina egna, positiva sidor därför känns det så där extra bra när jag med ett leende kan konstatera hur lik min mamma jag är.....och samtidigt känna att jag faktiskt är stolt över det!
Yngsta sonen stod igår kväll med två maskiner fulla med tvätt och avstängd ström i husets gemensamma tvättstuga.
Ingenting var färdig tvättat, han hade fått upp tvättmaskinsluckorna och lagt i en laddning tvätt i centrifugen för att åtminstone få ur en del av allt vatten ur tvätten, men när han stängt locket gick den varken att köra eller öppna igen.
Frustrerad ringde han mig.....och mamma rycker självklart ut för att hjälpa sin son :-)
Ut i iskalla kvällen, skrapa rutorna på bilen, köra de 1 1/2 milen till Hallstahammar, plocka med den dyngsura tvätten som inte satt fast i centrifugen och åka hem för att lasta in den i vår tvättmaskin för att tvätta klart och få den torr.
Jag gick och la mig efter midnatt och steg upp innan tuppen i morse. Skrapade åter igen rutorna på bilen och åkte till Hallstahammar för att lämna fint vikt torr och ren tvätt och ta med mig en blytung kasse med mer dyngsur tvätt som sonen befriat från centrifugen som tidigt i morse fått ström igen så den gick att öppna.
Det var inte sonen som bad att jag skulle göra allt det här utan jag gjorde det med glädje för att han behövde hjälp.
Han skulle på ett möte idag på förmiddagen, kläderna han hade tänkt ha på sig låg dyngsura och otvättade och det fanns ingen ledig tvätt tid idag.
Klart att jag hjälper honom, för vi är en familj som hjälps åt. Det har min mamma lärt mig och makens mamma lärt honom. 
Vi finns här för varandra och min älskade mamma har alltid ryckt ut för mig när tillvaron kört ihop sig trots att hon bott 8 mil från mig, jobbat heltid och haft sin vardag att ta hänsyn till. Jag har sällan bett om den hjälpen, hon har gjort det ändå, som en kärlekshandling till mig.....och jag är stolt över att jag är likadan.
Så idag snurrar tvättmaskinen och både sonens, och vår egen, tvätt blir ren :-)

Ha en härligt fin måndag!
Kram
Birgitta

måndag 19 oktober 2015

Från vitt till svart

I lördags målade sonen och jag taken i köket och hallen i hans lägenhet.
Det går ju ganska fort att göra bara man sätter igång, men vi ånkade båda två lite över att börja. Det är inte världens roligaste jobb, men gör stor skillnad när det är klart.
Nu är det gjort och som belöning röjde vi igår undan både byggmaterial och alla verktyg som verkligen har legat överallt i hans lilla enrummare.
Tänk att vi äntligen har kommit så långt att vi kunde göra det!!
Jag har alltid haft en egenhet att stanna upp och verkligen ta in jobb man gjort med alla sinnen och med ett leende kan jag konstatera att vår yngsta son gör likadant. 
Den nöjda min han hade då han bara stod och tittade på sitt nya kök var helt oslagbart och gjorde varje moment av den här lägenhetsrenoveringen mödan värd!
Vi tog ju bort all gammal plats byggd köksinredning och byggde nytt där vi fick anpassa både högskåp, bänkskåp och diskbänksskåp efter de utanpåliggande rördragningar som gjorts vid stamrenovering i huset.
Svartbruna stommar pusslade vi ihop genom både fyndhörna och beställning från IKEA. Måååånga resor till det blågula varuhuset blev det :-)
Alla vitvaror köptes från samma nämnda varuhus, bänkskivan likaså och jag tycker alltid det är lite pirrigt när det ska sågas ut hål för diskho och häll även fast det inte är jag som varken mäter eller sågar :-)
Överskåp på plats. 
Vi har anpassat all ny inredning efter befintlig el och rördragning för att sonen ska slippa kostnader för sånt så det har varit lite funderande och huvudkliande.....det är mest jag som har stått för det. Därför känns det nu så skönt att se att allting stämmer från ritning till uppsättning!
Högblankt vitt kakel och köksblandare från Bauhaus.
Det var inte lätt att hitta en prisvärd snygg fläkt utan motor. Huset har centralt utsug och fläkten får inte ha en egen motor utan bara ett reglerbart spjäll att öppna o stänga.
Vi kollade noga på nätet och hittade den här Cylinda fläkten billigast i Markaryd. 
Maken skulle jobba en vecka i Skåne och kunde åka förbi varuhuset och hade sån tur att det fanns en enda sån fläkt som vi ville ha på lager och en räckte ju till oss :-)
Ibland flyter det på precis så som man önskar att det skulle göra hela tiden!
För precis en vecka sedan kom luckorna med hemleverans till sonen och han och jag ägnade måndagkvällen åt att sätta upp dem. Maken hjälpte honom att sätta fast knoppar och handtag och som med ett sving med trollspöt fick han ett helt annat intryck i sitt kök :-)
Vi har sparat ett platsbyggt skåp där i hörnet bakom kyl/frys som ska integreras med lister och svart färg och sen är det en massa passbitar och täckskivor som ska på plats.....förutom att väggarna ska putsas, renoveringstapetseras och målas. Ändå var det så roligt att få rensa, städa och få en helhetskänsla av sonens alldeles egna val av ny inredning. 
Väggarna ska bli vita, men sen vill han ha in lite färg i allt det svart/vita. Det lutar åt varmt rött och i ett svagt ögonblick har han lovat att jag ska få styla lite innan vi gör en slutfotografering. Jag har lovat att han får ta bort stylningen om han inte tycker om den efter att vi har fotat :-) 
Lovar att visa före och efter bilder när vi är helt klara, men vi har som sagt en hel del smådutt kvar innan dess!

Kram till er.
Birgitta

onsdag 14 oktober 2015

Ordning och reda

Försöker bringa lite ordning och reda i vårt hus......och faktiskt har jag nu vilat mig till lusten att göra det så det känns inte betungande utan helt ok. 
Resultatet kan ju liksom inte bli värre än förut :-)
Något av det tråkigaste är att rensa papper!
Jag är en mästare på att lägga papper på hög. Ni vet när man hittar fina bilder som inspiration som man bara måste spara, eller kvitton från köp av saker som kanske kan gå sönder så kvittot en dag behövs, eller mumsiga recept som man någon gång tänkt sig att prova.
Meeeeen, eftersom allt bara ligger huller om buller blir jag trött bara av att dra ut lådorna som svämmar över av alla de där papperna :-)
När barnen var mindre förvarade de sina serietidningar i såna här hållare från det stora blågula varuhuset.
Ingen av sönerna ville ha dem med sig när de flyttade hemifrån och jag hade en idé om att pimpa dem lite, men så har de blivit liggandes i en av alla de kartonger som fortfarande står ouppackade i vårt hus.....ända tills jag hittade dem och insåg att de skulle bli perfekta att sortera alla mina recept, kvitton och övriga "braoha" papper i......men först behövde de verkligen lite pimpande!
Vit och svart snickerifärg, en stor och en pytteliten pensel, text utskriven från datorn och så var det bara att sätta igång.
Måla vitt var ju lätt som en plätt, men sen gällde det att vara stadig på handen. 
När jag använder utskriven text "suddar" jag med mjuk blyertspenna på textpapprets baksida, lägger papperet med textsidan uppåt där jag vill ha den och följer konturerna med bläckpenna. Då får man en schablon som är lätt att måla efter.

Nu har jag ett gäng med fint numrerade lådor och det var ju en bra början. Sen gäller det bara att hitta inspirationen till att börja rensa papper :-)

Allt gott önskar jag er!
Kram
Birgitta

torsdag 8 oktober 2015

Rött

För många år sedan köpte jag ett par vita Vagabond gummistövlar som jag verkligen har tyckt om och slitit på. 
De har nu betydligt fler hål än bara det stora där man ska stoppa ner foten och gör inte ett dugg nytta när det är plaskigt ute :-)
Det finns ju massor av gummistövlar när man börjar titta sig om efter nya, men jag har små fötter, stl 35-36, och smala vrister och ben så många modeller fladdrar runt benen och är inte alls sköna att gå i. Dessutom är det alltid roligt att ha något annat än bara vanliga gröna stövlar...om man nu har möjligheten att välja :-)

Igår var jag hos min kära mamma och vi botaniserade oss genom några av favoritbutikerna i Katrineholms centrum och där fanns de.....de perfekta gummistövlarna!
Mjuka, rätt storlek, lite klack, stöd för foten och precis lagom breda i fot, vrister och skaft.
De fanns i krokopräglat svart och så i den här glada röda färgen med vita prickar. 
Jag såg de där svarta, men övervägde aldrig att prova dem. 
De röda fick både mitt inre och mitt yttre att le och om ett par gummistövlar har den effekten på mig kan de ju aldrig vara fel :-)
Nu kan gubben Höst få ösa sitt våta över mig. Jag är redo.

Höstkramar till er alla!
Birgitta

måndag 5 oktober 2015

Paus

Jag tycker om att planera och genomföra saker och många tror att jag alltid är igång med projekt av än det ena än det andra slaget, men det är bara en del av sanningen.
Jag kan också vara en riktig latmask.
Eller....jag är inte lat, jag måste bara vila och ladda batterierna för att kunna ta nya tag :-)
Jag märker själv när det är dags, och mina närmaste märker det definitivt. Det är bara att lyssna för när min energi börjar ta slut blir jag antingen tyst och sluten, eller irriterad, frustrerad, arg, sur och ledsen.
Förra veckan fanns alla symtom där och det var dags att sänka takten.
Då anpassar jag mig efter det och gör bara det som är mest nödvändigt, och knappt det, tills orken och lusten kommer tillbaka.
Maken har varit i Skåne och jobbat så vårt blivande badrumsprojekt står helt still.
Han gjorde en spång av en skåpdörr som vi kan gå på mellan sovrum och hall och den gamla kistan som ska in i gästrummet står här för......
......det går knappt att ta sig in i gästrummet!
Mycket av byggmaterialet, som tidigare stod i utrymmet som ska bli badrum, står nu i sovrummet och samsas med klädkorgar och dammsugare
....och saker som ska tas med till yngsta sonens lägenhet står i hallen
......samtidigt som saker har en förmåga att bara hamna i hörnen istället för att sorteras upp och ställas där det ska vara.....om det nu finns något sånt ställe.....och det finns det ju till vissa saker i alla fall även om inte alla utrymmen fungerar optimalt i vårt hus :-)
Tvättat har jag gjort, men den rena tvätten har inte kommit längre än till köket.
Hur diskbänken ser ut tänker jag INTE visa er, säger bara att den följer samma linje som de här bilderna :-)

Jag skulle kunna bli frustrerad över den här oredan, men jag väljer att sitta i favoritfåtöljen och läsa inredningstidningar, titta på vackra bilder och drömma om hur det skulle kunna se ut istället.
Jag går långpromenader i solen med lilla hunden, tittar på allt som fortfarande blommar i trädgården, träffar vänner och låter pizzerian laga vår kvällsmat och tar ett glas vin med maken.
Ingen renovering, ingen planering, inga uppbokade aktiviteter, bara lugn och ro.
Jag behöver det ibland.....för att orka vidare.
Det som blir gjort blir gjort och det som inte blir det är ingen katastrof om det finns kvar :-)

En fin måndag önskar jag er alla!
Kram
Birgitta