Jaha, då var det snart slut på påsklov för min del.
i morgon ringer väckarklockan igen och jag ska pallra mig iväg till jobbet.
Kan väl säga att jag lätt skulle kunna ha en vecka ledigt till, det finns maaaaassor jag fortfarande vill göra trots att vi faktiskt hunnit en hel del den här lediga veckan som varit.
Vi började med att packa bil och släpkärra förra helgen och ta oss de 13 milen vi har att åka till vår gård i Dalarna.
Det lovades fint väder så vi tänkte att vi sover över där en natt och påbörjar "projekt verandapanel".
När vi köpte gården fanns det ingen veranda här utan en utbyggnad som sträckte sig ända upp till takutskjutet där på ovanvåningen. Mestadels innehöll den en trappa upp till vinden.
Utbyggnaden var helt sned pga att stommen var rutten och ytterpanelen stod i backen. Invändigt var trägolvet täckt av masonit för att man inte skulle trampa rakt igenom, det stank av mögel, det fanns nästan inget ljusinsläpp så det var mörkt och inte alls trevligt att ha det som entré!
Så......den åkte i backen och upp kom den här underbara verandan.
De gamla pardörrarna är desamma som tidigare och jag har målat dem en gång för många år sedan. De måste skrapas och målas igen, men det var inte det som stod överst på vår "to do lista".
Invändigt har det varit reglar, svartpapp och så den gamla stockväggen. Vi kom helt enkelt inte längre då verandan hade byggts upp.
Tanken var att det skulle vara vitmålad pärlspont i tak och på väggarna och taket är ju klart, men inte väggarna.
Vi har dividerat fram och tillbaka om vi skulle behålla stockväggen synlig, men jag förstår makens fundering på hur vi skulle lösa det för dörren är inte alls i nivå med väggen......och väggen är inte bara lite sned.....den är jättesned! Inte i sidled, men den lutar utåt :-)
Jag skulle heller aldrig orka dra ut alla miljoner pappspikar.....eller pillra bort alla pappbitar under dem om man nu skulle låta spikarna vara kvar.
Det blev makens förslag som vann. Pärlsponten som ska täcka de nya väggarna får täcka även den här charmiga väggen.......tyvärr.
Bara att sätta fart!
Lasta av pärlspont i gula plastade paket och så fram med alla verktyg och maskiner!
Har ni tittat på "Arga snickaren på tv"?
Han brukar för det mesta påpeka att medverkande husägare har ett uruselt samarbete när de ska göra något tillsammans.
Maken och jag sa att han aldrig skulle ha kunnat säga något sånt om vårt samarbete för här var det världens teamwork :-)
Det här var min vapendragare.
En av de bästa investeringarna maken har gjort var när han förra året köpte kompressor och spikpistol.
Det var superlätt för mig att sätta pärlspont på plats medan maken mätte och kapade till alla bitar!
På en dag försvann både reglar, svartpapp och stockvägg.....eller försvann gjorde det ju inte, men det doldes bakom annat material.....
Nu hann vi inte måla annat än skarvarna och det ska fortfarande upp fönstersmygar vid alla fönster och så alla dessa foder, socklar och lister + att det måste fixas speciallösningar runt dörrkarmen in till huset.
Vi ser ändå att det kommer att upplevas lite annorlunda när vi är klara även om det just nu mest känns som en bastu :-)
Vi brukar säga att allt sånt där smådutt tar dubbelt så lång tid mot vad de stora jobben gör, men vi är ändå så glada över att det här är gjort......det tog ju bara ca 10 år att komma så långt så det var inte en dag för tidigt :-)
Efter två arbetsdagar i Dalarna åkte vi hem och fortsatte snickra.
Är det inte det ena så är det det andra :-)
KRAM
Birgitta
