lördag 28 juli 2018

Julita gård

Igår gjorde vi en riktig minnesresa till Julita gård utanför Katrineholm i Södermanland tillsammans med våra barn, min mamma och hennes make.
I den lilla museikyrkan på den gamla delen av gården gifte maken och jag oss för 33 år sedan....och nu tänkte jag ta med er också dit så ni får se hur vackert det är där.....och så kan jag ju berätta lite om vår bröllopsdag :-)

Tror vi börjar här där vi lätt stressade hastade in genom den där öppningen som leder in till en öppen innergård där den lilla kyrkan bildar en del i en fyrkant av byggnader som sitter ihop.
Vi var lite stressade då, den där dagen för 33 år sedan, eftersom vi valde, det som vi trodde, en genväg från fotograferingen i Katrineholm till Julita, men så fastnade vi vid en järnvägsövergång där bommarna var nere och inget tåg kom förrän det gått mååååånga lååååånga minuter.
Om jag inte minns helt fel sladdade vi in bara några minuter innan vigseln skulle börja och vaktmästaren, som väntade på oss, började undra om vi hade tänkt skippa vårt bröllop :-D
Den inhyrda kantorn väntade på att få börja spela och gästerna undrade nog vart vi höll hus.....men nu så är vi på plats!
In genom den lilla låga dörren.....
En snabb tillrättning av klänning, slipsknut och anletsdrag i det pyttelilla utrymmet precis innanför dörren. Kolla att brudbuketten hölls rätt och att ringen låg i makens ficka å så några djupa andetag.....
Tamtadada, tamtadada, tamtadadada ta tamtadadaaaaa.......
Nu var det ju väldigt tomt och tyst här i kyrkan igår mot vad det var då, på vår bröllopsdag, men ändå.....det är precis lika pyttelitet och vackert som då!
Där framme vid altaret väntade makens far för det var han som vigde oss.
Han var pastor inom missionsförbundet i Värmland, därför valde vi den här platsen eftersom man kan hyra den lilla kyrkan och anlita vilken vigselförrättare man vill.....och så är jag uppvuxen i Katrineholm så det här är liksom min hembygd.
Det var verkligen en gåva att få ha min blivande svärfar, och makens far, som vigselförrättare. Bara det är ju ett fint minne i sig!
Jag njöt av varje minut under den där vigseln. Sög i mig varje ord  och varje intryck och minns känslan av den där bubblande lyckan av att ha maken vid min sida och den lilla kyrkan fylld av nära och kära. Det fanns inte tillstymmelse till nervositet, bara glädje <3
.....och här kom vi då ut igen genom den lilla dörren.....till den här fantastiskt vackra innergården där vildvinet klättrar och bildar en helt underbar grönska!
Eftersom kyrkan sitter ihop med det som är ett öppet museum låser man kyrkan under vigsel så inga objudna gäster ska slinka in. Tyvärr blev också ett par av våra vänner utlåsta eftersom de kom liiiite senare till vigseln än vi och då hade vaktmästaren redan låst. De satt på en stenbänk på den här innergården och väntade med vackra rosor och presenter när vi kom ut genom dörren. 
Lite snopet.....men så var det :-)
Bröllopsmiddag och fest hade vi i det intill liggande wärdshuset.....väldigt praktiskt!
Nu är inte det här en bild från nämnda Wärdshus utan en interiörbild från själva huset som har den lilla tillhörande kyrkan....men i wärdshuset var det minst lika fint dukat med manglade linnedukar, lysande kandelabrar och vackert porslin.
Vi åt supergod lunch där igår, men det var ju inte riktigt detsamma som på vår bröllopsmiddag med dukning och så, men maten var precis lika god nu som då!
Efter rundvandring i det vackra museet med omgivande gamla hus som i ett litet skansen område dukade vi upp jordgubbstårta och kaffe i parken alldeles invid sjön.
Vi firade vår fina dag tillsammans, vi firade att yngsta sonen nu börjar sin semester efter en slitsam arbetsperiod och äldsta sonen fyller 31 år om en vecka, men då är han i Kroatien så vi passade på att göra många flugor på smällen och fira allt på en gång igår :-D

Julita gård har sååååå mycket mer att erbjuda än bara den här lilla delen, men det här var vad vi hann med (och orkade i 33 gradig värme!) igår. Kanske vi kan samla vår familj igen någon sommar framöver och åka hit för att se också den stora herrgården för där har jag faktiskt aldrig varit.

Ha en fin lördag!
Kram
Birgitta

tisdag 24 juli 2018

Kai Stuart Beck

När jag fått nog av solgasset utomhus håller jag på och röjer inomhus.
Vi flyttade från ett hus på 200 kvm till ett som är 84 kvm och vi har ägnat de här senaste 5 åren åt en totalrenovering vi nu börjar se slutet på......därför inser jag att alla saker jag sparat på för att de "kanske" kan få plats någonstans inte kommer att få plats hur gärna jag än skulle vilja det.
Så......det är dags att börja rensa för jag flyttar bara saker från rum som är färdiga till rum som ännu inte är det och de där sistnämnda är nu bara två så jag MÅSTE göra mig av med saker!
När jag röjer i skåp och lådor hittar jag sånt jag i och för sig visste att vi hade, men inte riktigt tänkt på att vi har.....som en hel samling av charmiga figurer av Kai Stuart Beck.
Kanske har ni hört talas om den här mannen från Värmland som skapar väldigt egna figurer som kännetecknas av sina stoooora ögon :-)
Makens syster bor i Arvika och hon har en förkärlek för Kai Stuart Beck och genom åren har både vi och våra två söner begåvats med en varsin samling av hans figurer. 
När sönerna flyttade lämnade de sina samlingar till oss och nu när jag hittade asken där de låg insåg jag att jag glömt bort att vi har så många.....och att de är så himla speciella!

Några av dem hittade sin plats i vår nyrenoverade övre hall och jag kan ju inte låta bli att dra på smilbanden när jag ser dem sitta där bredvid varandra på den svarta gamla "morfarsbyrån"
Kungen av grodor med sin gyllene krona.....och hans mindre kompis som inte riktigt växte till samma status under Kai Stuart Becks skapande fingrar.
Qoooack....qooack :-)

Solig sommarkram
Birgitta

måndag 16 juli 2018

Do it yourself

Vi köpte ju en stor kristallkrona till vår renoverade övre hall och jag tyckte då det skulle vara snyggt att fortsätta med kristallampstema in i gästrummet som man ser in i då man kommer uppför trappan.
Nu finns det ju otroligt många fina kronor och lampor med prismor av skiftande kvalitet att köpa, men jag fick för mig att jag skulle tillverka något eget.
Så det gjorde jag :-)

Det fanns redan ett litet lager med kristaller från slaktade fönsterlampor här hemma. Jag brukar köpa såna när jag hittar billiga på loppis......dras liksom till sånt som glittrar och glimmar :-)
På loppis hittade jag också en billig plafond som hade potential till att bli något nytt
Stommen var guldfärgad lättmetall och det kan ju vara snyggt, men det var inte riktigt så jag hade tänkt mig min lampa så glaset togs bort och innandömet täcktes med plast
Stommen sprayades med mörkt silvergrå bättringsfärg från Biltema (på bilden är färgen helt missvisande, den är i verkligheten mycket mörkare!)
Maken hjälpte mig att borra små hål i stommen och så satte jag mig och knåpade ihop en lång girlang av kristaller av olika slag 
.......och nu sitter lampan på plats!
Jag är nöjd!
Den blev precis som jag tänkte mig och kostade bara några hundralappar + lite skapartid.

Kram till er i sommarvärmen!
Birgitta


tisdag 10 juli 2018

Ett hus fullt av överraskningar!

Vi har kommit till sista delen av vår fasadrenovering på husets framsida.
Det har gått riktigt bra hittills.....men nu känns det liiiiite tungt!

Vår hall har från husets ursprung varit en utbyggd inglasad kallveranda med charmiga gamla dubbeldörrar.
Nu vet vi att den där verandan fick ge vika för en mer användbar hall runt 1950.
Det vet vi för den isolerades med Husmodern från det året......
......och det kan ju vara roligt att se Husmodern kika fram under de gamla fasadbrädorna......om det inte vore för att väggen är uppbyggd av brädstumpar av allehanda kvalitet....
......som tätats med gamla gardiner, avlagda kläder och en himla massa av den nämnda Husmodern......
.....förutom flera lager kartong.
Man tager vad man haver sa Kajsa Varg!
Nu förstår vi bättre varför det vid fuktigt väder funnits en inte alltför angenäm doft i vår hall.
Vi förstår tyvärr också varför skruvar ibland bara snurrat utan fäste när vi gjorde iordning ytskikten i hallen för det finns inga ordentliga reglar och innerväggen består bara av porösa tretex skivor och tunn masonit.

Vi måste riva allt det här utifrån för att få bort textil och kartong, men vi har ingen aning om vad som bär väggen och fönstret.
Känns som om det är risk för att allt rasar både invändigt och utvändigt.
Jag som trodde att den här sista biten skulle vara som att åka rutschkana.....gå fort och lätt....
Tji fick jag!!!

Vi vet vad vi har att göra de här vackra sommardagarna.
Hoppas att du har roligare saker att göra :-)

Kram
Birgitta

fredag 6 juli 2018

Jag lyckades!

Sen jag fick mitt växthus, för drygt 3 år sedan, har jag varje år försökt att inte överösa det med växtlighet. 
Tidigare år har jag misslyckats totalt med den målsättningen och fått åla mig fram mellan gurklianer, monster tomatplantor och vindruvsrankor, allt är ju så litet när man börjar plantera!.....men i år tror jag banne mig jag har lyckats hitta den där lagom nivån :-)
Växthuset är inte stort, drygt 8 kvm, och första året började jag med att plantera en vindruva där det stod "svagväxande" på märkningsetiketten.
Vilken tur att jag inte valde en starkväxande sort för den här rände iväg 5-6 m efter två år och bildade huuuuuur många sidoskott som helst som hängde ner från taket och greppade tag i mig varje gång jag gick in i växthuset!
I år var jag tuff med sekatören och kapade tillbaka alla långa rankor som var där jag inte ville ha dem och jag har fortsatt nypa bort nya skott vilket resulterat i massor av vindruvsklasar.
Vi får nog tvätta fötterna och börja stampa vin framöver....eller torka russin eller nåt  :-)
Jag skippade gurkan och satsade på tomater i zinkbaljor och lårar. Allt ifrån pytteplantan Wilma till en stor planta med gula fina cocktailtomater, busktomater och vanliga röda cocktailtomater och i år ser jag faktiskt var jag placerar pipen till vattenkannan så plantorna får vattnet och inte trälårarnas innandöme, eller golvet. Bara det är ju ett plus!
I alla små skrymslen och vrår mellan de stora plantorna stoppar jag in zinkhinkar med sallad, ruccola, basilika, malabarspenat, timjan, paprika.....å så lite blomsterfägring också som den här enormt söta Flitiga Lisa som står på den gamla mangeln tillsammans med en vit hängverbena.
Visst är det fullt i växthuset, men jag upplever ändå inte att det är överfullt som det varit tidigare år.....så ja, jag tycker att jag har lyckats med min målsättning :-)
Prognosen säger regn till natten och morgontimmarna. Maken frågar om vi ska ställa klockan och hinka vatten till de tomma vattentunnorna. Hmmmmm.....jag ska överväga det om prognosen visar säkert regn och inte bara 10 droppar mellan klockan 5 och 6 i morgon bitti!

Ha en alldeles underbar helg!
Kram
Birgitta


tisdag 3 juli 2018

Clematis Paul Farges

Vad jag njuter av min lediga tid!!!
Bara det att vakna när jag sovit färdigt, känna efter vad jag har lust med just denna dag och också ha energi att utföra det jag vill göra!

Jag har varit väldigt mycket ute i min älskade trädgård.
Krupit på knä och rensat ogräs, grävt och flyttat sten och jord, planterat och våndats över att det så sällan kommit vatten från skyn när trädgårdsbrunnen sinat och kommunen gett bevattningsförbud.
Trots torkan klarar sig växtligheten förvånansvärt bra och jag måste bara visa den här klematisen! Clematis Paul Farges....eller Summer snow....eller Skogsklematis. Kärt barn har många namn :-)
Jag köpte en liten planta tidigt på våren för tre år sedan som bara var några pinnar med små, små musöron till blad. Planterade ner den i en zinkhink eftersom spaljén den skulle klättra mot inte var byggd.
Den växte så det knakade och jag var tvungen att få ner den i jorden innan bygget var riktigt klart :-)
.......och titta på den nu!
Den formligen kastar sig över både spaljé, växthus och öppningen till trädgårdens grönsaksdel.
Jag började binda upp den för att hålla den på plats, men har nu gett upp. 
Den får vara vild och vacker :-)
Om du vill ha något snabbväxande, lättskött och otroligt vackert......säger jag bara....plantera en Clematis Paul Farges!

Sommarkram
Birgitta