Stoppa tiden!

 Dagarna går för fort, redan fredag och sista dagen i september. Hinner inte riktigt med!

Plockar miljoner päron som dunsar ner på både gräsmatta och i odlingslådor (eller, nja, kanske inte miljoner men i alla fall tusentals). Vårt gråpäronträd är vårdträdet i vår trädgård, nästan lika gammalt som huset, alltså snart hundra år. Päronen har ofta varit små och skorviga, men i år är de många, rena, hyfsat stora.....och väldigt GODA!

Ställer ut en kartong vid vår infart med "Varsågod" päron varje dag och blir så glad när innehållet i kartongen har minskat så jag kan fylla på av överflödet.

Igår var vi i Katrineholm hos min mamma och hennes make. Är tacksam för varje dag inget oförutsett händer där och idag ska jag träffa vänner i Västerås. Sen väntar Kvicksund på det sista förberedandet inför visning på tisdag. Håller tummarna!

Men, nu tar vi tag i fredagen. Ha en riktigt fin dag!

KRAMAR

Birgitta
 

Rundvandring i Kvicksund

 Phuuu, vilken vecka! 

Varenda dag har vi varit till sonens sommarhus för att rensa ute, rensa inne, måla innertak, ta fram de gamla trägolven som låg under lager av smutsiga heltäckningsmattor i huset, rensa uthus, klippa gräs.....och sen, igår, kom jag till det roligaste.....det där pyntandet och pysslandet :-)

Vi hade lite tidspress eftersom fotografen skulle komma igår eftermiddag och det kanske var bra för det går att dutta i det oändliga annars. Men, jag är nöjd. Vi har "sminkat grisen" som äldsta sonen säger. Alltså gjort det bästa av det som är :-)

Det var ju meningen att det mesta här skulle rivas och gaveln byggas ut för badrum och tvättstuga eftersom det nu dragits kommunalt vatten och avlopp i området. Just nu finns det bara sommarvatten inne och dass ute, men fungerande el, spis, dusch och handfat i det lilla huset på 2 rum och kök.

Det var lite möbler som ingick i köpet och de står kvar, men annars har det aldrig blivit möblerat för att bo i huset. Sonen har mest varit här för att röja gräs, lägga om ett tak, hugga ved, mäta och planera. 

För att få det lite hemtrevligt och med känsla av ett hem har vi kört billaster med saker från vårt eget hus.

Så, det har blivit ganska mysigt där i sommarhuset medan vårt hus har blivit ett enda kaos!

Men, men, det kommer att finnas tid till att åtgärda det framöver......och så kan jag ju passa på att städa och rensa här hemma också när jag ändå har dragit fram lådor från gömmorna och tömt vissa hörn på sina saker :-)

Nästa vecka kommer det här objektet ut på marknaden och vi håller tummarna för att vädret fortsätter vara milt och fint. 

Det går att elda i den nyinsatta kaminen i rummet och i vedspisen i köket, förutom att det finns element så varmt går det att få inomhus....

.....men det gör ändå så mycket för känslan när solen skiner då man kliver upp på verandan klädd med ölandssten.....

.....eller då det inbjuder till att slå sig ner i utemöblerna i slösande solsken på husets baksida.

Och apropå baksida så rensade jag rabatten där under köksfönstret och under tjocka lager av mossa hittade jag en så fin liten gång av ölandssten som varit helt dold tidigare.

På tomten finns både en heltimrad gäststuga, som är ett gammalt ditflyttat fähus så huset kallades av de förra ägarna för "svinhuset", och en lite mindre stuga som kallades "lekstugan"

Det finns två vedbodar, ett utedass (som är inrett i värsta flower power anda i orangerött, knallgult, grönt och klarblått med prickar, volanger och matchande saker. Har inte riktigt bestämt mig för om vi ska bomma den delen inför visning, eller om det stolt ska få visas upp :-D) och en manskapsbod för redskap och sånt, och över 2000 kvm tomt. 

Himla långt inlägg och en massa bilder. Kul att du hängde med till Backatorpsvägen i Kvicksund! Nu skickar jag en......

.........KRAM till er alla och önskar en härligt fin fredag!

Birgitta

  

Projekt sommarhus

 För tre år sedan köpte äldsta sonen ett sommarhus med två tomter. 

Tanken var att renovera och också bygga om och till sommarhuset för att bo i medan det byggdes ett nytt permanent hus på den obebyggda tomten. Sommarhuset skulle efter det bli ett uthyrningsobjekt. Så var planen....men ibland blir inte livet riktigt som man tänkt och då får man byta fokus. 

Så blev det för vår äldste son med många bollar i luften. Lite väl många bollar ibland (vem kan han ha fått det ifrån? :-))

Nu ska sommarhuset ut till försäljning och mamma och pappa rycker ut för att hjälpa till att göra det presentabelt inför fotografering och visning. Sånt tycker jag är roligt!

Eftersom maken och lilla taxen var ute i skogen för jaktträning tog jag fram cykeln, packade lite matsäck och redskap i cykelkorgen och cyklade den knappa milen till sommarhuset. Så skönt med blå himmel, lagom temperatur och ingen vind att streta mot. Bara att växla mellan de 5 växlar cykeln har och få lite konditionsträning på köpet.

Började rensa rabatter, binda upp vildvin och sopa ölandssten innan maken kom och var mig behjälplig. Glad också att inte behöva cykla hem då han kunde spänna fast cykeln i cykelhållaren bakpå bilen. Vill ju ha lite energi kvar till i morgon också :-)

Vi ska måla ett innertak som nu är mörkgult (Urk!), men annars är det mest att plocka bort saker som inte ska vara kvar, städa lite lätt och styla. 

Jag trivs där och medan vi fixar löper kreativiteten amok och jag får sån lust att köpa det här stället och göra en pärla av det. Det finns verkligen potential till det.....tycker jag, men maken är inte lika entusiastisk. Kan bero på att han vet att jag ser visioner, planerar, drömmer, men oftast är det han som är realisten, den som inser att det där jättefina huset jag ser framför mig inte uppstår bara så där utan för med sig en maaaassa jobb.

Jag kan också vara realist, även om det tar emot.....så inget mer "projekt sommarhus" än att få det här att se riktigt inbjudande ut för någon annan att sätta händerna (tänderna) i :-)

Lördagskram!

Birgitta

Höstluft!

 Efter regn kom det inte solsken, men i alla fall mättad höstluft :-)

Lite disigt och mulet ute, men jag njuter av att trädgården fått välbehövlig väta från skyn!

Pysslar inne idag och fotade ett av mina senaste loppisfynd.....den mulliga bulliga flaskan som dekorerats med vass.

Har inte varit så mycket på loppis. Är inne i en period där jag känner mig mätt på saker så jag har varken lust att gå i affärer eller på loppis. Fast, av erfarenhet vet jag att just det kan ändra sig fort  :-)

Dras till jordnära toner, och det finns gott om dem i både textil och inredning. Det har jag ändå noterat de gånger jag varit in till stan, eller kikat på nätet. 

Söker lugnet i både det ögat ser och det kroppen känner. Är inte längre så där förlamande trött som jag var för en vecka sedan och mår så mycket bättre av att ha energi och ork till att fixa. 

Hängrännor och stuprör gjorde vi klart på vår Dalagård i söndags och jag har rensat både i trädgården här hemma och inne i huset. Håller igång med det som är givande och roligt och sakta men säkert återkommer den vanliga vardagen då jag kan vakna och känna efter vad jag vill göra just idag. Vakna utan den där tryckande känslan av stress jag hade för en vecka sedan.....så himla skönt!!!

Ska snöra på mig walking skorna och gå en långpromenad. Andas djupa andetag och bara sätta den ena foten framför den andra. 

Det gäller att hitta sina "må bra" strategier, och att promenera i ganska snabb takt är något jag inte alltid prioriterar, men ändå vet att jag alltid mår bra av :-)

Må så gott allihop!

KRAM

Birgitta

Balans

 Livet är lite tufft just nu. 

Min mammas make fortsätter att åka in och ut från akuten och min kropp och själ står på något sätt alltid i beredskap. Det är svårt att koppla bort dem, svårt att leva mitt eget liv utan att de ständigt är närvarande i tankar och känslor. 

Jag vaknar varje morgon med spänningar i nacke och axlar, hjärnan känns som om den är inlindad i bomull och allt känns lite trögt att sätta igång med.

När telefonen ringer och jag ser "Mamma" på displayen börjar alltid hjärtat slå lite fortare. Det kan vara en enkel fråga, ändå är det som att allt stannar upp och jag blir fokuserad på en enda sak.....att hjälpa så gott jag kan.

Har upptäckt att det är stor skillnad på att vara behövd och att vara oumbärlig. Jag är ansvarstagande och vill att andra omkring mig ska må bra. Vill att alla ska ha ett liv som fungerar och helst också fungerar bra. Försöker att skilja på det som är mitt ansvar och det som är andras ansvar, men när någon annan mår dåligt och behöver min hjälp ställer jag mig själv åt sidan och hjälper helhjärtat.

Att vara behövd får mig att må bra, men att bli den som bär bördan tär både mentalt och fysiskt. Det blir en balansgång. Var hittar jag balansen där också mitt liv, och mitt välbefinnande, får plats? 

Idag åker jag tillbaka till Katrineholm, men bara över dagen. Maken och Rambo följer med. Är så tacksam över min lilla familj som blir så viktig när allting annat gungar! 

Önskar dig en härligt fin torsdag!

Kramar

Birgitta

 

Luktärtor

 Jag har faktiskt aldrig odlat luktärtor tidigare, men så fick jag en påse frön av äldsta sonen som jag förgrodde, planterade ut, band upp, vattnade och NU kan jag plocka massor av väldoftande blommor!

Den lilla glasvasen från loppis är helt perfekt till luktärtor och att stoppa näsan i dem varje gång jag är i köket är ren vardagslycka i all sin enkelhet :-)

Ha en jätteskön söndag!

Kram

Birgitta

Vindskivor och läkt

 Det blev ett litet hopp här på bloggen då jag om igen varit i Katrineholm hos min mamma, men i natt har jag sovit i min egen säng och ska nu försöka landa i den vanliga vardagen efter intensiva dagar borta.

Mellan Katrineholmsresorna hann vi med en vända till vår Dalagård där vindskupans tak äntligen fick vindskivor och på väggen kom den sista läkten på plats.

Det var perfekt fixarväder och allt blev färdigmonterat och färdigmålat. Hoppas att vi ska hinna sätta dit nya hängrännor och stuprör också innan vintern, men just nu är jag bara så glad över det som blivit gjort!

En gång i tiden hade vi som ambition att byta hela taket till det Decra system vi satte upp på det nyare veranda taket. Det är plåt men med en ytbeläggning som ser ut som tegel, men vi har gett upp det. 

Det är inte helt ovanligt med avvikande gul färg på nock, kanter och rännor i trakten där vår gård ligger, vilket jag tycker är ganska fult. Det skulle ha varit roligt med ett snyggare tak, men eftersom det ändå är tätt och utan färgsläpp får vara så här. 

Efter 16 års resande till vår gård då fokuset alltid legat på renovering börjar vi krokna och längtar efter att någon gång kunna åka dit och bara vara utan släpkärran full med verktyg och dagarna fulla av slit.

Förhoppningsvis är vi snart där om vi kan sänka våra ambitioner om ett tipp topp resultat och nöja oss med att det fungerar :-)

Kram

Birgitta