måndag 28 september 2015

Höstluft

Vilka jättefina dagar det har varit, och är,  med klar höstluft och soooool.
Precis så som jag vill att hösten ska vara!
Varje gång jag är och handlar sneglar jag på de fina ljungkrukorna som lockar utanför affärerna. Får sån lust att plantera ny höstfägring utanför vårt hus.
Vill plocka mossa, kottar, grenar, granris.
Vill binda kransar, gräva upp små granar, ta fram ljusslingor
....men det blommar ju fortfarande så vackert i alla krukor, inte kan jag bara rycka upp och kasta bort det!
Fast kanske ändå att jag kan smyga in lite vit ljung, några äpplen, grenar och liiiiite mossa bland det som fortfarande grönskar och blommar.....bara för att jag vill.....bara för att få bort det där "skaparkliet" i fingrarna?!

onsdag 23 september 2015

Myspysbrasa

Vårt hus värmdes från början upp av kakelugnar och vedspis, men när det moderniserades för många år sedan sattes det in vattenburen elvärme och de gamla eldstäderna revs ut.
Den gamla tegelmuren gömdes bakom lager av tapeter och när vi hittade den började det direkt ticka igång idéer i våra huvuden :-)
Vi har bytt ut elvärmen till bergvärme och det är ju väldigt effektivt och lättskött, men ibland under lite kulna höst och vinterkvällar skulle det vara skönt att kunna tända en myspysbrasa.
Muren har ju stått ouppvärmd under många år så vi bad vår sotare göra en besiktning och efter det kontaktade vi ett företag i Västerås som kunde göra kanalerna användbara igen
I måndags morse backade de in sin bil utanför vårt hus och började lasta ur allt som skulle behövas under dagen
Hallgolv, delar av vardagsrumsgolvet och trappan plastades in och så knackades den gamla inspektionsluckan bort från trappväggen
En svartklädd man stod högst upp på taket och glidtätade medan en annan satte in rör i kanalens första del i vardagsrummet. 
Vi hade nämligen problemet att trappan upp till övervåningen ligger direkt mot muren och den är ju i trä och räknas därmed som brännbart material och sånt får inte ligga mot en varm mur.
Det löstes med ett isolerat rör som kombinerades med glidtätning i murens övre del.
Jag gick omkring som en leende liten hustomte och såg hur det knackades tegel, bars rör, blandades bruk, klättrades på tak och visslades från hantverkare som kan sin sak :-)
Jag ville gärna att den gamla inspektionsluckan skulle sättas dit igen.....och det gjorde de när de murade igen hålet de knackat upp där röret möter glidtätningen. 
Vad härligt med hantverkare som inte säger "Nääää, det går inte" bara för att de vill ha saker och ting gjorda på sitt sätt! De här grabbarna sa bara "Det är ju en gammal Husqvarna, så det ska vi ordna."
Efter nästan en hel dags jobb tog de bort den skyddande plasten och städade efter sig
Tidigt på tisdagsmorgonen kom de tillbaka och satte upp en huv över skorstenen och så var de klara med sitt jobb.
Nu är det "bara" vårt jobb kvar med att sätta in braskamin, men vi tar som vanligt inte den enklaste vägen och köper en sån där färdig mojäng som man bara ansluter med ett rör. Nä, här ska det beställas, byggas in, muras. slammas och målas.
Vi har en plan, men först ska det byggas badrum och göras färdigt i sonens lägenhet, sen kanske vi har tid och ork att fixa braskamin :-)
Det är ingen brådska, men den här delen var nödvändig för att överhuvudtaget kunna börja med något myspysvärmeprojekt så det känns bra.

Ha en fin onsdag!
Kram
Birgitta



måndag 21 september 2015

Bedömd

Vår taxherre är av fin härstamning.
Hans kennel namn är Måsebo Stampe, men vi kallar honom Rocky och kärt barn har många namn så det kan bli både Rocky-bocky, Rock-rock och Rocky Balboa, men valet av namn kommer från Martin Kellermans seriefigur Rocky som båda våra grabbar, och maken, suttit och fnissat åt åtskilliga gånger :-)
Han är makens bästa jaktkompis och varje vinter får vi frysen påfylld av rådjurskött som vi själva hänger, styckar och mal. Mer ekologiskt och närproducerat än så kan det nog inte bli!
När Rocky var valp var vi med honom på en hundutställning i Köping och han fick då bedömningen 'Very good' för sitt utseende. Det är näst högsta bedömningen där bara 'Excellent' är högre.
Efter det har han gått ett drevprov där han bedöms för sin jaktförmåga och han fick då en etta som ger godkänt för alla kriterier som ställs på en bra jakthund.
Maken skulle gärna vilja att Rocky får den äran att lämna några valpkullar efter sig och då behöver han bli bedömd som en bra hund att avla vidare på så i lördags packade vi bilen och for till Malmköping och taxklubbens utställning för både långhåriga och strävhåriga taxar. 

Vi var inte oroliga för att han skulle få någon dålig bedömning för sitt utseende, men han är ju först och främst jakthund och inte direkt tränad för att gå fint för allmän beskådan.....
.....inte heller tränad för att stå fint så han visar sina bästa sidor av sin muskulösa kropp, så liiiiite oroliga var vi för de momenten :-)

Vi var i Malmköping i god tid så Rocky skulle hinna vänja sig vid miljön och alla hundar som gnällde, skällde och fanns i hans omedelbara närhet, men efter nästan 3 timmars väntan var han nog mer uttråkad än spralligt nyfiken. 
Maken tränade honom vid sidan av utställningsringen i att gå fint i utställningskopplet, att stå fint med benen bra placerade och svansen lagom lyft och Rocky fokuserade på godiset i husses hand och fogade sig i det mesta.
Inte blev det väl den bästa utställningsuppvisningen, men både husse och tax gjorde så gott de kunde och domaren gav Rocky ett 'Very good' även den här gången och det är vi jättenöjda med (även om jag gärna skulle ha sett ett 'Excellent' och en vacker prisrosett :-))

Nu ska Rocky göra ytterligare 2 drevprov och får han ettor på dem så får han titeln 'champion' och kan föra sina gener vidare om det är någon tikägare som söker en vacker maskulin taxherre med bra jaktmeriter!

torsdag 17 september 2015

Lägenhetsrenovering

Vi har inga bilder än på "efter" renoveringen av sonens lägenhet, men tänkte att ni kanske ville se lite av hur det såg ut innan vi började.
Att måla väggarna i rummet och lägga nya golv var det "lilla" jobbet.
Nu håller vi på med det "stora" jobbet - köket.
Det är så härligt att han nu får ett riktigt kök, från att förut ha haft en yttepytteliten kokvrå, meeeeen.....köksinredningen i den nya lägenheten var väl inte precis "up to date" för en 24 åring :-)
Skåpen var original från när huset var nytt, bänkytan ganska låg för en kille på 180 cm, ugnen fungerade inte och väggskåpen var en blandning mellan originalskåp och nyare hyllor med täckskivor för centralt utsug.
Ut mot hallen var det ett sammelsurium av olika skåp - "jättebra att ha mycket förvaring" sa mäklaren på visningen och det är ju inget fel, men så här? Njäääääeeee :-)
Kyl och frys fungerade, men det var inte så mycket mer heller
......och tapeten med sin bård av lingon och blåbär?! 
Jag strök med handen över den med ett leende för precis den här bården ville jag så gärna ha haft i en liten stuga som vi hyrde i Värmland när sonen var liten. Jag drömde om ett kök med naturvita tapeter,  dalablå inredning och så den här bården.
Det var i början på 1990 talet.
Ville sonen ha kvar den i sin lägenhet? Nääääää :-)
Maken började första renoveringsdagen med att ta upp en dörröppning in till rummet.
Önskar jag hade kunnat ta ett kort när han körde med betongkapen så hela lägenheten fylldes av betongdamm, men jag stod vid kökskranen och höll i slangen som skulle mata vatten fram till kapklingan  och jag skulle ändå inte ha tagit fram kameran med risk för att få den helt fylld med fint, fint damm som sakta singlade ner och la sig som ett grått täcke ÖVERALLT!!!!
Nu efteråt kan jag skratta åt det.....men då kunde jag faktiskt hålla mig för skratt....ett tag i alla fall :-)
På bilden har han kapat väggen halvvägs och vi konstaterade att plasten vi satte upp vid öppningen in till köket inte gjorde den minsta nytta. Vet inte riktigt hur vi tänkte där :-)
Väldigt smutsigt blev det och grannarna var säkert inte så glada åt oljudet, men den här öppningen gjorde väldigt mycket för en naturlig genomgång mellan rum och kök och så ger den ett extra ljusinsläpp!
När maken sen började jobba igen hade sonen en veckas semester så han och jag fixade rivningen av alla skåp i köket.
Det var inte bara att ta kofoten och riva ner allt som satt fastsatt direkt i betongväggen för dels ville vi inte att halva väggen skulle följa med de enormt hårt sittande långa stålspikarna och skruvarna, sen var vi också tvungna att tänka till hur vi skulle göra för att inte äventyra dragningarna av avloppsrör och vattenledningar som gjorts vid en senare stamrenovering.
"Rörisarna" som gjorde det hade borrat sig igenom de befintliga skåpstommarna och vi var tvungna att såga upp dem bit för bit och försiktigt lossa så rören inte följde med!
Rören och ledningarna går från tak till golv i högskåpet, genom nästa skåp och slutar i diskbänkskåpet.
Det var mycket vi var tvungna att ta hänsyn till för sånt här ändrar man ju inte på hur som helst.
Lite huvudkliande blev det både när nya köksinredningen skulle planeras och sen att få den på plats!
En del strul har det varit på vägen, och mycket har vi kvar att göra.
Den sista bänkstommen satte vi på plats igår kväll och idag ska förhoppningsvis sonen få vatten till den nya diskhon så han slipper diska i handfatet på toaletten.
Det tar sig.....sakta men säkert.....med betoning på sakta nu när både maken och sonen jobbar och det bara blir några timmar per kväll till den här renoveringen, men så är det. Tååååålamoooood är det som gäller.
Tur att maken har mer av den varan än vad jag har :-)

tisdag 15 september 2015

Ett besök i vårt grannland

Det är inte varje dag vi får en inbjudan till bröllop.
Inte varje dag vi ger oss ut på en resa heller.
Därför var det såååå roligt att mitt upp i all renovering av sonens lägenhet få packa våra väskor med finkläder och allt vi kunde tänkas behöva för en tripp till vårt grannland Finland och ett bröllop i Tuusula kyrka som ligger några mil utanför Helsingfors.

Jag är född i Finland, närmare bestämt i Esbo som är en förort till Helsingfors, och flyttade till Sverige som fyraåring 1964.
Största delarna av min släkt har funnits, och finns kvar, i trakterna av Helsingfors och när jag växte upp såg jag alltid fram emot att tillbringa några veckor av sommaren ute på landet hos min mormor där härligt långa sommardagar väntade tillsammans med min kusin som är bara en månad äldre än jag.
Vi har haft kontakt hela tiden ända sedan vi var riktigt små och jag har ofta sett henne mer som en syster än som en kusin och maken och jag är gudmor och gudfar till hennes dotter.
Det var vårt gudbarn som i lördags gifte sig med sin kärlek i Tuusulas vackra gamla träkyrka och septemberdagen visade sig från sin allra finaste sida med strålande sol och ljumma vindar.
Lite nervös, i en underbar naturvit klänning, gick hon kyrkgången fram vid sidan av sin pappa som lämnade över henne till den blivande maken vid altaret.

Det här paret har gått igenom mycket under sina 5 år tillsammans.
Allvarlig sjukdom har kantats av lyckan i att ha varandra, och även om vigsel och tal under middagen hölls på finska och jag, som glömt bort mitt finska språk, inte förstod så mycket av det som sas så delade jag ändå alla de vågor av skratt och tårar som präglade brudparets vackra dag.....och så hade vi utmärkta tolkar i brudens mamma och pappa som obehindrat växlar mellan finska och svenska :-)
Jag brydde mig inte om att själv dokumentera allt i bilder under dagen eftersom brudparet hade en proffsfotograf med sig ända fram till sena natten som klickade fram bilder på löpande band!
Vi kommer att få ta del av många av dem via nätet och jag hoppas det finns med några närbilder på brudens enormt vackra klänning med såååå vackra detaljer. 
Brudklänningar, eller bröllopsklänningar som jag har sett att många kallar dem numera, är ändå något speciellt även om brudgummen också bar väldigt vackra kläder :-) 
Festen efteråt hölls på Härmän Rati i Järvenpää och där bodde vi också över natten på övervåningen i ett smakfullt renoverat rum.
Måste ju säga att det kändes lyxigt att bara gå en trappa upp och krypa ner i en gosigt mjuk säng när magen var full av god mat, benen trötta av dansande och huvudet fullt av intryck!

Idag landar jag i soffan med en liten tax vääääldigt nära inpå mig och ute skvalar regnet ner.
Rocky har tillbringat 4 dagar på hundpensionat och även om jag tror att han har haft det jättebra med omvårdnad och skogspromenader så märks det att han uppskattar att åter igen få vara nära oss i sin normala hemmiljö. Helt avslappnat ligger han på rygg alldeles intill mig och sover djupt :-)
När yngsta sonen slutar jobbet klockan 4 väntar fortsatt renovering i hans lägenhet.
Vardagen är här igen!

Ha det så bra allihop där ute :-)
Kram
Birgitta

måndag 7 september 2015

Ett steg framåt och ett tillbaka

Idag är det första dagen på en och en halv vecka som jag är hemma på dagtid!
I 11 dagar har jag nu varje förmiddag packat bilen full med saker och farit iväg till yngsta sonen och hans kaos i den nya lägenheten.
Maken har sammanstrålat med oss på kvällen när han kommit hem från jobbet i Stockholm och så har vi jobbat på så länge vi har orkat.
Det börjar kännas i kropp och knopp!
Kameran ligger kvar hos sonen som har lärt sig av sin mamma att det är väääääldigt roligt att dokumentera före och efter renovering. Man glömmer så lätt hur det såg ut från början och hur rörigt allting blir när man är mitt upp i allt.
Så istället för renoveringsbilder bjuder jag er på vackra hortensior från mitt bloggarkiv :-)

Lägenheten har nu fått enhetligt, ljust gråbruna ekgolv istället för sliten originalparkett och billigt furuimiterat golv.
Det gör väldigt mycket när golven hänger ihop på en så pass liten yta som 37 kvm. Blir så snyggt!
Rummets väggar är vitmålade och en vit bas ska det bli även i kök och hall, men just nu håller vi på och sätter upp de nya köksmodulerna och jag skulle ha blivit väldigt glad om det hade gått friktionsfritt, men det är krångligare än krångligast!!!
Sonen har valt IKEAs svarta Laxarby luckor till sitt nya kök och då behöver det vara även svarta stommar för att inte få vita skarvar mellan luckorna.
När vi kom till varuhuset i torsdags med köksritningen i vår hand och en lista på vilka moduler vi behövde upplyste den snälla säljaren oss om att de numera varken har Laxarby luckorna eller de svarta modulerna i lager utan man får beställa och sen levereras stommarna efter cirka en vecka och luckorna efter cirka en månad.
Det kändes väldigt snopet eftersom vi hade planerat att börja montera stommar under helgen.
Luckorna kunde vi klara oss utan, men inte stommar!
Hur skulle vi göra då?
Vi plockade ihop det som ändå fanns på lager av det vi behövde med diskho och sånt och så slank vi in på fyndhörnan innan vi gick till kassorna.
Snacka om att mitt leende gick från öra till öra när jag såg att det där låg prydliga högar med 5 av de 9 svarta stommar vi behövde......till verkliga fyndpriser :-)
Så vi kunde börja montera stommar i alla fall och det var inte svårt, känns som om vi börjar få viss vana när det gäller det :-)
Vi såg redan innan vi rev det gamla platsbyggda köket att stamrenovering har gjorts med rördragningar genom skåpen vilket gör det lite trixigt att få färdiga moduler på plats.
Vi radade upp de färdig monterade stommarna för att måtta vart hörnets högskåp skulle stå gentemot bänkskiva och passbitar för hela bakstycket och delar av botten måste sågas ur för rör i vägg och vid golv.
En bänkskiva som matchar golvet hade vi köpt, tung som bly och ordentligt förpackad.
När vi började öppna kartongen i hörnet såg jag att skivan är svart, inte ljust gråbrun som vi hade beställt!
Är inte det typiskt?!!!!
Vi kom då inte längre igår utan det blir en tur till Västerås idag då sonen slutar sitt jobb och maken kommer hem från Stockholm.
Hjälp oss hålla tummarna för att den rätta bänkskivan finns på lager!
Det måste den helt enkelt göra för det blir inget fungerande kök innan den är på plats!!!!

tisdag 1 september 2015

Projekt nr 2

Kan ett inbrott föra något gott med sig?
För exakt 2 år sedan flyttade vår yngste son till sin första egna lägenhet och vi sålde i samma veva vårt stora hus där barnen växt upp och flyttade till det lilla röda hus vi bor i nu.
Sonen fick en så mysig liten enrummare högst upp under taket i ett hyreshus ägt av vårt kommunala fastighetsbolag.
Lägenheten renoverades efter de färger och materialval han själv fick göra och även om det var lite pirrigt att för första gången stå på helt egna ben tyckte han det var lyxigt att få rå sig själv.
Han trivdes bra i sin lägenhet ända till januari i år då han kom hem från jobbet och upptäckte att lägenhetsdörren saknade sitt brevinkast. Där plåten med hans namn skulle sitta fanns det bara ett hål.
Samtalet från honom glömmer jag nog aldrig
_"Det har varit inbrott i min lägenhet! Vad ska jag göra?!"
Pengarna han fått i julklapp var borta. Den nya lilla plånboken med betalkort och ID kort likaså. I poden var borta, men dockningsstationen stod kvar. 
Det verkade som om någon, eller några varit in en snabbis och bara tagit med sig småsaker.
Sonen tyckte det var jobbigt, men hanterade det hela väldigt bra ändå.
Fastighetsbolaget satte in ett nytt blankt brevinkast och vi monterade en kåpa över vredet på insidan och invaggades i en trygghet om att det nu var lugnt.
Tryggheten försvann totalt i maj när sonen och jag hade varit och storhandlat och han ringde bara en liten stund efter att jag släppt av honom vid hyreshuset
-"Nu har det hänt igen!!"
Åter igen var brevlådeinkastet borta och polisen som kom kunde inte fatta hur någon kunnat få upp låskåpan från insidan, men in hade de tagit sig och tv bänken gapade tom från både tv, Xbox och alla spel till den....borta var också dockningsstationen till Ipoden.

Dagen efter inbrottet sa sonen upp sin lägenhet.
Det var inte bara inbrotten som satte sina spår utan också det faktum att någon, eller några, måste ha haft koll på när han kom och gick. Sista gången hade han varit hemifrån 50 minuter!
Med ljus och lykta började vi söka ett annat boende till honom.
Fastighetsbolaget hade ingen vilja till att låta honom gå före i bostadskön för att han skulle få en annan lägenhet genom dem så det enda alternativ vi såg var att köpa en bostadsrätt.....och vi lyckade också hitta en!
I ett väldigt litet utbud av bostadsrätter till salu lyckades sonen vinna anbudet på en etta med kök och balkong i en välskött bostadsrättsförening och i söndags flyttade han in.....dagen innan han var tvungen att lämna sin etta högst upp under taket i hyreshuset. 
Snacka om bra tajming :-)
Köpet av lägenheten blev klart i onsdags och vi var där med honom redan på kvällen och planerade renovering.
Delar av lägenheten har inte renoverats sedan huset byggdes 1943 så det kändes dags att göra om det mesta.
Maken tog ledigt torsdag, fredag och vi rivstartade renoveringen direkt på torsdag morgon.
En öppning togs upp i väggen mellan kök och rum. Betongdammet yrde och la sig i ett tjockt täcke över alla nystädade ytor, och över oss, men öppningen gjorde underverk för en naturlig genomgång och ljusinsläpp mellan rummen :-)
På 4 dagar fixade vi öppningen i väggen, målade väggarna i rummet, la nya golv i rum och hall, flyttade sonens saker och städade den gamla lägenheten.
Förra veckan jobbade sonen medan maken och jag fixade, nu jobbar maken medan sonen har semester så han och jag fixar. Igår rev vi större delen av köksinredningen och idag räknar jag med att se nakna betongväggar som väntar på att fyllas med helt ny köksinredning som redan är uppritad och klar på papper. Hela den här veckan ska vi pinna på så mycket vi orkar och hinner.
Sonen får laga mat på kokplatta i rummet, diska i handfatet i badrummet och bo i en lägenhet som inte fungerar optimalt. Vi har en planering och ett mål....vi vet bara inte när vi är i mål för mycket kan strula på vägen när det gäller renovering. Det har vi lärt oss genom åren, maken och jag!!!
Ändå sjunger hjärtat och det känns sååååå bra.
Jag känner inte längre oro över när nästa inbrott ska komma.
Här har grannarna koll, lägenhetsdörren har dubbla lås, vi har monterat upp låsvredskåpan och området har ett helt annat klimat än området han lämnat.
Sonen har lärt sig så mycket när det gäller kontakter med polis, fastighetsbolag, försäkringsbolag, mäklare.
Han lär sig nu massor om renovering och får sätta sin egen prägel på sitt egna boende.
Han har växt rent mentalt och i sin sociala förmåga, och om man frågar honom idag om inbrotten har fört något positivt med sig svarar han -"Absolut!"

(Bilderna på den vackra dörren har jag tagit i Gamla stan i Stockholm)