Projekt nr 2

Kan ett inbrott föra något gott med sig?

För exakt 2 år sedan flyttade vår yngste son till sin första egna lägenhet och vi sålde i samma veva vårt stora hus där barnen växt upp och flyttade till det lilla röda hus vi bor i nu.

Sonen fick en så mysig liten enrummare högst upp under taket i ett hyreshus ägt av vårt kommunala fastighetsbolag.

Lägenheten renoverades efter de färger och materialval han själv fick göra och även om det var lite pirrigt att för första gången stå på helt egna ben tyckte han det var lyxigt att få rå sig själv.

Han trivdes bra i sin lägenhet ända till januari i år då han kom hem från jobbet och upptäckte att lägenhetsdörren saknade sitt brevinkast. Där plåten med hans namn skulle sitta fanns det bara ett hål.

Samtalet från honom glömmer jag nog aldrig

_"Det har varit inbrott i min lägenhet! Vad ska jag göra?!"

Pengarna han fått i julklapp var borta. Den nya lilla plånboken med betalkort och ID kort likaså. I poden var borta, men dockningsstationen stod kvar. 

Det verkade som om någon, eller några varit in en snabbis och bara tagit med sig småsaker.

Sonen tyckte det var jobbigt, men hanterade det hela väldigt bra ändå.

Fastighetsbolaget satte in ett nytt blankt brevinkast och vi monterade en kåpa över vredet på insidan och invaggades i en trygghet om att det nu var lugnt.

Tryggheten försvann totalt i maj när sonen och jag hade varit och storhandlat och han ringde bara en liten stund efter att jag släppt av honom vid hyreshuset

-"Nu har det hänt igen!!"

Åter igen var brevlådeinkastet borta och polisen som kom kunde inte fatta hur någon kunnat få upp låskåpan från insidan, men in hade de tagit sig och tv bänken gapade tom från både tv, Xbox och alla spel till den....borta var också dockningsstationen till Ipoden.

Dagen efter inbrottet sa sonen upp sin lägenhet.

Det var inte bara inbrotten som satte sina spår utan också det faktum att någon, eller några, måste ha haft koll på när han kom och gick. Sista gången hade han varit hemifrån 50 minuter!

Med ljus och lykta började vi söka ett annat boende till honom.

Fastighetsbolaget hade ingen vilja till att låta honom gå före i bostadskön för att han skulle få en annan lägenhet genom dem så det enda alternativ vi såg var att köpa en bostadsrätt.....och vi lyckade också hitta en!

I ett väldigt litet utbud av bostadsrätter till salu lyckades sonen vinna anbudet på en etta med kök och balkong i en välskött bostadsrättsförening och i söndags flyttade han in.....dagen innan han var tvungen att lämna sin etta högst upp under taket i hyreshuset. 

Snacka om bra tajming :-)

Köpet av lägenheten blev klart i onsdags och vi var där med honom redan på kvällen och planerade renovering.

Delar av lägenheten har inte renoverats sedan huset byggdes 1943 så det kändes dags att göra om det mesta.

Maken tog ledigt torsdag, fredag och vi rivstartade renoveringen direkt på torsdag morgon.

En öppning togs upp i väggen mellan kök och rum. Betongdammet yrde och la sig i ett tjockt täcke över alla nystädade ytor, och över oss, men öppningen gjorde underverk för en naturlig genomgång och ljusinsläpp mellan rummen :-)

På 4 dagar fixade vi öppningen i väggen, målade väggarna i rummet, la nya golv i rum och hall, flyttade sonens saker och städade den gamla lägenheten.

Förra veckan jobbade sonen medan maken och jag fixade, nu jobbar maken medan sonen har semester så han och jag fixar. Igår rev vi större delen av köksinredningen och idag räknar jag med att se nakna betongväggar som väntar på att fyllas med helt ny köksinredning som redan är uppritad och klar på papper. Hela den här veckan ska vi pinna på så mycket vi orkar och hinner.

Sonen får laga mat på kokplatta i rummet, diska i handfatet i badrummet och bo i en lägenhet som inte fungerar optimalt. Vi har en planering och ett mål....vi vet bara inte när vi är i mål för mycket kan strula på vägen när det gäller renovering. Det har vi lärt oss genom åren, maken och jag!!!

Ändå sjunger hjärtat och det känns sååååå bra.

Jag känner inte längre oro över när nästa inbrott ska komma.

Här har grannarna koll, lägenhetsdörren har dubbla lås, vi har monterat upp låsvredskåpan och området har ett helt annat klimat än området han lämnat.

Sonen har lärt sig så mycket när det gäller kontakter med polis, fastighetsbolag, försäkringsbolag, mäklare.

Han lär sig nu massor om renovering och får sätta sin egen prägel på sitt egna boende.

Han har växt rent mentalt och i sin sociala förmåga, och om man frågar honom idag om inbrotten har fört något positivt med sig svarar han -"Absolut!"

(Bilderna på den vackra dörren har jag tagit i Gamla stan i Stockholm)