måndag 18 januari 2021

Tulpaner

 Jaha....så var det måndag igen. En ny spännande vecka har börjat :-)

För en vecka sedan köpte jag de första tulpanerna för det här året och se så fina de är!

För det mesta brukar mina tulpaner bara skrumpna ihop utan att öppna sig så här fint. Därför blir jag extra glad varje gång jag går förbi och ser dem där på den lilla svarta hallkommoden.

Och med det vill jag önska er en härlig måndag :-)

KRAM
Birgitta


torsdag 14 januari 2021

Årets första nyhet

I höstas såg jag så fin vass på en långpromenad längs Strömsholms kanal så jag plockade med mig en stor bukett utan att egentligen ha någon klar bild över vart den skulle kunna passa hemma hos oss.

När jag kom hem provade jag att sätta vassen i en stor glasburk och gick sen runt och kände efter om den skulle hitta sin plats. Vassen var fin, men inte i glasburken, det blev rörigt med alla synliga stjälkar.

Jag behövde något annat än den där glasburken och tänkte det skulle vara fint med en gråbrun urna, men jag äger ingen sån och ville heller inte springa i affärer och leta efter en. Vassen fick bida sin tid i gäststugan tills jag en dag i november slank in på Slottsboden i Strömsholm och såg den perfekta urnan stå längst upp på en hylla och bara vänta på lilla mig :-)

Nu när alla julsaker är undanplockade och granar och annat barrgrönt kastats ut fick urnan komma fram ur sin kasse och vassen hämtades in från gäststugan. Passade jättebra på det lilla runda bordet i sovrummet!

Lät mina vikta stjärnor hänga kvar tills vidare. Även om jag vek dem till jul är de ju inte speciellt juliga och de passade bra in i färgskalan

Nu skulle jag bara vilja ha något mer där på bordet som kompletterar urnan och vassen. En låg skål i samma färgskala skulle vara fint, men vad ska jag ha i den då?! Eller kanske några gamla böcker och en burk med lock?......men det finns ingen sån skål eller burk i mina gömmor. Hmmmmm...... 
Tänk vad en bukett med vass kan föra med sig  :-)



Ha en riktigt fin torsdag!
KRAM
Birgitta




 

söndag 10 januari 2021

Vintervitt

Stora snöflingor har yrt runt mesta delen av dagen......och nu är det alldeles vintervitt ute. 

På min promenad såg jag barnen rulla sig i snön, bygga snögubbar och kasta snöboll. Traktorerna hade inte varit ute och plogat vägarna så jag pulsade runt i ett orört snötäcke där bilar inte hade åkt och inga människofötter hade trampat runt. 

Visst är det väl ändå något alldeles speciellt när vårt landskap blir så här fluffigt vitt och vackert?!


KRAM
Birgitta



 

tisdag 5 januari 2021

Tålamod

 Något jag faktiskt är urdålig på är att ha TÅLAMOD!

När jag vill att saker ska hända vill jag att det ska hända NU och inte om 3 månader......eller 3 år.

Många som inte känner mig kan nog tycka att jag är en väldigt lugn och tålmodig person, och det kan jag helt klart vara också, det beror helt och hållet på vad det handlar om.
Jag kan ha oändligt med tålamod när det handlar om sånt som relaterar till andra människor, som i mitt jobb som elev/lärarassistent, men när det handlar om mig själv och det jag gör för min egen skull kan det ibland bli så kort om tålamod att frustrationen bara kokar i mig :-)

Ser att det här ofta går i cykler.
Jag är energisk och har enorm drivkraft och det händer saker i rasande fart, sen kroknar jag och behöver vila och återhämtning. Ibland hittar jag sen ny fart och fortsätter fara runt, men ibland dyker jag ännu lite djupare, blir låg och grubblande......det är oftast då jag tar fram papper och penna (som jag skrev om i mitt förra inlägg).

När jag hittat orsaker till varför jag tappat mitt driv hittar jag också kraft att börja ta mig framåt igen. Ibland går det fort, ibland behövs det lite tid att vänta in.....och allvarligt.....det där är jag jättedålig på.....att ha tålamod att vänta in!!!

Att bära på en massa frustration är tärande. Då behöver jag något att göra under tiden som jag väntar på det där större som jag vill ska hända.
Ofta kör jag då igång något projekt här hemma som får det att krulla sig i tårna på maken.....för han vet att frågan "Kan du hjälpa mig?" kommer förr eller senare och han har definitivt mycket mer tålamod med att göra "ingenting" mot vad jag har :-D

Idag ska granen kastas ut för snart händer det något som jag tålmodigt fått vänta på sedan i mitten av december, men det dröjer säkert några veckor till, så vad sjutton ska jag göra av mig fram tills dess?!
Långa promenader räcker inte längre. Jag borde städa skåp och lådor, men har ingen riktig lust med det.
Nåja, jag ska börja med att kasta ut granen och städa. Kanske det räcker för idag för jag har en bra bok att läsa ut också. 
Att bida min tid med dåligt tålamod går inte.....dåligt tålamod kan bara lösas med något att göra så nu ska jag sätta fart!

Ha en jättefin dag alla ni som kikar in här!

KRAMAR
Birgitta







söndag 3 januari 2021

Mål och mening

 Nu ska vi se hur det går att få ihop ett blogginlägg då jag har en liten tax som ligger nära, nära.....ända upp i mitt knä. Laptopen balanseras på soffans armstöd och skriva får jag göra med ena långfingret :-)

Han mår inte så bra, Rocky. Har en känslig mage som ibland bråkar med illamående och diarré som följd, men vi har medicin som han har börjat få och det brukar gå tillbaka med tid. Lilla plutten....

Bilderna är från äldsta sonens och flickvännens sommarhus.

Funderar på det nya året vi har framför oss.
Trots allt som händer i omvärlden, utan att jag kan påverka det minsta, känns det ändå spännande!

Jag har haft mina dippar under förra året då det mesta känts tungt och det har då liksom inte riktigt hjälpt att jag försökt peppa mig själv med att tänka på allt positivt jag ändå har. Den där tunga känslan har lagt sig som en våt filt över mig i alla fall.

I såna lägen brukar jag skapa mig utrymme till att vara bara med mig själv, ta fram papper och penna och krypa upp i favoritfåtöljen och börja skriva.
På det sättet för jag en inre dialog med mig själv där jag försöker bena ut vad det egentligen är som bråkar i grunden och det fungerar väldigt bra......brukar förstå mig själv lite bättre efter såna skrivstunder :-)

Det jag förstod senaste gången var att jag till viss del tappat mål och mening med mitt liv.

När vi kom hem från Nya Zeeland i slutet på mars förra året var det tänkt att jag skulle fortsätta mitt jobb som lärarassistent i den 5:e klass jag jobbade i innan vi åkte iväg på den där resan, men sen blev ju coronapandemin ett faktum och rektorn på skolan visste inte om grundskolorna skulle förbli öppna eller om de skulle behöva gå över till distansundervisning.
Vi satte oss själva i 14 dagars karantän och efter det var det bara någon vecka kvar till påsklov och dagarna gick tills det inte längre var så stor mening med att jag skulle återgå till min tjänst.

Det gjorde inte så mycket då. Jag fick ju en underbar vår och sommar då jag kunde påta i trädgården och rå min egen tid på ett sätt jag aldrig kunnat förut......som en "prova på pensionärslivet" tid :-)

Jag blev erbjuden en ny assistent tjänst inför höstterminen 2020, men kände omgående att jag inte ville ha den och maken och jag bestämde tillsammans att vi skulle bida lite tid och att jag skulle fortsätta med mitt "pensionärsliv" tills vidare.

Det har känts helt ok fram tills höst/vinterns mörka inträdande.....då började det kännas tungt med både pandemi, ofrihet och en ny typ av frustration och rastlöshet som gav mig sömnsvårigheter, klump i magen och i det närmaste ångest vissa dagar.
Dags att ta fram papper och penna och diskutera med mig själv.

Grunden jag hittade var känslan av att ha tappat mål och mening.
Ska jag bli pensionär fast jag inte ens fyllt 62? Om jag inte vill det, vad ska jag göra istället? 

Jag har alltid haft en drivkraft i att befinna mig i ett sammanhang. Ibland tillsammans med andra, ibland i projekt jag drivit själv och det jag behöver hitta nu är ett sånt sammanhang......att ha en meningsfull uppgift som skapar känslan av att jag kan vara till nytta.

När jag hittade den här grundorsaken, och förståelsen sakta fann sin väg i kropp och knopp, i logik och känsla, kom ett lugn inombords.
Det finurliga är att det sen bara dröjde någon dag innan möjligheter började visa sig :-)

Nu kan jag börja det här nya året med känslan av att jag ingår i ett sammanhang och att jag behövs. 
Kommer att återkomma till det under året :-)

Vi har lite vinter kvar hörrni......men sen......sen blir det våååååår!

KRAM
Birgitta














onsdag 30 december 2020

Framtidsvision

 Nu är vi snart där.......på det här årets sista dag. Sedan kliver vi in i ETT NYTT ÅR! Alltid lika spännande att se vad det för med sig :-)

Jag måste bara få dela med mig av en kommentar som Eva-Mari med bloggen "Solstrimmor" gav mig. (Hoppas det är okej Eva-Mari!). 
Hon skrev att hon brukar skriva ett brev till sig själv inför varje nytt år. Ett brev som hon sen öppnar och läser när året passerat förbi. Visst låter det som en rolig idé?!

Jag kommer inte ihåg om jag någonsin gett ett riktigt nyårslöfte, men säkert har jag gjort det, någon gång för läääääänge sedan. Ser inte riktigt vitsen med att göra det, men många har ju som tradition att göra så.

Tror jag istället ska anamma Eva-Maris idé och skriva ett brev till mig själv där jag nu blickar in i 2021 med de tankar och önskningar jag har för att sen i slutet av året se om det blivit som jag nu tänker.....och hoppas. Det kan ju göra det hela ännu mer spännande :-)

Vill till sist säga: TACK snälla du för att du kikar in här! 
Vad jag än säger i form av att jag bloggar för min egen skull......och det gör jag såklart också......så vore det ändå inte lika roligt om ingen ville dela orden med mig, och ibland lämna en liten kommentar som jag kan besvara. Så TACK för att du finns här antingen som en siffra som plussas på i min bloggstatistik eller som ett glädjeskutt i mitt inre då du lämnat en kommentar :-)

Lite i förväg vill jag nu önska just dig
ETT GOTT NYTT ÅÅÅÅÅÅR!!!
Önskar dig allt det bästa 2021 kan ge <3

KRAMAR
Birgitta

lördag 26 december 2020

Tystnad

 Sitter här i soffan alldeles själv och slås av hur tyst det är. Tyst inne......tyst ute.....

Annandag jul och jag är lika förvånad som alltid över hur fort julhelgerna passerar.
Det är så lång tid av pyntande och förberedande och så är det som om allt är över på bara en eftermiddag.
Fast ändå.....vi hade en julafton vi nog sent kommer att glömma. Den sticker ut från alla andra julaftonsminnen vi har :-)

Maken och jag bar ut våra utemöbler som står för vinterförvaring i boden. Marken var täckt av glittrande frost och solen sken, sååååå vackert!
Vi tände en värmande brasa i grillen, tände marschaller, dukade bordet med vaxat papper, ljuslyktor, granris och röda nyponkvistar. Satte dynor i stolarna och mjuka filtar på stolsryggarna (jag får beskriva det så här för jag föreviga inte det hela med en enda bild).

Sönerna med flickvän och hund kom med coronakramar på avstånd och fick en varsin mugg varm glögg. Vi gick sen in några i taget i köket och hämtade mat från buffé bordet, lindade filtar runt benen och satt ute i den kalla vinterdagen och åt.
Det gick faktiskt riktigt bra!
Vi gick en långpromenad medan solen fortfarande var framme och åt till sist en liten efterrätt innan vi skildes åt igen.

Jag kallade den här dagen för "Julafton skitåret 2020", och även om julaftonen blev fin och minnesvärd på många sätt önskar jag ändå att vi nästa år både kan kramas med närhet och äta maten inomhus!!!

Det är tyst, maken är i skogen med lilla taxen och jag kan sitta här och fundera, filosofera och summera.
Bilderna är tagna igår kväll, men jag har samma utsikt från mitt soffhörn som då, igår, när jag tog bilderna, även om det är lite ljusare både ute och inne mot vad det var då :-)

Tror aldrig att jag längtat så mycket efter ett nytt år som jag gör just nu och jag hoppas med hela mitt inre att nästa år ska bli något helt annat än det år som snart har passerat!

Varm kram till er alla <3
Birgitta