torsdag 19 september 2019

Vägglampor

Vägglamporna i förra inlägget som sitter på var sida om pardörrarna såg inte alls ut så här från början
Lamporna är från den inredningsbutik jag en gång hade. 
De var då zinkfärgade och det ska vara en glaskupa över glödlampsöppningen som hade gått sönder i transporten så de här lamporna hamnade på en hylla på lagret.
När jag la ner butiken fick de följa med hem för jag tänkte redan då att de skulle vara fina där vid dörrarna den dag vi byggde vår klädkammare.
Men nu ville jag inte ha dem i den där zinkfärgen så det var läge för en make over :-)
Fram med svart matt färg för metall, lim, sand, svamp och lite brun färg.
Penslade lite lim på ställen där man kan tänka sig att det skulle kunna bli som rostangrepp, hällde över sand och lät det torka.
Duttade på svart färg med svamp på hela lampan, lät det torka och till sist fick de sandade ställena lite "rost" av den bruna färgen
Nu passar de mycket bättre i vårt blivande sovrum. Ser lite ruffare och tuffare ut tycker jag.
Fattas bara en ljuskälla med synlig glödtråd......och eldragning på insidan av klädkammaren där det också ska in belysning fast av helt annan sort.
Fredagsmys i morgon. Dagarna går så fort!
Kram
Birgitta

söndag 15 september 2019

Walk in closet

Nu känns det som om proppen har gått ur och det syns att vi är på väg mot ett slutresultat när det gäller vårt sovrum!
Vi har fått en alldeles fantastisk unik klädkammare......eller en walk in closet om jag ska vara lite modern i mitt ordval :-)
Ett outnyttjat utrymme under snedtaket......
......fuktspärrades, isolerades och gipsades med ett helt lapptäcke av gipsbitar på både längsan och tvärsan......som sen skulle förstärkas med fiberremsor och spackel i alla skarvar. Pust, stånk och stön!
Efter det var det dags för roligare jobb, som reglar som skulle sättas upp.
Det är maken som gör allt sånt byggtekniskt......vill inte veta hur det skulle se ut om jag skulle räkna ut sånt där med måttande, sågande och inpassande :-)
Iväg och köpa panel och så fick jag ta fram pensel, roller och stora färgburken.....målande är jag bra på!
Och titta......nu är de gamla pardörrarna på plats!
Det blev precis så fint som jag tänkt mig under alla år då jag burits av drömmarna om en unik klädkammare i vårt sovrum!
Som pricken över i satte vi upp lampor på sidorna som ska få ljuskällor med synliga glödtrådar i så de lyser så där varmt och inbjudande där mot den målade panelväggen
Den här sidan är nu klar och i morgon ska vi tapetsera den motsatta väggen där sängen ska stå.
Efter det är det en massa lister, foder och socklar som ska på plats, men det mesta är målat och färdigt att kapas och sättas på plats (jag har varit flitig med pensel och roller......och lyckats hålla tungan rätt i munnen med att välja rätt färgburkar. Man lär av sina misstag!) :-)
Så himla roligt nu!!!

KRAM
Birgitta



fredag 6 september 2019

Helsingfors

Vi har varit på resande fot och besökt vårt grannland Finlands huvudstad Helsingfors, som faktiskt är staden där jag föddes för 60 år sedan :-)
Jag har egentligen aldrig sett mig som finsk, men mina rötter, och stora delar av min släkt finns där!
Min mamma och pappa skildes då jag var två år och när jag var fyra flyttade mamma och jag med hennes nya man och min alldeles nyfödda lillebror till Katrineholm i Sverige, men varje sommar återvände vi några veckor till mormor, moster, morbröder och kusiner i grannlandet i öster.
Jag börjar ju bli i den ålder då släkt och vänner börjar försvinna från sina jordeliv och det var den främsta anledningen till att vi åkte till Helsingfors den här gången......för att vara med på begravningen av en person som under många år byggde broar mellan min pappa och mig.
Fast vi har också träffat min halvbror på pappas sida och en älskad kusin som är lika gammal som jag och som alltid varit mer av en syster än kusin. Hon har blivit mormor och vårt gudbarn (hennes dotter) har fått en liten son.
Såna små individer måste man ju bara få hålla och krama när man har möjlighet till det!
Så det har varit mycket skratt, men också en del tårar. Många glada, hjärtliga samtal och möten, men också en del ledsamhet och allvar.
Dörrar stängs till det förflutna och bara minnen blir kvar, men livet skapar nya möten, nya minnen och livet går alltid framåt!
Sista dagen parkerade vi bilen vid hamnen och strosade längs vattnet, förbi salutorget, mot Esplanadparken. Så fint i solskenet!
Många av de söta små kaffe och glass stugorna var stängda nu när vi gått in i den fösta höstmånaden.....
........men planteringarna prunkade av välskötta blommor och det var en hel del turister som pratade på världens alla språk, fotade (precis som jag :-)) och satt i värmen på parkbänkarna!
Så klart måste man ju fota det som alla turister fotar, som statyn av Finlands nationalskald Johan Ludvig Runeberg :-), men efter det var det dags att dra sig mot hamnen och checka in för återresa till det jag ändå ser som "mitt" land.....Sverige.

Jag har lite svårt att förstå människor som tycker det är roligt att åka på kryssningar med de här Finlandsbåtarna.
För mig har båtresandet alltid bara varit en nödvändighet för att ta mig från A till B, men det är ju tur att vi är olika och tycker om olika saker :-)
Idag har vi landat hemma i vårt lilla röda hus och jag behöver acklimatisera mig lite innan vi tar itu med det vardagliga......som fortsatt renovering av vårt sovrum.
Är nog mer av en globetrotter som älskar livet som bjuder på annat än vardag......men det bästa är säkert att ha balans mellan både det ena och det andra :-)

Ha en härlig helg!
Kram
Birgitta



torsdag 29 augusti 2019

Skördetid

Behöver släppa målarpenseln och ta hand om alla grödor som mognar!
Tomater behöver hackas och frysas in. Persiljan är det hög tid att också frysa in.....och alla kryddor.
För att inte tala om alla vindruvor!
De såg länge så beskedligt gröna ut så jag trodde det skulle dröja innan det var dags att börja plocka av dem, men så POFF var allt moget på en gång och nu försöker jag förtvivlat truga på alla vi känner lite vindruvor.
Tycker genuint illa om att låta grödor förfaras, men det finns inte en chans i världen att maken och jag ska få i oss allt det här själva! 
Är så tacksam varje gång min fråga om vindruvor besvaras med ett "Ja tack" och några klasar försvinner :-)
Underbart varma fina dagar har vi haft, och har, men i natt satte jag mig käpprakt upp i sängen när ett åskdån fick fönsterrutorna att skallra.
Blixtarna avlöste varandra på löpande band så det var lite svårt att somna om innan ovädret drog vidare.
Verkar bli en lugnare natt i natt.....och regnet nu i kväll har gjort luften svalare. Borde bli lite lättare att sova :-)

Allt gott till er alla!
Kram
Birgitta

söndag 25 augusti 2019

Ett fint litet bord

Kan man ha för många bord?
Klart man kan......men om man bara inte kan låta bli att köpa ett runt litet bord på loppis då får man försöka hitta en plats till det :-) 

Kommer ni ihåg att jag skrev att jag köpte ett bord på ett loppis i Örebro då vi var på väg hem från vår tripp runt Vättern?
Det var ett stooooort loppis och jag såg inte ens bordet när jag gick första vändan, men så kom jag på att jag skulle kika om det fanns några inredningstidningar och bredvid bok och tidningsdelen stod bordet och bad så tyst och försynt att jag skulle ta hand om det.
Det gick liksom inte att bara lämna kvar det :-)
Vi behöver inget bord och bilen var ganska full eftersom vi hade liten hund med tillhörande transportbur med oss, men bordet är inte speciellt stort så det fick plats :-)

Nu har det stått i vägen i hallen sen vi kom hem från den där trippen eftersom jag tänkte fixa till det och ta med det till vår Dalagård.......men jag tror det ska få stanna kvar här hos oss.
Kan se det både i vårt nyrenoverade sovrum (som ju inte är klart än, men det går framåt) och i gästrummet med en stor hängande blomma bredvid fönstret.

Bordet är lite medfaret med trasiga kanter och fuktskador.
Det ser ut som om det runnit ut vatten på glasskivan som sen har gått under glaset och droppat ner på hyllan under. Kanske därför det bara kostade 20 kr. 20 kr......det är ju ingenting!!!
Har funderat fram och tillbaka på vilket som skulle bli finast......måla det grått......eller svart, men tror att det nu landat i att putsa lite lätt (glaset går att ta bort) och gnugga in svart färg som får dölja fuktskadorna men ändå låter träet skina igenom. Kanske jag sätter en tapet mellan glas och skiva, men det skulle också vara jättefint med en knypplad duk i tunnaste lingarn.....eller ett tufft tyg.
Åh......det här bordet lockar fram min kreativitet! Det finns så många möjligheter!
Men nu ska här inte renoveras bord.....måla sovrumsväggar står på "to do" listan :-)

Ha en skön söndagkväll!
Kram
Birgitta  

onsdag 21 augusti 2019

Inte riktigt som planerat!

Ibland blir det inte som jag tänkt mig, men det kommer säkert att bli bra ändå :-)
I två och ett halvt år har jag jobbat som lärar/elevassistent i grundskolan.
Jag har haft den äran att ha fått lära känna så många fina små barn, jobbat med underbara lärare som gör sitt yttersta för att det ska bli så bra som möjligt för eleverna och JAG har lärt mig massor!
Men......att jobba som extra resurs är inte enbart en dans på rosor.
Jag menar att extra resurser inte sätts in om det verkligen inte är nödvändigt så man får slita för brödfödan!
Skolans värld kan vara tuff om man är en kantig stjärna som ska passa in i en fyrkantig ram......och det är de där små "stjärnorna" som jag har jobbat mest med :-)
Det har varit så givande, men också mentalt utmattande!
Jag är en ambitiös personlighet som sällan gör något halvdant.
När jag engagerar mig gör jag det helhjärtat!
Många dagar har jag varit rent mentalt slut när jag kommit hem och den här sista vårterminen har jag allvarligt funderat på om jag orkar med det här jobbet.
Jag har varit anställd ett läsår i taget och inför sommarlovet fick jag erbjudandet att komma tillbaka till hösten i en årskurs 1, men min spontana reaktion var Nej!.......och jag lyssnade på det.
Jag hade ett annat alternativ......trodde jag.
Jag skulle fortsätta jobba som extra resurs, men på en annan skola, i en annan del av vår kommun, med ett helt annat koncept och jag skulle mer kunna styra min egen tid och mitt engagemang.
Jag var på ett intervjumöte innan sommaren, jag har varit i kontakt med kommunen......och så har jag väntat på besked.
Jag har väntat, ringt, ifrågasatt och väntat igen.
I måndags började eleverna i skolan, men jag hade ingen del i det.......det kändes väldigt konstigt!
Så igår fick jag ett samtal, som inte alls blev som jag hade hoppats på.
Jag kommer att få jobba, när allt är klart, vilket det ännu inte är.......men jag tackade nej......igen.
Jag har mina randiga och rutiga skäl till att göra så och att säga nej var egentligen inte svårt, det som är svårt är att känna att jag sviker de som väntar på att jag ska komma!
Men nu blir det så och det ser ut som om jag står utan jobb.
Fast vet ni......jag är inte speciellt bekymrad.
Det kommer att ordna sig! Det har det alltid gjort förut och det kommer det att göra nu också, på det ena eller det andra sättet.
Jag är ju inte direkt sysslolös, bara anställningslös :-)

KRAM
Birgitta

tisdag 20 augusti 2019

Ösregn of Sweden

Har ni hört talas om "Ösregn of Sweden"?
Det hade inte jag förrän jag klev in i en affär i Vadstena och hittade en sååååååå fin regnkappa med just det märket.
Jag provade, vred mig runt runt och tittade i provhyttens spegel......och jaaaaa, det var som om det stod Birgitta på den. Ösregn of Sweden made for Birgitta :-)
Så fina detaljer med blommigt tyg inuti och i breda uppvik på ärmarna
Den satt som gjuten på mig och min mun kunde inte låta bli att le där i spegeln.
Jag älskade allt med den där regnkappan.
Den klarröda färgen, den högblanka ytan, tyngden, längden och det blommiga fodret med ett membran som gör att man varken fryser eller blir så där klibbsvettig som man kan bli annars.
Jag föll som en fura.......ändå tog jag av mig den och hängde tillbaka den på sin ställning......för den kostade 1795 kr.
För mig är det jättemycket pengar!
Fast jag kunde inte låta bli att vinka till mig maken som väntade utanför med lilla hunden.
Satte på mig regnkappan igen och han tyckte absolut jag skulle köpa den (han är mycket mer generös mot mig än vad jag är mot mig själv!) och det var ju då han så fint frågade butiksägaren om det var rea även på den här varan.
Det var det ju inte......den är ju synnerligen i säsong nu! Ändå fick vi 30% rabatt och jag hade födelsedagspengar att använda så jag köpte den!
Åh, ni skulle ha sett en lycklig Birgitta som gick ut från butiken med en stor kasse innehållandes en klarröd regnkappa.
Nu kan det få regna bäst det vill!
Jag tar bara på mig min fina regnkappa och mina gladprickiga gummistövlar och dansar ut i regnet :-)
Hahaha....lilla taxen vände rumpan till precis när husse skulle knäppa kortet. Han är ingen linslus :-)

Allt gott till er alla!
Kram
Birgitta