Blåbär

 

Jag behöver inte gå många meter för att plocka blåbär :-)

Blåbärsplantorna i sin pallkrage ger varje år precis lagom mycket bär så jag den här tiden kan plocka en kopp varje dag. 

Sånt tycker jag är vardagslyx!

Plockar hallon också....och de svarta vinbären väntar på att bli saft. Det ska jag fixa i morgon när jag köpt socker. Så......trädgården levererar trots att jag i år inte satte ett endaste frö i vår odlingsdel.

Önskar just dig en fin dag!

Kramar

Birgitta

Saknad

 Här står de.....handfatet och kannan som var det sista vi tog hem från vår Dalagård.

Det finns så många minnen både i vårt hem och inom mig och vi har hittills hållit ett så högt tempo så jag har inte låtit känslorna hinna ifatt. Inte låtit vetskapen sjunka in.....att Dalagården där i Västansjö inte längre tillhör oss. Hjärnan vet, men hjärtat vill inte riktigt acceptera.....eller är det kanske tvärt om?

Det finns en sorg i det som är svår att definiera, men det handlar om den kärlek jag känt för den där gården ända sedan den kulna oktoberdagen 2005 då vi åkte dit för fösta gången. Känslan av att vilja rädda både byggnader, saker och historia från förfallet för att det var det gården var värd. Den var värd att räddas!

I vår övre hall står svärmors gamla vävbänk, med fårskinnet min mamma har köpt och alla tråg jag hittade i de olika byggnaderna där i Dalarna

I vårt hem finns så många saker som för alltid kommer att påminna mig om gården vi nu lämnat över till nya kärleksfulla händer.

De nya ägarna har flera gånger sagt att vi alltid är välkomna att hälsa på dem där i Västansjö, men jag vet att det kommer att kännas konstigt att göra det. Mina minnen slutar liksom här där jag ställde den vita kannan och fatet på trappan utanför dörren och låste de gamla pardörrarna för sista gången.

Innan dess gick jag ensam omkring i huset och omfamnade allt med all den kärlek jag kände. Smekte den nymålade spismuren, strök handen över tapeterna och memorerade genom fingertopparnas känslighet alla saker vi lämnade kvar som funnits på gården, eller körts dit just för att de passade in där.

Kärleken och saknaden får gå hand i hand ett litet tag nu. Tårarna kommer att börja rinna.....och de kommer att sluta rinna. Just nu gör minnena lite ont, men det kommer att vända. Det vet jag :-)

KRAM

Birgitta

Vildvin

 

Tänk så mycket livskraft det ändå finns i vår natur!

Det är nog 3 år sen jag hittade ett pyttelitet skott av vildvin i våra buskar utanför hallfönstret. Stoppade ner det lilla skottet i en zinkhink utan botten som jag grävde ner i skuggan under det stora gråpäronträdet.....och där står vildvinet fortfarande

.....bara det att det inte längre är ett litet skott utan den strävar upp mot ljuset på gråpäronträdets stam och snart har den nått sitt mål. 

Tror det här är ett klättervildvin (Parthenocissus Quinquefolia) och på nätet står det att klättervildvinets rankor blir 4-5 m och där ungefär är den nu, men den verkar inte ha den minsta lust att sluta klättra så får se om den fortsätter på någon gren högt däruppe i trädets krona eller om den nöjer sig med att skicka ut fler och fler sidoskott som i sin tur får börja klättra. 

En riktig överlevare verkar den vara i alla fall för inte har den de bästa förutsättningarna där bland gråpäronträdets kraftiga rötter!

Ha en fortsatt fin söndag!

Kram

Birgitta

Loppis i Fjärdhundra

 Har befunnit mig i Fjärdhundra utanför Enköping de senaste fem dagarna. Närmare bestämt i ett rött litet torp mitt emot Simtuna kyrka.

Där har en vän till mig den här sommaren startat ett loppis som är så mycket mer än ett "vanligt" loppis.

Det är en kreativ dam med många järn i elden som är en jäkel på att nosa upp fynd att sälja....och förutom att hon köper och säljer skapar hon också massor av egna saker och verkar aldrig vara rädd för att testa om hennes idéer kan bli något vackert och unikt. Som när hon började köpa stora virkade dukar på second hand marknaden som hon spände upp, målade med vit färg, lät torka och sen skapade drömfångare av :-)

Hon odlar blommor och de allra mest spektakulära pumpor så i pallkragarna slingrar sig pumpastjälkarna både i och utanför sina ramar, zinnia och ringblommor är på G och de allra vackraste papperstunna vallmoblommorna vajar i vinden

När hon förra året började hyra det lilla torpet var jag med henne och målade invändigt för att få till en lugn ljus bas till alla de saker hon börjat samla för att kunna sälja här.

I våras satte hon full fart och började bygga upp den verksamhet som jag är säker på hela tiden kommer att förändras allt eftersom hennes idéer får plats att utvecklas.

Det var meningen att jag skulle ha varit med, men försäljningen av vår Dalagård har tagit så mycket tid och energi att jag inte mäktade med fler projekt.

Nu när vår gård är såld har jag tiden och då passade vi på att maxa med saker inför Fjärdhundras storloppis då massor av företag och privatpersoner första helgen i juli har försäljning av olika slag och det finns massor av ställen att besöka för loppis entusiaster :-)

Vi har fått så många positiva omdömen och även förvånade miner då vi talat om att både hus, uthus, tält och gårdsplan är ett enda stort loppis. "Loppis Överallt" har varit vårt motto den här helgen :-)

Jag började med att ta några bilder i fredags då vi kände oss redo att sätta ut ÖPPET skyltarna, men sen ägnade vi största delen av dagen till att rädda ömtåliga saker som stod ute från regnskurarna som plötsligt behagade tömma sig över oss....för att en kvart senare bära ut dem igen....och sen bära in.....och ut. 

Det blev inga fler bilder tagna, inte den här gången i alla fall.

Vid 16 tiden gav vi upp och stängde för dagen.

På lördagen hade det slutat regna och vi fick en perfekt dag med växlande molnighet, lagom temperatur och massor av folk som kom och fyndade. Så roligt!

Som jag skrev är inte det här ett "vanligt" loppis för här hänger det vackra tunga ljuskronor i träden i trädgården

I trädgården finns också saker skapade av en lokal hantverkare som använder sig av svets och rostiga armeringsjärn. Det var han som tillverkade underredet till soffbordet vi har här hemma. Det som sen fick  en bordsskiva av tjocka golvplank om ni minns det.

Just den här "blomman" av hästskor såldes igår till en entusiastisk ung tjej som fick den av sin pappa :-)

Vi gick och la oss vid midnatt och då vräkte regnet ner igen. Vaknade 05.30 till en blygrå regntung himmel som en timme senare sprack upp och blev helt blå med lätta sommarmoln som snabbt seglade iväg. Lycka!

Vi öppnade det lilla torpet och uthuset, folk strömmade till i klungor och vinden som fick de där molnen att snabbt segla iväg höll till slut på att även få tältet som ställts upp för att skydda saker från regn att också segla iväg! Träden böjde sig, skickade iväg avbrutna grenar, knippen av blad och vi sprang ideligen för att fånga dukar, plastbunkar och annat som flög av borden. Vilken dag!

Så även idag fick vi ge upp tidigare än vi egentligen ville och jag packade bilen med mina övernattningssaker och åkte i vindens kastbyar hem till make och liten tax. Men.....jag åker nog dit till nästa helg igen (om vädret är bättre då) och hjälper min vän med den fina loppisen i Fjärdhundra.

Hon har oftast öppet fre-sön varje vecka så om du kör väg 70 förbi Fjärdhundra på din väg mot Sala, eller mot Enköping, tycker jag du ska stanna till här och se om också du kan hitta något du länge letat efter, eller hitta något du inte hade en aning om att du behövde :-)

Kram till er alla!

Birgitta

 

Sista steget

 Vår Dalagård är såld!

I tisdags skrev vi kontrakt och nu på tisdag lämnar vi över nycklar och gård till de nya ägarna. Det har varit en intensiv vecka!

Det känns verkligen som om det var menat så här för vad säger man annars när en person lämnar hemnet.se öppet på en dataskärm, partnern går in och hittar objektet "Norrbovägen 155", känner att det är precis vad de har letat efter, skickar  en förfrågan till mäklaren om det finns möjlighet att få en extra visning eftersom de där första helgvisningarna redan hade varit och så sattes nytt visningsdatum ut till förra onsdagen.

De skickar dit sina föräldrar som bor i närheten och får förmedlat via mobil hur det ser ut och bestämmer sig för att lägga första budet.....och de la också det sista budet. 

Från kl 9 till 21 i måndags plingade det i våra telefoner där nya siffror dök upp. 

Det var en väldigt speciell känsla att kunna följa budgivningen så där direkt och det blev en sen kväll för både oss, mäklaren och intressenter. Kan säga att jag hade väldigt svårt att somna den natten :-)

De följde med oss till gården efter att vi skrivit kontrakt och det var så härligt att se någon ha samma entusiasm inför gården som vi har haft. Se någon som så omedelbart börjar drömma om att fortsätta renovera, utforska gården och fördjupa sig i allt som vi har samlat och dokumenterat om gårdens historia. 

Det känns så helt rätt!

En gång till ska vi åka dit innan tisdag för att klippa gräs, städa och ta med de sista sakerna hem.

De nya ägarna vill gärna ta över allt som vi vill lämna vilket känns otroligt skönt för jag såg inte fram emot att behöva tömma hela huset och uthuset på en massa saker vi inte har plats för hemma.....och det var ju faktiskt också något jag önskade, men inte trodde skulle ske, att eventuell köpare också skulle vilja ta över möbler och saker :-)

Det känns konstigt! 

Inga mer inlägg från vår Dalagård här på bloggen. Inget mer packande med kopplad släpkärra och bilen full med saker för dagar där i Dalarna. Inget mer sittande i tystnaden där bara fåglarnas kvitter hörs.....men, tiden för alltid in nya spännande saker i livet och nu ska vi förhoppningsvis få tid och ork över till vårt hus och trädgård här i Strömsholm.

Säger TACK älskade Dalagård för de 18 år vi fick förmånen att dela med dig! 

För alltid ska jag bära alla minnen i mitt hjärta <3 

KRAM

Birgitta

65+

 Nu har årshjulet snurrat ett varv till så idag är jag 65+. 

65 år och 1 dag :-)

Av någon anledning längtade jag efter att bli äldre  ända tills jag fyllde 30.

Efter det tycker jag nog att jag varit i fas med min ålder.....fram tills jag fyllde 60, för efter det har jag liksom mentalt stannat i ålder. Ser fortfarande mig själv mer som 60 än 65. Konstigt det där!

Förr var det lika med att gå i pension då man fyllde 65, men så är det ju inte idag.

Jag har levt pensionärsliv i flera år nu och trivs väldigt bra med det och vi som är födda efter 1957 får ju heller inte full pensionsersättning förrän vi blir 66 så det där med att bli pensionär vid 65 finns inte på samma sätt längre.

Ändå känns det som att jag nu officiellt kliver in i pensionärernas skara och inte bara "praoar" som pensionär :-)

Fast....egentligen är det helt oväsentligt om jag officiellt är 65, eller mentalt 60. 

Är bara så oändligt tacksam över att ha möjligheten att få vakna upp på morgonen och tänka "dagen är öppen för förslag. Vad vill jag göra idag?" 

Så tacksam över varje dag som jag får vara frisk och pigg. Tacksam för varje dag som jag har lust och ork!

Så nu ska den här pensionären greppa tvättkorgen och hänga ut den rena tvätten på torkvindan. Älskar sommarvindar som torkar tvätten på nolltid :-)

KRAM och ha en underbar söndag!

Birgitta

Stor och liten

Jag har handlat väldigt lite på second hand den sista tiden, men när jag var i Kungsör kikade jag in på ett av mina favoritställen och såg där en så fin sockerströare.

Vände och vred på den, men ställde tillbaka och tänkte "Nej, jag behöver ingen sockerströare". Fortsatte att titta, men den där ströaren ville inte lämna mig. Bestämde att om den finns kvar när jag går tillbaka så köper jag den. Den fanns kvar, så för en 10:a blev den min :-)

När vi var i Grangärde i söndags för att vänta ut visningen på vår Dalagård slank jag in på loppis där. Tänkte inte köpa något, tog inte ens med mig plånboken.....men så hittade jag en saltströare i samma serie som sockerströaren. Pris 10kr. Kunde jag låta bli att köpa den? Nej, så klart inte. Det var ett lätt beslut att hämta plånboken:-)

Vad är det med det där att dras till något man redan har fast man inte behövde vare sig det ena eller det andra?

Midsommarafton i morgon.

Önskar er alla en superfin dag och skickar här en riktigt solig sommarkram!

Birgitta