torsdag 16 maj 2019

GRÖNT

Jag har mina färgperioder......alltså att jag dras lite mer än vanligt till olika färger.
De sista åren har det varit ljust rosa följt av dovt gråblått som ersattes av rött och nu dras jag till ALLT som är grönt i den lite mer dämpade tonen.

Jag åkte en sväng till Västerås igår och eftersom det var onsdag hade alla mina favoritloppisar öppet och då måste man ju bara passa på att gå en loppisrunda!

Det var inget speciellt jag letade efter, men så såg jag det här mönstret och visste direkt att jag inte skulle kunna låta bli att köpa 
Åhhhhh......det var ett fat modell lite större och jag behöver verkligen inte ett fat till, men det var billigt och jag visste att jag skulle ångra mig om jag inte tog det.....och ångrat mig när det gäller loppissaker har jag gjort tidigare......måååååånga gånger så den här gången tänkte jag inte ångra mig vare sig åt det ena hållet eller det andra så jag köpte det :-)
Kommer ni ihåg att jag tidigare skrivit om olika färgers betydelse?
Eftersom grönt är så centralt för mig just nu tog jag idag fram mitt kompendium och läste det här om GRÖNT:

"Den gröna färgen är balanspunkten i färgspektrat. En färg som varken är utåtriktad eller inåtvänd, varken varm eller kall, varken materiell eller andlig.
Grönt är en färg som vibrerar balans och harmoni och den kan kännas väldigt påtaglig när man är ute i naturen bland all grönska.

Färgen har en helande kraft som ger oss lugn och vila. Vilan och lugnet ger oss andrum till att återhämta våra krafter och samla energi för ny växt.
Färgen speglar något som växer.....liv, hopp och ungdom. Den ger oss en inre känsla av överflöd, av generositet och rikedom.

Grönt är också hjärtats färg. Framträdande hos dem som i sin kärlek värnar om andra människor utan att tänka på sig själva.
Färgen förknippas med förståelse, medkänsla och sympati. En "grön människa" har alltid ett lyssnande öra, ett tröstande ord, omtanke om barn, djur och natur. En människa med "gröna fingrar" får med sin lugna och harmoniska utstrålning saker att växa."


Jag behöver definitivt en helande kraft för att samla energi för ny växt!
För......det gäller att inte bara se till att alla andra mår bra utan man måste också se till att man själv mår bra för att orka fortsätta att ge.
Det vackra fatet med sitt gröna mönster får påminna mig om det!

Önskar er alla sköna gröna dagar :-)
Kram
Birgitta









söndag 12 maj 2019

Mitt signum

Har du något "signum" i din inredning, något som återkommer om och om igen då du inreder?
Det har jag :-)
Förutom att jag vill ha något grönt i form av levande eller konstgjorda växter så har jag en förkärlek för brickor och fat i nysilver eller nickel.
När jag började köpa nysilversaker för många år sedan (jag har inte bara brickor och fat!) undrade min mamma hur jag skulle orka putsa allt. 
Det är inga som helst problem med det för där är jag och min mamma väldigt olika. Hon putsar......jag gör det inte.....inte speciellt ofta i alla fall :-)
Visst tycker jag det är fint med gnistrande silverglans, men det är minst lika fint när det börjar skifta i alla nyanser av brunt och grått.....tycker jag.

Utan undantag dras jag alltid till de brickor och fat jag ser på loppis, och ibland köper jag.
Det här är mitt senaste fynd. Inga som helst problem var det att stoppa det i min kundkorg :-)
Det finns en bricka med en växt och några ljushållare på vardagsrumsbordet och trots att jag den gången hade bestämt mig för att det fick vara nog med brickor här hemma så fick det ändå följa med. 
Argumentet inför mig själv var att det bara kostade 10 kr.....och en vacker bricka för 10 kr måste man ju bara köpa! Dessutom älskade jag att det är lite rostigt på ytan. 
Antagligen tyckte loppis ägaren att det gjorde föremålet svårare att sälja, men det var det JAG föll för :-)
Alla krukväxter har nysilverfat under sina krukor så möblerna inte blir förstörda av eventuellt fuktgenomsläpp.
Jag planterar nämligen ofta mina krukväxter direkt i ytterkrukorna för att de ska få så mycket jord som möjligt, och är det inte fat så är det......brickor :-)
Nu kanske det låter som jag har fat och brickor överallt, men jag tror att jag kan balansera det där så bara den som är riktigt uppmärksam kan summera mängden till att bli ganska många, men det är absolut ett av mina inredningssignum!

Jag älskar lärkkvistar också och har dem både ute och inne.
Många gånger när jag skapar stilleben tycker jag det blir för fint, för tillrättalagt och prydligt, och då tillsätter jag lärkkvistar med sina charmiga kottar och vips har de brutit det där prydligt tillrättalagda :-)
På samma sätt använder jag ormhasselkvistar. De skapar liv i sånt som annars kanske kan vara mer strikt utan dem.
De kan vara små och knollriga och hamna i en växt bara som en dekoration
......eller så kan de få en funktion som att agera klätterstöd till en vild och vacker porslinsblomma
Hos oss finns det allt från de mindre kvistarna till de lite större......eller till och med mycket större, så ormhassel är definitivt också ett signum!
Kom på nu att man också kan hitta gamla böcker lite över allt.....så jag har nog en förkärlek till många saker som kan etiketteras som något återkommande i inredningsstilen hemma hos oss.....ett signum ganska typiskt mig :-)
Ha nu en riktigt fin söndag!
Kram
Birgitta

måndag 29 april 2019

Snart valborgsmässoafton

Tänk att april redan svischat förbi och i morgon är det valborgsmässoafton och sedan 1:a MAJ.
Fattar inte riktigt att det går så fort!
Igår hade jag världens energi. Rensade grejer  och organiserade om i vår uthusbod så vi kan komma in där igen utan att behöva klättra över allt som stod i vägen!
Utrymmet för saker blev ju lite mindre när vi tog en del av ytan till vedbod, men det gick absolut att rensa bort en hel del "braåha" saker som vi troligtvis ändå aldrig skulle ha använt.
Nu är det faktiskt riktigt luftigt där.
Får se hur länge det varar :-)

När uthusboden var rensad tog jag fram skottkärran och rensade rabatter och pallkragar.
Jag har inte orkat planera någonting för varken pallkragar eller växthus. Det får bli som det blir med det i år. 
Kommer det ner några frön i jorden är det bra. Gör det inte det är det bra ändå. Jag tänker inte börja stressa över det :-)
Vill säga TACK för alla kommentarer ni fortsätter att lämna här trots att jag inte längre kan svara er.
Ni ska veta att de alltid värmer!!!
Upptäckte förra veckan att jag nu inte heller får igenom kommentarer på din blogg Anette med Rost och rädisor och inte heller på er blogg Kulturtanten och lilla gummann. 
Det kändes så tråkigt när det jag ville förmedla till er bara försvann då det skulle publiceras.......och så kan jag inte heller svara er när ni kommenterar här. Såååååå frustrerande!
Det är fortfarande något med att vårt säkerhetsprogram på Safari ser vissa blogspot konton som osäkra och tar bort det jag skriver i kommentarsfälten (även på mitt eget konto).
Teknikens under :-(

Önskar er allihop en härligt fin valborgsmässoafton och en riktigt skön 1:a maj <3
Varma kramar
Birgitta

söndag 28 april 2019

Python regius

Nu tar jag risken att utsätta er som är ormrädda för en rejäl rysning längs ryggraden och hoppas ni inte kastar ifrån er telefon eller dator!
 Måste bara få presentera den här lilla skönheten som jag fått den äran att träffa.
Kan inte låta bli att fascineras av honom!
Han heter Marvin och är en Python regius bumblebee vanilla yellow belly.
Alltså är han en kungspyton vars teckning heter bumblebee vanilla yellow belly.

Där jag tidigare hade noll koll på ormar har hans ägare nu lärt mig en hel del......och vet ni.....jag har också fått hålla Marvin i mina händer även om han befinner sig i sin husses händer på bilderna :-)
Visst kan en kungspyton bitas även om de inte är giftiga, men de är kända för att vara defensiva och rullar oftast ihop sig till en boll istället för att angripa då de känner sig trängda så jag var inte det minsta orolig då han lämpades över i mina händer.
Det är en väldigt speciell känsla att hålla i en orm! De är ju som en enda lång muskel och luktar sig fram med tungan.
Marvins kluvna tunga följde konturerna av mina händer och han verkade inte det minsta bekymrad.
Skulle ha kunnat sitta och titta på honom hur länge som helst!

Nu är det här, än så länge, en väldigt liten orm.
Han är född 2018 och troligtvis lite drygt ett halvt år gammal.
Förhoppningsvis får jag träffa honom igen medan han växer. Han kommer att bli lite drygt en meter lång som fullvuxen och kanske jag får lite mer respekt för honom då, eller så fortsätter han bara att fascinera mig :-)
Ha en härlig söndag
KRAM
Birgitta

onsdag 24 april 2019

Veden värmer många gånger

Vad var det då vi åkte hem för att snickra?
Jag skulle kunna ge ett kort svar på det, men varför göra något kort när man kan göra det låååååångt?! :-)

I vårt hus har vi bergvärme som den huvudsakliga värmekällan, men vi fixade också en myspysbraskamin i vardagsrummet och den behöver ved för att det ska bli något myspys.
Ved har vi......torr och fin sådan, men så skulle grannen få hjälp med att ta ner en björk modell större och frågade om vi var intresserade av stammen för att kapa och hugga upp till ved.
Ja tack sa maken.

Den torra veden ligger under presenning i en rundel ute.
På det har vi ved från förra sommaren som stått öppet i en staplad rad
........och nu skulle vi då få helt färsk ved också.
Jag vill INTE ha vedhögar över hela tomten!
När vårt hus byggdes fanns det varken badrum eller toalett inomhus.
Man tvättade sig själv, och kläderna, i en separat tvättstuga.......och satte sig på utedasset, som fanns bakom den blå dörren till höger i den här boden, när man var nödig.
Dasset finns inte kvar utan boden fungerar nu som en uppsamlare för allt som har med trädgård och renovering att göra + en hel del till :-)

För flera år sedan kom jag på den geniala idén att vi kunde göra vedbod av det gamla dassutrymmet. Maken var inte lika entusiastisk som jag, så idén omformades aldrig till verklighet, men nu, med all denna ved i olika grader av torrhet tyckte till och med maken att det var dags att skrida till handling.
Han var egentligen trött efter slitdagarna i Dalarna, men någonstans hittade han orken att bygga en avgränsande vägg i boden på måndag eftermiddagen och vips hade vi en vedbod!
På tisdag morgon kom trädfällaren till grannen.
Han stod vid sin lastbil och bara dirigerade den höga kranen att grena av, kapa och lyfta ner bit för bit........
.......och snart var grannen utan björk medan maken hade skaffat sig "lite" mera jobb :-)
Jag körde skottkärra efter skottkärra med torr ved till den nya vedboden medan maken började hugga ny ved.
Det kanske låter helknasigt, men jag gillar att stapla ved!
Det finns på något sätt någon primitiv och djupt rotad tillfredställelse i att "fylla ladorna".
Jag kan känna samma glädje av att frysa in egenodlade grödor eller kött vi får då maken varit och jagat eller fiskat eller då jag tar tillvara på bär som jag syltar och saftar eller då korgen är full av fina kantareller efter en tur i skogen.
Det infinner sig en känsla av att "nu har vi så vi klarar oss" :-)
Rundeln av ved under presenningen är ett minne blott.
Nästan all torr ved fick plats i den nya vedboden och vedskåp och vedtunnan i vardagsrummet är knökafulla.
Tänkte "nu kan vintern komma".......men som tur är ska vi njuta av en underbar vår och sommar först. SEN kan vintern få komma :-)
KRAM 
Birgitta





måndag 22 april 2019

Veranda

Jaha, då var det snart slut på påsklov för min del.
i morgon ringer väckarklockan igen och jag ska pallra mig iväg till jobbet.
Kan väl säga att jag lätt skulle kunna ha en vecka ledigt till, det finns maaaaassor jag fortfarande vill göra trots att vi faktiskt hunnit en hel del den här lediga veckan som varit.

Vi började med att packa bil och släpkärra förra helgen och ta oss de 13 milen vi har att åka till vår gård i Dalarna.
Det lovades fint väder så vi tänkte att vi sover över där en natt och påbörjar "projekt verandapanel".
När vi köpte gården fanns det ingen veranda här utan en utbyggnad som sträckte sig ända upp till takutskjutet där på ovanvåningen. Mestadels innehöll den en trappa upp till vinden.

Utbyggnaden var helt sned pga att stommen var rutten och ytterpanelen stod i backen. Invändigt var trägolvet täckt av masonit för att man inte skulle trampa rakt igenom, det stank av mögel, det fanns nästan inget ljusinsläpp så det var mörkt och inte alls trevligt att ha det som entré!
Så......den åkte i backen och upp kom den här underbara verandan. 
De gamla pardörrarna är desamma som tidigare och jag har målat dem en gång för många år sedan. De måste skrapas och målas igen, men det var inte det som stod överst på vår "to do lista".

Invändigt har det varit reglar, svartpapp och så den gamla stockväggen. Vi kom helt enkelt inte längre då verandan hade byggts upp. 
Tanken var att det skulle vara vitmålad pärlspont i tak och på väggarna och taket är ju klart, men inte väggarna. 
Vi har dividerat fram och tillbaka om vi skulle behålla stockväggen synlig, men jag förstår makens fundering på hur vi skulle lösa det för dörren är inte alls i nivå med väggen......och väggen är inte bara lite sned.....den är jättesned! Inte i sidled, men den lutar utåt :-)

Jag skulle heller aldrig orka dra ut alla miljoner pappspikar.....eller pillra bort alla pappbitar under dem om man nu skulle låta spikarna vara kvar.
Det blev makens förslag som vann. Pärlsponten som ska täcka de nya väggarna får täcka även den här charmiga väggen.......tyvärr.
Bara att sätta fart!
Lasta av pärlspont i gula plastade paket och så fram med alla verktyg och maskiner!

Har ni tittat på "Arga snickaren på tv"?
Han brukar för det mesta påpeka att medverkande husägare har ett uruselt samarbete när de ska göra något tillsammans.
Maken och jag sa att han aldrig skulle ha kunnat säga något sånt om vårt samarbete för här var det världens teamwork :-)

Det här var min vapendragare.
En av de bästa investeringarna maken har gjort var när han förra året köpte kompressor och spikpistol.
Det var superlätt för mig att sätta pärlspont på plats medan maken mätte och kapade till alla bitar!
På en dag försvann både reglar, svartpapp och stockvägg.....eller försvann gjorde det ju inte, men det doldes bakom annat material.....
Nu hann vi inte måla annat än skarvarna och det ska fortfarande upp fönstersmygar vid alla fönster och så alla dessa foder, socklar och lister + att det måste fixas speciallösningar runt dörrkarmen in till huset.
Vi ser ändå att det kommer att upplevas lite annorlunda när vi är klara även om det just nu mest känns som en bastu :-)
Vi brukar säga att allt sånt där smådutt tar dubbelt så lång tid mot vad de stora jobben gör, men vi är ändå så glada över att det här är gjort......det tog ju bara ca 10 år att komma så långt så det var inte en dag för tidigt :-)
Efter två arbetsdagar i Dalarna åkte vi hem och fortsatte snickra.
Är det inte det ena så är det det andra :-)

KRAM
Birgitta

måndag 15 april 2019

Kuckelikuuuuu

Min största, fiiiiinaste, ståtligaste och mest älskade tupp!.....och faktiskt den enda vi har :-)
Han har funnits hos oss i många år och står alltid någonstans i huset, men nu får han en mer framträdande plats i köket där han syns väl. Det närmar sig ju påsk!

Det blir nog inte så mycket påskpyntat annars hos oss för nu när jag har påsklov far vi mellan Dalarna och Västmanland.
Vi har snickrat hela helgen på vår Dalagård och idag har vi snickrat hemma. Om några dagar far vi tillbaka till Dalarna för att fortsätta med en del målande och så hem igen för att fira påsk.

Så härligt att ha energi och lust att sätta igång med saker vi bara funderat på under den långa mörka vintern och det här underbara vädret gör att jag glatt skuttar ut så fort solen värmt bort nätternas minusgrader :-)
Fina dagar önskar jag er alla!
Kram
Birgitta