tisdag 6 oktober 2020

Slaggsten och knuttimrat

Då ska vi se vad som finns kvar att visa från vår Dalagård......

Vi håller oss kvar på den övre delen av gården där det gamla boningshuset fanns med snickeridelen på gaveln. Där finns/fanns ladugården och uthuset som jag också visat och så finns det en smedja och ett rökeri.

Vi börjar i smedjan.....

Båda de här byggnaderna ligger en bit från det andra som är bebyggt på gården. Antar att det är för att man här hanterade eld och inte ville riskera att bränna upp hela gården om något skulle gå snett.

Jag håller på och läser igenom en dagbok som vi hittade på vinden i huset. Den är från 1921 och jag tror att det är Artur som har skrivit i den då han var 11 år.

Där står det om får och en ko, om sådd och skörd, om ved som skulle hämtas, huggas och lagras för vintern, om posten man hämtade hos "Backlunds", vilka som hälsade på på gården och vad morbröder och mor och far arbetade med. Där står det också om smedjan.....om vagnshjul som lagades, om beslag som tillverkades

Vi funderade på att plocka ner det här knuttimrade huset och använda det som gäststuga på den nedre delen av gården......och det skulle inte vara ett allt för stort jobb......om det var så att vi inte hade en massa annat att prioritera före ett sånt projekt :-)

Inuti fanns det egentligen bara skräp när vi köpte gården......och så fanns det en radio.....av alla saker man nu kan ha i en gammal smedja :-) Å andra sidan är det någon i släkten som varit radioreparatör för det har funnits så många radioapparater i de olika byggnaderna så jag vet inte ens HUR många. Det fanns ju till och med en som fåglarna byggt bo i.....kommer ni ihåg det?!

Längst upp på den 1,3 hektar stora tomten ligger ett pyttelitet rökeri helt byggt av slaggsten. Inte som på ladugårdens gavel utan här är det som vackra byggblock där slaggen är mer genomskinligt blågrön

Att det har använts som rökeri är inte svårt att gissa.......väggarna är svarta av sot inuti, dörren också. Numera huserar bara en och annan jättespindel där, och de får vara ifred :-)

Annars en söt liten byggnad tycker jag!

När vi köpte gården fanns det en handgjord trätunna därinne.....och en sån där hopfällbar solstol med trästomme och ett strandparasoll. Tycker nog att det är en lika udda placering av saker som en radio i en smedja :-)
Tunnan finns numera i vårt växthus här hemma och jag har ställt en mindre plasttunna i den och fyllt med vatten så jag bara kan skopa upp och vattna med ljummet sommarvatten.

Marken runt byggnaderna har brukats genom åren. Artur skriver om potatis som ska sättas, grödor som ska sås och hö som ska hässjas, men det fanns inte spår av en enda blomrabatt eller prydnadsbuske då vi kom dit. 
Artur var en praktisk man och kanske han plockade av de röda vinbär som fortfarande finns mer eller mindre vildvuxet, men mest tror jag han levde på korv, konserver, öl och snus.....och resterna av det blev "trädgårdskonst" :-)

Vart man än gräver runt husen så kommer det upp glas, plåt, plast, textil, keramik......allt sånt som inte förmultnar i brådrasket.
Jag brukar säga att vi har väldigt god jordmån för kapsyler och ölringar.....Artur har sått och vi får skörda :O

Marken på den övre delen av gården ramas in av en stenmur som Artur också skriver om i sin dagbok. Den har säkert växt genom åren vartefter sten har behövt grävas upp för att kunna odla. 
Den där dagboken är ett tidsdokument och jag har hunnit fram till mitten av juli 1921. Skulle vara roligt att veta vilka alla de där personerna var som han skriver om......Buller Jakob, Väl August, Knus Johan, Mor Petter och måååååånga fler, men jag får nöja mig med att följa Arturs iakttagelser i de ord han skrev och använda mig av min fantasi i resten :-)

Varm höstkram till er alla!
Birgitta







 

4 kommentarer:

  1. Men vad många byggnader på tomten och vilken lycka det måste ha varit att hitta Arturs dagbok bland allt som fanns kvar på gården. . . och få ta del av hans liv och leverne för så länge sedan! Men finns det inga efterlevande släktingar till Artur som kan berätta mera?
    Ha en fin höstvecka!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. När vi köpte gården var den ju helt anonym för oss, men ju mer folk i trakten berättade och ju mer vi hittade på gården i form av personliga saker så kom släkten Jansson/Björk oss allt närmare. Det kändes som om vi fick en till släkt att göra oss bekanta med :-) Jag ska avsluta den här berättelsen om gården i nästa inlägg och då ska jag också berätta vad som hände med släkten.
      Kramar
      Birgitta

      Radera
  2. Arturs dagbok är guld värd. Så roligt att ha så mycket att läsa om gården! Du borde dokumentera allt du upplevt där, allt du hittat och alla dina tankar, en sammanställning, inte bara här på bloggen utan som ett tidsdokument till kommande generationers ägare. Lite som Det sitter i väggarna lämnar över till ägarna.
    Synd på allt nergrävt bråte bara! Men det var inte så viktigt förr. Jag ägde en sommarstuga en gång där det fanns gamla fönster med trasigt glas i marken nästan överallt där jag grävde. Vet inte hur många kartonger med glas jag fraktade till tippen. Nästan alla bågar var söndervittrade men glasen var ju kvar. Jag sålde till en man som sen använde grävskopa för att ta bort återstoden och vi undrade hur mycket gamla fönster forna ägare grävt ner och framförallt... varför? Nu står där i stället för min lilla stuga ett vackert gammaldags bostadshus med tidstypiska uthus och jag blir glad varje gång jag ser gården. Och det finns säkert inte en enda glasbit kvar i marken.

    Glad torsdag till dig.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Usch, krossat glas är ingen höjdare att ha i marken!
      Igår läste jag igenom den dagbok jag själv skrev under de första åren på gården. Tänk vad mycket man glömmer, eller förtränger :-) Hade helt glömt bort hur jag slet med att få i alla fall något som liknade en trädgård runt huset och inte bara stora träd, sly, ris, ogräs, sten och sopor!
      Nästa jobb är att gå igenom bildarkivet och skicka in bilder för att göra foton av dem till ett album......och så hoppas jag ju verkligen att nästa ägare ska vara intresserad av att ta del av allt vi fått ihop!
      Ha en härlig oktoberhelg Eva-Mari!
      Kram
      Birgitta

      Radera