Min älskade mamma

I morgon ska vi åka en tur till Katrineholm.....till min älskade mamma.

Vi har bara träffats en gång sedan allt det här med Corona pandemin startade. 

Den enda gången var vi där för att hämta hem lilla taxen som varit hos henne och hennes make under vår tid på Nya Zeeland. 

Vi stod bara utanför deras hus, på behörigt avstånd, och pratade en liten stund medan de ställde ut hundens saker på verandan så vi kunde ta dem utan att komma nära dem.

Tänk så det har varit.....och är!!!

I morgon åker vi dit och umgås ute, fortfarande på behörigt avstånd, för min mamma fyller 80 år.

"80 år, säger hon själv med förundran i rösten......då är man ändå gammal!"

Meeeen......ålder är bara en siffra och min mamma är en väldigt pigg blivande 80 åring som rör på sig varje dag genom promenader eller cykelturer och tillsammans med sin make klarar hon sig bra.

För helt som tidigare är hon inte......hon har alzheimers sjukdom.

Hon kände väldigt tydligt att något började hända för kanske 5-6 år sedan.

Hon fick svårt att laga mat efter recept för hon glömde vad hon skulle ha i maten. Hon kunde inte hålla kvar instruktionerna från recepten i hjärnan utan fick läsa om och om igen.....och glömde ändå.

Det var likadant när hon skulle betala räkningar och det hela tiden blev fel med alla ocr siffror och belopp som skulle skrivas ner.

Hon bad om en koll på vårdcentralen men läkaren där sa bara att hon började bli gammal och att man fick räkna med viss "åldersglömska"......det var inget att oroa sig för.

Hon tyckte att hon fick nöja sig med det.

Men ändå.....hon förändrades.

Hon blev osäker, rädd för att göra fel.

Hon blev tystlåten för att hon inte längre visste om hon nyss hade sagt det hon ville säga, hon litade inte längre på sitt minne.

Hon slutade laga mat efter recept, hon slutade baka......och hon ville inte längre bo kvar i huset. 

Sen fick hon en ny läkare som tog hennes oro på allvar och en utredning gjordes.....som visade att hon hade förändringar i hjärnan orsakade av alzheimers sjukdom

Hon var ledsen när hon berättade det för mig.

Hon var orolig för att bli som sin pappa som gick helt in i sin egen värld, men överläkaren som sammanställde hennes testresultat trodde att hon hade en långsamt växande sjukdomsbild och att hon säkerligen skulle kunna leva ganska normalt under lång tid.

Det har nu gått drygt 5 år och visst blir hon lite sämre för varje år, men hon är fortfarande min fina älskade mamma i själ och hjärta.....bara det att minnet blir lite sämre och hon behöver vila lite mer.

Hon blandar ihop dagar. datum, händelser och fastnar ibland i sina tankemönster, men hon har inte förändrats i sin personlighet.

Hon är fortfarande samma snälla och omtänksamma person som hon alltid varit.

Jag är oändligt tacksam över det!!!

Och.....nu fyller hon 80 år :-)

Det är inte läge att ha någon stor fest i de här tiderna, men hon tyckte det var ok att vi kommer en liten sväng och fikar ute.

Hon önskar sig ingenting, tycker hon har allt hon behöver och mer än det.

Klart att vi ändå vill ge henne något så jag har plockat ihop en korg med lite lyxigt godis, bubblande vin, blommor, en doftande tvål, fina servetter.....sånt går ju alltid åt. Men så köpte jag också ett gäng böcker. För hon älskar att läsa böcker och läser gör hon fortfarande!

Det kommer att kännas tråkigt att inte kunna ge henne en varm kram, men nu är det som det är med det och jag är glad över att kunna få träffa henne i alla fall......även om det får ske lite på avstånd.

En dag ska väl det här eländet ge med sig och vi får kramas igen.

Den dagen ser jag fram emot!

Birgitta