måndag 29 juni 2015

30 år!!!

29/6 1985 var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv!
Det var dagen då min svärfar vigde Bosse och mig i Julita Skans lilla kapell utanför Katrineholm där jag har vuxit upp.
Det var dagen då jag fick stå vid sidan av den här underbara mannen och känna att framtiden var vår oavsett vad som hände <3
Min svärfar uttryckte så fint i sina ord till oss att vi skulle stå enade som två träd, med varsin stam och varsin krona som fritt kan vaja i vinden, men med våra rötter stadigt förankrade i varandra.
Vi har försökt att leva så.
Vi har försökt att ge varandra den frihet vi har behövt samtidigt som vi haft tryggheten i varandra.
Stormvindar har emellanåt ruskat våra kronor ordentligt
våra stammar har svajat betänkligt i de hårda byarna
men våra hårt hoptvinnade rötter har gjort att vi ändå fortfarande står här tillsammans, förenade i vår kärlek och vår tro på att vi är ämnade för varandra!

Vi träffades i september 1982 och jag föll för hans öppenhet, hans ärlighet och för hans förmåga att älska så enkelt och okomplicerat.
Tänk att jag en gång i mitt liv fått uppleva känslan av att ha träffat en man jag aldrig mer vill släppa.
Tänk att se på någon och känna att just den personen är en del av mig, någon som är så nära att han är en självklar del av min dåtid, nutid och framtid.
Det är en gåva jag är så oändligt tacksam för!
Bosse jobbar just nu i Stockholm och åker tidigt på morgonen medan jag, som just nu är ledig, kan sova lite längre. 
När jag steg upp i morse låg den här lappen på köksbordet :-)
Tusen röda rosor skulle inte ha gjort mig gladare än den här lilla lappen på vår 30 åriga bröllopsdag!
Jag minns så tydligt känslan jag hade dagen då vi gifte oss, känslan av att verkligen vilja ta tillvara på varje dag vi har tillsammans.
Ibland har jag lyckats, ibland inte, men vi står här tillsammans än idag, han och jag <3

KRAM!
Birgitta


8 kommentarer:

  1. Åh vad härligt! Stort grattis på er bemärkelsedag!! =D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!.....och så roligt att se ett nytt "ansikte" här :-)
      Ha en fin dag!
      Birgitta

      Radera
  2. Älskar det här inlägget, det är så fyllt av innerlig, äkta och ömsesidig kärlek. Den lappen sparar du säkert!
    Och så fina ni är på bröllopskorten! Grattis till era år tillsammans!

    Kramar /Cia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh.....tack Cia!
      Innan mobiltelefonernas tid skrev vi många lappar till varandra både med vardagliga små meddelanden, en liten kärleksförklaring och också ibland med ett "förlåt". Våra år tillsammans har inte alltid varit friktionsfria, men vår kärlek har hela tiden burit oss framåt tillsammans. Vi lär oss hela tiden nya saker om hur man hanterar livet på bästa sätt och det tror jag är viktigt, att man inte stagnerar, tar allt för givet eller ger upp. Det finns alltid lösningar, det gäller bara att hitta dem.
      Min make är min bästa vän, min trygghet, min kärlek. En stark grund att stå på även om det blåser i toppen då och då!
      När jag bläddrade i vårt bröllopsalbum tänkte jag på fotografens ord -"kan bruden skratta lite mindre och brudgummen lite mer" :-) Då var fotograferingen mer av ett poserande än det är idag då det tas så många mer "levande" bilder, men hon la ner så mycket tid på att hitta den rätta känslan i bilderna så vi höll på att komma försent till vigseln :-)
      Stor kram till dig!
      Birgitta

      Radera
  3. Grattis på Er!!! Själv har jag tråkigt nog inte blivit gift men min Valdemar kommer från Katrineholm faktiskt...det är ju honom jag tänkt fånga men det har liksom dragit ut på tiden.../Lilla gummann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är aldrig för sent att gifta sig, men du verkar ju ha "fångat" honom i någon bemärkelse ändå :-)
      Ha det så fint. Jag ska snart iväg på en liten "roadtripp" med mina söner. Ska "inkassera" min födelsedagspresent från dem!
      Birgitta

      Radera
  4. Vilket fint skrivet inlägg! Jag ligger efter så med bloggläsningen med mitt datakrångel så jag får säga grattis i efterskott :) Ovanligt att se dig med mörkt hår. jag skulle inte ha känt igen dig på stan :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte kul med datakrångel. Hoppas du fått ordning på problemet nu!
      Precis så mörkhårig har jag varit och jag provade faktiskt att tona håret mörkt en gång efter det att jag varit gråhårig ett tag, men då kände jag mig inte alls bekväm i det. Blev så glad när jag hittade löshår precis i min hårfärg som jag kan snurra runt med mitt eget hår och få det att se ut som finaste håruppsättningen. För även om jag accepterat min hårfärg är jag lite less på att håret är så tunt, men det kunde den här "hårbollen" verkligen råda bot på :-)
      Kram till dig!
      Birgitta

      Radera