"Huldinge"

Är lite trött idag eftersom jag satt uppe till nästan 02.00 i natt och skrev ner det vi vet om gården i Dalarna. Efter att det var gjort fortsatte jag med hela släktförteckningen som vindlade än hit än dit med pilar och anteckningar i marginalen gjorda av den person vi fick det av :-) 

Tänkte jag ska berätta lite om gården och familjen Jansson....och då speciellt om Artur som var den siste i släkten som bodde på gården som kallades för "Huldinge" vilket tros vara efter mamma Hulda, men inte ens Artur visste varför den började kallas så.

Eftersom gården kallades "Huldinge" så blev Artur "Huldinge-Artur"......och så här såg huset ut då vi kom dit i januari 2006 med nycklarna i vår hand. Det var 10 år efter att Artur hade dött och gården hade stått obebodd alla de åren.

Det är liksom två delar på den här gården.

Den övre delen bestod av huset jag visade på bild i förra inlägget, plus en stor ladugård, ett stort uthus, en heltimrad smedja och ett pyttelitet rökeri gjort av slaggstensblock. Där växte Arturs mamma Hulda upp och jag vet nu, efter att ha gått igenom lagfartshandlingar, att hennes pappa köpte marken 1878 för 150 kr och antagligen byggdes då den övre delen av gården till familjen som fick 6 barn. Hulda var äldst, född 1873.

Hon gifte sig 1899 med Gustaf Jansson och vi tror att den nedre delen då byggdes till dem och de 6 barn som de fick. Förutom huset fanns där ett uthus med utedass åt ena hållet och en matkällare åt andra. Vi vet i alla fall säkert att Artur, som var det fjärde barnet i barnaskaran född 1910, bodde i det här huset hela sitt liv.

Artur blev 86 år gammal och levde med vedeldning i köksspisen, utedass, brunn ute på gården och så var han traktens siste gårdfarihandlare som cyklade många mil varje dag med sin resväska på pakethållaren :-)

Den där första vintern 2006 gick åt till att rensa bland alla saker i köket, rummet och vinden. Där fanns allt ifrån oljiga cykelkedjor till en säng full med snus under sängramen. Artur avslutade alltid dagen med att dra av snusprillan han hade under läppen mot sängens underkant innan han somnade :-)

När sakerna var ute ur huset åkte allt annat också ut, då hade det som tur var hunnit bli lite vårvärme i luften och på kortet kan man se hur utbyggnaden lutar åt höger för att hela den sidan stod i marken och bottenstockarna och golvbrädorna var helt ruttna. Vi gick på lösa plankor för att inte trampa genom golvet :-)

När alla lager av masonit, kartong och tapeter var ute från väggarna åkte det gamla golvet ut som varit täckt av plastmatta och blivit helt förstört av fukt underifrån. Kvar blev det här: Den timrade stommen, en rutten grund, en del ruttna stockar i själva bärramen och ett mögligt tak.

Vet ni.....jag blir alldeles matt när jag ser de här bilderna!.....men där har vi i alla fall börjat bygga upp den nya golvstommen

Det var kallt, smutsigt och ett evinnerligt hoppande på de där reglarna....och det enda ställe vi hade att lagra saker på var i ett fallfärdigt uthus proppfullt med gamla cykelvrak och skräp från golv till tak. Alltså inga alternativ till förvaring! 

Mindre saker packade vi i kartonger och tog hem för rengöring, men möblerna fick flyttas från sida till sida allteftersom det fanns plats.

Huset har bara ett rum och kök så det var ingen balsal precis!

Vi fick gedigna brädor till nya golv av förra ägaren och det var en helt otrolig känsla när grunden var klar och vi hämtade de vackra golvbrädorna från den lokala sågen där de hade spåntats och hyvlats.

Att se dem ligga på plats var ren och skär glädje!!!

Väggarna var sååååå sneda så de behövdes reglas med både tjockt och tunt virke för att vi skulle kunna få ett underlag att tapetsera på, men vi kom dit också :-)

Sen var det utsidan och där kliade vi oss i huvudet både en och två gånger för vindstrappan fanns i den där utbyggnaden som behövde rivas, och jag ville INTE ha en likadan utbyggnad. 

Hur skulle vi komma upp till vinden där vi planerade att bygga ett stort och fint sovrum med öppet tak upp till nock?

Jo, vi sågar upp ett hål i taket mellan köket och vinden och bygger en trappa i vinkel runt spismuren! 

Den lösningen kom vi på en dag när jag hade städat och gjort fint på hela nedervåningen. Jag fick gå ut och räkna till tio när motorsågen sattes i taket och sågspånet flög!

Utbyggnaden revs och min morbror hjälpte oss att bygga en glasad veranda av fönster jag hittade i ladugården med munblåst bubbligt glas och de gamla pardörrarna målades och sattes på plats.

Vilken skillnad det blev!

Insåg när jag letade bland mina bilder att jag inte har ett enda bra kort av huset som det ser ut just nu.

Ni får hålla till godo med den ostylade bilden där våra skruttiga utemöbler står väldigt strategiskt "icke snyggt" placerade :-)

Sen den här bilden togs har dörrarna blivit målade en gång till, betongklumparna är utbytta mot en trappa OCH verandan är klar invändigt!

När jag satt uppe i natt lyckades jag få ihop en släktförteckning bestående av en kedja av familjer i rakt nedstigande led på mamma Huldas sida ända till år 1480. 1480!!!!

I så många hundra år.....eller ännu längre har barn fötts i den här släkten och i den här trakten.

Barn som växte upp, gifte sig och fick barn.....som växte upp eller dog i unga år.

Så sorgligt att se ett led på 1700 talet där familjen förlorade 5 barn på 5 år, varav ett par var tvillingar. Hur orkade man vidare?!

Släkten har bestått av "Nämndemän", "Bergsmän", "Hemmansbrukare" och "Arbetare" och jag har en dagbok skriven i början på 1900 talet av mamma Hulda som jag bara har skummat lite i. Svårt att tyda skrivstilen, men en dag ska jag ta itu med den också.

Jag har bilder på alla gårdens byggnader som de såg ut året efter att vi tog över gården.

Är det något ni skulle vilja se?.....eller ni kanske är alldeles fullproppade efter det här inlägget? :-)

Allt gott till er alla!

Kram

Birgitta