Det sitter i väggarna på vår Dalagård

 Brukar ni titta på "Det sitter i väggarna"?

Jag älskar det programmet! Så himla roligt att följa berättelserna om gamla hus och människorna som bott där......och framöver när vi säljer vår Dalagård hoppas jag att nästa ägare vill ta del av den historia som jag har dokumenterat över vår gård. För släkten som bott där i århundraden finns inte längre.

2005 funderade en av mina morbröder, som bor i Ludvika, på att köpa en gård av en vän som köpt den som dödsbo. Vännen hade ägt den i 10 år och haft ambitionen att ta hand om gården, men inte orkat.

När jag pratade med min morbror hade han bestämt sig för att inte köpa, men han sa till mig att "Du borde åka dit och titta, där finns sååååå mycket saker!"

Tror ni att jag kunde låta bli? Näääääee :-)

Det var den korta historian om hur vi blev ägare till en gård som var helt fallfärdig och som vi nu har som renoveringsprojekt. Vi bor alltså inte på gården i Dalarna utan i ett rött hus i Västmanland. Vet att just det har varit lite förvirrande för dem som inte varit med från början :-)

De 8 byggnaderna var i bedrövligt skick och den 1,3 hektar stora marken bestod mestadels av enorma granar som borde ha avverkats för årtionden sedan, men alla saker!!!.....saker kvarlämnade sedan flera generationer. Massor av saker i ALLA byggnaderna som var allt ifrån hus till ladugård till rökeri och smedja. Jag var i himmelriket :-)

På kortet ovanför står en del av familjen Jansson framför huset där mamma Hulda växte upp. Det huset revs tyvärr  på 1970 talet och kvar var bara den högra delen som varit ett snickeri.

Jag hade en dröm om att återskapa det där snickeriet med alla maskiner och verktyg som fanns kvar där, men efter att vi haft inbrott på gården började jag istället rädda sakerna därifrån.

Det här är vad som finns kvar av huset idag och redan då vi tog över gården 1 januari 2006 var det ett stort hål i taket vid skorstenen där regn och snö sakta men säkert förstörde både tak, väggar och golv, men jag tillät mig ändå att drömma.....då.

Pardörrarna var dubbla med ett yttre par och ett inre. När huset började luta så mycket att dörrar och fönster riskerade att tryckas sönder monterade vi bort dem och återanvände på andra sätt.

De yttre finns nu som dörrar till den "Walk in closet" vi byggde i vårt sovrum

.....och de inre blev dörrar till det nya uthuset vi byggde på gården 2008.

Till vänster fanns en dörr upp till övre våningen och den agerar nu sänggavel i vårt sovrum. Fast den syns knappt på bilden bakom alla kuddar :-)

Allt av värde som annars fanns kvar är flyttat till ladugården för numera är det lite läskigt att gå in i huset, man väntar sig nästan att hela byggnaden ska vika sig. Lite sorgligt känns det att se naturen ta över från det som en gång var ett sånt vackert hus med en levande familj, men så blev det......tyvärr. 

Vi har under åren lagt vår energi på att rädda gårdens kvarvarande boningshus och jag ska försöka leta reda på bilderna från när vi köpte gården och visa er lite "Då och Nu". 

Jag såg potentialen, men insåg inte hur mycket jobb det skulle behövas för att få det i fungerande skick. Kanske tur att man inte vet  :-)

Måste bara avsluta med att visa att jag också minsann har sparat alla gamla tapetrester vi hittat i huset vi renoverar. 

I köket fanns hela 8 lager gamla tapeter under den grönmålade masoniten vi rev bort.....och kvar blev en rejäl timmerstomme.

Varsågod.....en del av de vackraste

Det verkar som om det huset är ett hopplock av två olika byggnader för kök och rum har helt olika typer av grund och stockarna i väggarna är heller inte lika.

Kanske man byggde på.....och till.....allteftersom barnaskaran växte?

I rummet fanns bara en vacker tapet med guldtryckta blomrankor under masoniten som här var målad riktigt ÄGG GULE GUL. Färgglatt! :-)

Tänkte att jag nu ska börja kika på den förteckning vi fått över släkten som bott på gården. 

Listan sträcker sig ända till mitten på 1600 talet och jag fick den som ett utdrag ur en släktbok som tagits fram över gamla släkten i trakten.

Enligt lagfarter vi hittade på vinden fanns det hus vi nu renoverar på den här platsen på 1800 talet. Tror att jag nöjer mig med att dokumentera släkten fram tills dess. Dit har jag någorlunda koll, men sedan är det lätt att bli lite snurrig på vem som var just Janssons mormorsfarmors far och mor :-)

Kram

Birgitta