söndag 3 mars 2024

Vårtecken

 De här blåsipporna visar sig varje gång jag öppnar min laptop. Det har de gjort hela vintern, men nu börjar det ändå kännas som att det snart är deras tid på riktigt!

Har inte sett några som blommar ute än, men det dröjer inte länge förrän de börjar sticka upp sina fina knoppar!
Idag flög det gäss över vårt hus med sikte på närliggande Ladugårdssjön som mynnar ut i Mälaren. De brukar samlas där i mängd på våren när de kommer från sydligare trakter och deras läten när de flyger får mig varje gång att börja le. Det är verkligen ett vårtecken!

Visst kan det fortfarande bli kallt och snöigt, men nu när vi är inne i mars brukar det sällan bli långvarigt. Vi har lervälling på vår infart vilket visar att tjälen håller på att släppa taget och påminner om att vi har gräv och grus jobb att göra den här våren/sommaren. 
Försöker att blunda för det ett litet tag till. Det är sånt där jobb jag bara vill ha färdigt......inte göra det :-)

Idag har det sista lagret kjoltyg draperats på min "Prymadonna" och ärmar och sidstycken på överdelen som jag sprättat, nålat och tråcklat är klara. Känner att jag balanserar på yttre gränsen för vad jag sytekniskt klarar av att hantera. En himla massa funderande, testande med nålande och tråcklande .....och lite oro i magen när jag väl bestämt mig och sätter saxen i tyget. Än så länge har jag fixat det, men det gäller att inte ha bråttom.....och faktiskt är jag förvånad över mitt eget tålamod. Jag lär mig :-D

KRAM
Birgitta
 



2 kommentarer:

  1. Det mest tillfredsställande är väl att man/du/jag klarar av sånt man tror var övermäktigt. Att försöka, kanske flera gånger... och till slut lyckas. Kanske inte det blir så bra man önskat men det är ändå godtagbart. Att våga prova. Och det gör du med bravur, min vän! Heja! Snart är det hattens tur...
    Underbara blåsippor! Snart är de här...
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men, du Eva-Mari, så fint skrivet. TACK! För ja, det var ju min ambition, att inte "prestera" utan göra det här bara för att jag vill, utifrån glädje :-) Har lärt mig massor under processens gång! Sprättat har jag gjort, men inte alls så mycket som jag befarade och det är där tålamodet har kommit in. Har inte haft bråttom utan tänkt till, och tänkt en vända till, tills jag vetat på ett ungefär hur jag tror det går att lösa och så har jag provat.
      Har några moment kvar med överdelen, men sen är det den där sista piffen med detaljer, hatt......och ett paraply jag ska försöka göra om :-)
      Men, idag är jag kallad till mammografi så symaskinen får vila lite.
      Varma kramar till dig <3
      Birgitta

      Radera