Funderingar

Igår fick vi massor av välbehövligt regn så nu är trädgården ordentligt vattnad och alla tunnor, hinkar och kannor är fyllda med rent fint regnvatten. 

Så himla skönt!

De grå skyarna hänger fortfarande kvar så jag satte mig i soffan och tittade genom mitt bloggkortsarkiv för att se om där kunde finnas några bilder värda att blogga om, men det enda som slog mig var hur annorlunda tillvaron ser ut nu mot bara för 3 månader sedan!

Den här dagen, för 3 månader sedan, var vi på väg hem från Nya Zeeland, fyllda av härliga minnen, fint solbrända och med stor längtan efter att få krama om nära och kära och få berätta om allt fantastiskt vi varit med om.

Hem kom vi, och bara det var en lättnad, för det kändes verkligen som om vi hade coronaviruset nafsandes i hälarna, men vi kom hem till en helt annan verklighet än den vi lämnat!......och det läget har inte förändrats nämnvärt sen dess.

För snart ett år sedan fyllde jag 60 och åkte med hela min fina familj till Brela i Kroatien.

Det är bara ett år sedan, men känns som om det var i ett annat liv!

Maken berättade precis om ett par som bestämde sig för att åka på semester till Spanien, trots den här pandemin.

Många längtar desperat efter att livet ska återgå till det som varit, men de kunde vittna om att läget är långt ifrån det normala.....och säkert kommer det att ta tid innan vi är där......om vi någonsin kommer dit helt och hållet. Kanske vi bitvis kommer att behöva anpassa oss till en ny verklighet?

Vi får se.

Nu planerar vi för midsommar och så fyller jag snart 61.

Vi hade inget officiellt firande av min födelsedag förra året eftersom vi tidigt på morgonen dagen efter skulle åka till Kroatien och kunde fira mig där, men maken och jag åkte en sväng till Mariefred och mellanlandade på "kakslottet" Taxinge utanför Strängnäs.

Snacka om tårtkalas :-)

Skulle gärna vilja göra en liknande tripp även den här födelsedagen. Är inget fan av att stå i centrum utan smiter gärna iväg om jag kan :-)......men, det känns inte som om jag vill åka iväg på samma sätt i år. I alla fall vill jag inte åka iväg någonstans där folk köar i långa rader som de gjorde på Taxinge förra året. Fortfarande har jag stor respekt för viruset som inte verkar vilja släppa sitt grepp, men tycker också det börjar kännas väldigt drygt att vara så mycket hemma!

Nåja.....solen tittar nu fram genom molnen. Maken tog sax och plastpåse med sig och gick ut på mördarsnigel jakt.....BLÄÄÄÄÄ. Det gjorde jag igår kväll.

Vi har ingen jätteinvasion av mördarsniglar, men de som är vill vi INTE ha i våra grödor så det gäller att hålla efter dem och det effektivaste sättet är tyvärr att klippa huvudet av dem.

Jag klarar att göra det på några stycken, sen börjar det gå rysningar genom hela kroppen, men tyvärr försvinner de inte genom enbart tankekraft, även om jag intensivt önskar att de skulle göra det!!!!

Bilden på öppningen i muren är från Vadstena och den får symbolisera att tillvaron känns begränsad, men det finns alltid en grön gräsmatta även på andra sidan :-)

Kram till er alla och ha en jättefin dag <3

Birgitta