tisdag 1 mars 2016

Fortsättning......

1:a mars!
Alldeles rimfrostigt ute.....vinterväder, men ändå på väg mot vååååår :-)
Så ser det ut i den verkliga verkligheten just nu, men här ska jag backa tillbaka till sommaren och hösten 2015.
Sista juni stängde jag dörren till butikslokalen för sista gången, packade min väska och åkte till Stockholm med en vän.
Tänk att bara få vara ledig efter att ha haft nästan varenda dag fullbokad sedan 4 år tillbaka!
Jag hade inte haft någon sammanhängande semester under den tiden, bara tagit några extra dagar ledigt då och då under sommaren.
Nu hade jag heeeeela sommaren framför mig, bara att fylla med precis det jag önskade.
Hur lyxigt var inte det????!!!! :-)
När hösten kom började jag fundera.
Vad skulle jag göra med resten av mitt liv?
Under många år hade jag känt längtan tillbaka till tiden med Reiki, tiden med terapi, spännande möten och oväntade händelser, men jag drog mig ändå för att kliva in i den världen igen. Varför? 
Det visste jag inte, men nu var jag beredd att ta reda på varför. Jag ville verkligen dit och har jag bestämt mig för något brukar det oftast bli så :-)
Min älskade make uppmuntrade mig och tyckte att det inte var någon brådska med att jag skulle hitta ett jobb. Det var ju inte så att jag gick och rullade tummarna hela dagarna. 
Jag skulle lätt kunna leva ett utmärkt pensionärsliv där jag kan bestämma mina dagar helt utifrån vad jag har lust med, men nu är jag ju bara 56 år så dit är det ju ett tag kvar :-)
Så.....vad skulle jag då ta itu med?
Jo, jag var tvungen att gå till botten med mig själv.
Mycket hade jag bearbetat, förstått, förlåtit och lämnat när det gäller minnen från min trassliga uppväxttid, men jag förstod mig inte riktigt på mitt eget beteende och det var det som hade gjort att jag "misslyckades" då jag förra gången gick in i terapivärlden med ambitionen att hjälpa andra på samma sätt som jag hade blivit hjälpt av Inger och hennes sätt att arbeta.
Inre arbete stod alltså på schemat :-)
Till stor del kan jag hjälpa mig själv genom att skriva.
Jag kan inte säga exakt hur det fungerar, men genom papper och penna kan jag ställa frågor till mig själv och också ge mig själv svaren.
Det är häftigt när polletten faller ner och jag plötsligt förstår att AHA...det är DÄRFÖR jag känner det som jag känner, DÄRFÖR jag gör som jag gör!
Jag hade länge haft en känsla av att det fanns något längst innerst inne i mig själv som jag ännu inte hade lyft upp i ljuset och med papper och penna skred jag till verket.
Det som kom upp var SJÄLVRESPEKT!
DET ska jag skriva om i nästa inlägg.

Ha en underbart fin dag!
Kram
Birgitta

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar