Idag tänder jag ett ljus för min älskade gudmor som igår lämnade den här världen.
Det känns tomt, lite ledsamt, men ändå så befriande.
Hon hade kol och fick på det en snabbt växande lungcancer och kämpade sista tiden med att kunna syresätta sin kropp.
Tänk att bokstavligen sakta kvävas till döds. Så hemskt det måste kännas! Jag kan inte förstå, det går inte att greppa.
Nu har hon lämnat sin sjuka kropp. Hon har gått vidare och det känns så bra....för hennes skull känns det befriande, men kvar lämnar hon människor som saknar, människor som ska leva med den förändring hennes bortgång för med sig, därför känns det tomt och lite ledsamt.
Tillvaron blir ju aldrig mer som den varit, den har förändrats och vi måste alltid hitta nya vägar vid förändring. Det är så livet är i alla dess delar.
Varma kramar
Birgitta
Ibland är döden befriande och efterlängtad. Men sorgen blir inte lättare för det...
SvaraRaderaTröstkram till dig
/Cia
Tar emot din kram fina Cia!
RaderaJag har inställningen att våra liv inte tar slut i och med att vi lämnar den här världen och det gör det lättare att se döden ur ett större perspektiv. Det känns så skönt för min gudmors skull att hon nu inte behöver lida mer, men det blir en förändring för oss som är kvar och sorg måste få finnas precis som allt annat. Just den där saknaden efter en människa som funnits vid vår sida, men sen plötsligt inte gör det längre, den behöver bearbetas.
Kram
Birgitta