fredag 14 juni 2024

Liten yta

Vårt lilla röda hus är inte stort, bara 84 kvm, men vi har det vi behöver av yta. 

Problemet är att med liten yta krävs bra förvaring och disciplin när det gäller att ställa saker på sin givna plats. För våra saker har en given plats, bara det att vi inte alltid har disciplinen att ställa dem där :-)

Vår tvättstuga är ett utrymme som inte bara agerar tvättstuga utan också innehåller makens alla jaktprylar, alla burkar av färger och tillbehör, spik, skruv, verktyg, städartiklar och diverse "braåhasaker"......och sopsortering vilket fungerar väldigt bra med de där korgarna.....om man tömmer dem i tid!

Med allt vårt packande av saker fram och tillbaka till Dalagården har tvättstugan blivit helt belamrad med saker som hamnat på golvet, eller bänken, istället för på den där givna platsen.

Det blir jobbigt när man ska kliva över grejer, eller sicksacka mellan dem, och inte har en endaste millimeter kvar av bänkytan när man behöver den.

Då är det dags för en rensning.

Så befriande tomt och rent det blir när det är gjort!

Tråkigt bara att det sällan varar så länge, men vi har ingen annan att skylla på än oss själva. Bara att njuta så länge det varar.....

Precis som med mycket annat i vårt hus vände och vred vi på den här ytan för att få plats med så mycket som möjligt och det fungerar bra.....om vi har den där disciplinen. Har vi inte det åker vi på att stor röja emellanåt vilket det oftast är jag som gör eftersom det faktiskt oftast är jag som har projekt på gång och inte ställer tillbaka sakerna där de hör hemma.


Vår tvättstuga är nu i representabelt skick. Önskar jag kunde säga detsamma om vårt gästrum, men jag kanske återkommer om det i ett annat inlägg......kanske :-)

Fredagsmys och varm KRAM till er alla <3
Birgitta




 


 

4 kommentarer:

  1. Hörd precis på Ring så spelar vi, där en inringare berättade att hon och maken bodde i en timmerstuga på 45 kvm, utan vatten och el... året om! De trivdes med detta liv och tycker om att arbeta ursprungligt. Där måste de nog har ordning! Men förmodligen har de inte så mycket grejor att pynta med som vi har. Beundransvärda hur som helst tycker jag. Ni kanske skulle gjort tvärtom? Sålt ert lilla röda hus och flyttat in permanent i Dalagården?
    Nej, ni gör nog rätt. Men tänk att man har så många möjligheter och val i sitt liv...
    Ha det gott!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, så många möjligheter och val.....och så tacksam jag är för att vi har de där möjligheterna och valen!
      Jag stortrivdes med att kajka runt i en campervan på Nya Zeeland och skulle lätt kunna leva mer av ett sånt liv. Jag har också älskat vår Dalagård från den första regntunga gråa oktoberdag då vi åkte dit för första gången, och är än idag förvånad över att maken gick med på att köpa den. Han såg allt jobb medan jag drömde och målade upp visioner :-)

      Det fanns en tid då jag ville flytta till lägenhet och ha mer ork och tid över för vår Dalagård, och det har till och med funnits en tid då i början när vi pratade om att bygga ett permanent hus på vår Dalagård och flytta dit, men det blev inget av med vare sig det ena eller det andra. Nu har vi vårt röda lilla hus och jag hoppas bara att vår Dalagård får en ny ägare som bär en kärlek till gården som jag har gjort.....och gör!
      KRAM
      Birgitta

      Radera
  2. Konstigt detta med utrymme, spelar ingen som helst roll hur mycket en har så lyckas det bli fullt överallt:) Jag bor på ca 160 m2 och har dessutom en ännu större lada med grejer på gården. Har märkt att vi som har ytan ofta får härbärgera andras pryttlar eftersom "ni ändå har plats"...
    Inte så trevligt alla gånger..
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner igen det där eftersom vi flyttade från 200kvm till de 84 vi har nu.
      Sparade mycket mer saker där eftersom vi hade ett stort förråd och inbyggt garage ,som det sällan fick plats en bil i eftersom saker samlades där som sista utpost :-)
      Usch för allt rensande, säljande och packande vid den flytten!
      Önskar dig fina sommardagar! Kram
      Birgitta

      Radera