Så har vi firat yngsta sonens födelsedag och Sveriges nationaldag i underbart sommarväder!
Sonens önskelista är numera väldigt kort och det enda han önskar sig varje år är "mammas jordgubbstårta" och såklart måste han ju då få just en jordgubbstårta som jag har gjort speciellt till honom.
Han är inte överdrivet förtjust i sylt så mellan bottnarna lägger jag grädde och mosad banan blandat med konserverad mandarin. Det ger en frisk smak samtidigt som bottnarna blir fuktmättade av mandarinsaften. Alltihop täcks med grädde och massor av jordgubbar och i år stoppade jag också i halvor av Nobless apelsincrisp. Sen fattar inte sonen riktigt det där med "blad i maten" men citronmeliss är ju både vackert och gott och ett måste tycker jag. Man kan ju välja själv om man vill äta den eller lägga åt sidan :-)
Ha en jättefin kväll!
Kram
Birgitta
Godmorgon och välkommen tillbaka! Ser att jag missat några av dina inlägg, märkligt.
SvaraRaderaDen tårtan kan man verkligen kalla jordgubbstårta. Ser vidunderligt god ut. Åt faktiskt jordgubbar för första gången för säsongen hos ena dottern igår. Så goda!
Just nu har jag många järn i elden... men bara roliga järn, hihi! Snart är jag tillbaka i den vanliga och lättsamma lunken.
Ha det gott!
Kramar från Eva-Mari
Tack! Det tog lite tid innan blogglusten kom tillbaka, men plötsligt hände det :-)
RaderaJag brukar inte köpa jordgubbar innan midsommar eftersom de är så omotiverat dyra, men när sonen önskar sig en jordgubbstårta får det kosta för annars blir det ju ingen jordgubbstårta.
JA, så roligt att du ska flytta......säkert mycket jobb, men det måste ändå vara roligt när du väntat så länge på den rätta lägenheten! Spännande att få se sen när du börjar komma i ordning.
Varma kramar till dig Eva-Mari!
Birgitta
Välkommen tillbaka! :-)
SvaraRaderaÅh så god din jordgubbstårta ser ut . . . ja söner uppskattar inte det gröna det känns igen hihi!
Ha en fin dag!
Kramar
Tack Miranda Maräng :-) Hahaha......så du har också en son som inte vill ha blad i maten! Hos oss får vår son ändå alltid blad i tårtan eftersom jag tycker att det lyfter hela skapelsen. Det är en frihet jag tar mig och som sonen alltid kommenterar med glimten i ögat. Det hör liksom till traditionen det också :-)
RaderaKRAM till dig!
Birgitta