Däckhotell

Dörren till jordkällaren är klar och foder är på plats. Vi hittade till och med ett gammalt lås med nyckel på vår Dalagård som nu fått sin plats i den nya dörren. 

Låset var för en högerhängd dörr och vi hade en vänsterhängd dörr, men som tur var hade inte maken gjort något annat än satt fast de nya gångjärnen så det var lätt att flytta karmfästena, vända på dörren och simsalabim så blev den högerhängd och låset passade perfekt!

En massa myror hade plötsligt tyckt att det skulle vara perfekt att bygga ett nytt boställe precis utanför, och innanför, jordällardörren, men eftersom vi inte delade deras syn på vad som är en "perfekt" plats för myror är det nu vitt av Myrr utanför dörren. 

Tänkte jag skriver det så ni inte tror att jag kladdar med penseln hur som helst :-)

Jordkällaren har varit flitigt använd under åren, men inte av oss.

Hyllan i mellanpassagen som en gång varit fylld av konserveringsglas med sylt och inläggningar huserar nu min samling av Kockumssaker.

Det var aldrig meningen att det skulle bli någon samling, men jag köpte några delar på loppis för många år sedan och när vi köpte vårt hus fanns det en del kvarlämnade saker där + att det fanns lite på vår Dalagård. Då blev det plötsligt en samling.

Bilderna är helt ostylade, men kanske jag får inspiration en dag till att borsta bort all spindelväv, skura av hyllplanen och göra något fint av alla de gamla sakerna.....kanske. Just nu är jag ganska trött och orkar inte riktigt tänka på att varken städa eller styla, men det kan ändra sig fort :-)

Jordkällaren består alltså av en liten mellandel och har sen dubbla dörrar in till den inre delen

......och därinne förvaras de däck som för närvarande inte sitter på vare sig vår bil, äldsta sonens bil, eller yngsta sonens bil. Ett däck hotell alltså :-) 

Vi odlar en del, men inte så mycket att vi behöver något lagringsutrymme för det och ska jag vara riktigt ärlig tar det emot liiiite att gå in här för det bor riktigt stora spindlar i mellanpassagen. Skulle inte vilja gå hit för att hämta potatis en mörk höstkväll. 

Har ingen spindelfobi, men när de börjar närma sig storleken som en del av dem har därinne är de inte speciellt söta och gosiga och de spinner tjocka vita nät med runda kokonger som säkert kan innehålla massvis av spindelbebisar. Har inte den minsta lust att få dem i håret!

Så.....däckhotell får det vara. I alla fall just nu :-)

KRAM

Birgitta