lördag 28 november 2020

Uskavi

 Igår när jag slog upp mina gröna ögon möttes jag av en morgon med gnistrande frost och strålande sol utanför fönstret. Så vackert!

En sån fin dag lockade till utflykt så maken och jag fixade fika, tog på oss varma kläder, packade in hunden i bilen och for till Uskavi

Maken har bott 5 år i Järnboås när han växte upp och trakterna där omkring är så vackra. 
Landskapet med sina böljande åkrar och välskötta bergsmansgårdar är något extra och mot Uskavi åkte vi på "de tre sjöars väg" där dimman trolskt böljade över det kalla vattnet som sakta värmdes upp av solen.
Det var helt hänförande!

Här, vid sjön Usken, packade vi upp vår matsäck på bordet som var täckt av miljoner gnistrande iskristaller. Alltså, kolla vilken utsikt och det var alldeles, alldeles tyst när vi satt där i solen. Inga bilar, inga människor, ingen vind, inga båtar på det spegelblanka vattnet, inte ens en endaste liten fågel som sjöng. Det var bara......tyst. Hur ofta upplever man det?!

Vi stannade vid Uskavi gård och gick en promenad längs stranden.
Kan tänka mig att det är livat här på sommaren med camping och badgäster, men nu var det precis lika tyst och tomt där som på vårt fikaställe. 
När man stod alldeles stilla och tittade ut över det klara vattnet kändes det meditativt, så lugnt. Bara att ta djupa andetag och tanka energi!

Vi hade tänkt promenera till Bromsjöbodar med sina ödehus, men insåg att det var långt att gå och trots att klockan knappt var eftermiddag dalade solen fort ner mot trädtopparna. 
Vi bestämde oss för att vänta med det till våren och åkte istället till Nora där vi strosade mellan de gamla husen, ner mot vattnet och upp igen mellan de gamla uppställda tågvagnarna tills det började skymma och vi styrde bilen hemåt igen.

Pizzerian hemma fick laga vår kvällsmat och vi kunde ägna oss åt att duka fint, hälla upp ett varsitt glas gott rött vin, krypa intill varandra och bara fortsätta njuta av en av de vackraste dagarna på länge :-)

Idag ska adventsljusstakarna och stjärnorna tas fram och tändas för i morgon är det ju första advent! 
Nattens kyla har gett oss ett lite djupare frosttäcke än igår och jag ska gå en långpromenad medan maken är ute i skogen på jakt med hunden. 
Känns som om världens pandemi och elände har lämnats utanför min sfär och jag lever kvar i gårdagens vackra skimmer.
Bäst att omfamna känslan och hålla kvar den så länge jag kan!

Allt gott till er alla som kikar in här.
KRAM och TACK för att ni finns!

Birgitta



 

4 kommentarer:

  1. Så magiska bilder man kan riktigt känna av tystnaden och stillheten! Det är sådana stunder som man får bevara i sitt inre och plocka fram då o då i dessa tider vi lever i!
    Önskar dig en fin helg & 1a Advent!
    Kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad härligt att bildernas tystnad och stillhet tar sig fram även till dig.....för det var magiskt vackert!
      I våra fönster lyser nu stjärnor, adventsljusstakar och några extra ljusslingor. Fattas lite mat i en hungrig mage, men det ska också fixas alldeles strax :-)
      Allt gott till dig denna första adventshelg!
      KRAM
      Birgitta

      Radera
  2. Låter som ni hade underbar dag vid Usken. Att bara få vara i tystnaden, i den vackra naturen att få vara tillsammans och dela en sådan dag som ni fick är värt mycket. Lilla Nora är fint att gå runt i. Vi är med i ett stort sällskap som cyklar någonstans i Sverige Kristi hemmelsfärdshelgen och har cyklat i Noratrakterna 2 ggr. I år är första gången på säkert 20-25 år som cyklingen ställdes in men ...... det kommer nya år.

    SvaraRadera
  3. Ja, vi hade en underbar dag :-) Jag tycker om att uppleva i det lilla, det behövs liksom inte en resa till andra sidan jordklotet för att uppleva något vackert och minnesrikt. Hoppas ni får cykla med ert gäng till våren, det låter härligt. Vi håller tummarna för det.
    Ha en fin kväll!
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera