En "liten" tax

Jag säger alltid "vår lilla tax", men egentligen är han inte så liten för att vara tax utan en ganska stadig herre :-)

Nu är han i alla fall hemma hos oss igen efter att ha varit hos min mamma och hennes make i 6 veckor.....och visst kom han ihåg sin husse och matte!

Det var ett skällande, hoppande och springande fram och tillbaka mellan oss innan han till sist kom till ro och började förbereda sig på att följa med oss i bilen. Han ÄLSKAR att åka bil och vill oftast inte kliva ur sin transportbur när vi kommer fram utan tittar bara lite lojt och förmedlar att "Nä, jag ligger bra här.....varmt och skönt!" :-)

Det kändes så tråkigt att inte få krama om min mamma utan bara stå ute på flera meters avstånd och prata en stund innan vi packade in tax med tillbehör och for hemåt igen.

De tillhör riskgruppen för corona med sina (snart) 80 år och även om vi varit i karantän 2 veckor utan symtom på corona infektion ville vi inte chansa.

Vi får kramas ordentligt när allt det här är över!

Det blev tomt för mamma och hennes make utan hund. Tror att han har fyllt ett tomrum och motat undan en del oro för allt som händer i världen när de haft honom att tänka på och ta hand om, men hos oss är ordningen återställd med hund.

Just nu kurar han ihop sig i soffan efter sin kvällspromenad.

Undrar vad han tänker om att bli tvungen att sova i sin hundbädd i natt och inte få sova i sängen som han vant sig vid under den här tiden?!

Det visar sig :-)

Kram

Birgitta