Intensivt

 Det är mycket nu!

Yngsta sonen ska bli sambo och de fick nycklarna till sin nya fina bostadsrätt i fredags.

Glada åkte de till lägenheten för att mäta väggyta för en ny soffa och känna in sitt kommande boende, men sonen ringde senare och sa att de lämnat lägenheten med en stor klump i magen. Usch, det kändes INTE bra i ett mammahjärta!

Den, av säljarna. anlitade städfirman verkar ha sprungit in med typ en flaska Ajax som de sprutat runt med för lite god doft och så lämnade de lägenheten. Möjligtvis har de dammsugit och snabbmoppat golven också, men inte så mycket mer än det.

Sonen med flickvän hade så klart räknat med ett och annat hål i väggarna, men inte att de skulle vara svarta efter skav från soffa, feta efter kladdiga barnhänder, svarta vid alla ventilationer. Skåpen är inte städade, tvättmaskinen äcklig, stearin ligger kvar på fönsterbrädorna.....listan kan göras lång!

De har reklamerat städningen till säljaren, pratat med mäklaren, men det händer ingenting och de vill flytta in i helgen. 

Så, maken och jag rycker in och hjälper dem nu att måla alla väggar de skurat, spacklat och slipat.....vilket är precis varenda vägg utom de i klädkammaren. Idag borde det vara sista strykningen i köket och hallen så kan vi börja köra dit möbler och packade kartonger i morgon. Om det händer ett mirakel så kommer städfirman och åtgärdar städningen, men det tror tyvärr egentligen ingen av oss kommer att hända. Så det får nog göras allt eftersom.

Mitt upp i allt ska sonen och flickvännen också orka jobba och fortsätta packa, lämna en bil på service, gå på magnetröntgen för en krånglande rygg.....och så ska ju sonens lägenhet ut till försäljning. Annonsen är godkänd så nu väntar hemnet och sen visning.

Vi fixar hemma på vår veranda under dagtid så den kanske blir klar medan det här fantastiskt fina septembervädret varar.....och idag måste jag till äldsta sonens lägenhet för att rädda en gigantisk porslinsblomma som rasat i golvet. En stödpinne har gått av så den bara tippade. Tror den klarat sig ganska bra ändå eftersom den först rullade över soffans divandel och sen ner på golvet, men jag tittade inte så noga för jag hade bråttom när jag var in en snabbis för att vattna i tisdags.

Det känns som om det är liiiiite för mycket på gång, men det går om man tänker "en sak i taget - ingen panik. Det ordnar sig"....för det gör det alltid på ett eller annat sätt :-)

Kramar till just dig som kikar in här!

Birgitta