Jag rensar saker och min mamma rensar saker. Mina saker åker ut ur huset.....och hennes kommer till mig....i alla fall några av dem :-)
Förra veckan när jag var hos mamma passade vi på att organisera lite bättre i deras källarförråd och då hittade mamma en hel låda med kopparsaker som hon packade ner redan då de flyttade från sitt hus för många år sedan.....och där fanns mormors kaffepanna.
De andra kopparsakerna ville hon skänka till second hand, men den här kaffepannan väckte känslor inom henne. "Kan inte du ta hand om den?" frågade hon....och så klart kan jag göra det!
Så....jag flyttar saker jag inte längre vill ha kvar från kartonger på kattvinden till kartonger med saker att sälja eller avyttra på annat sätt och så fyller jag på kartongerna på kattvinden med "nya" saker att spara. Håhåjaja :-)
Stor varm novemberkram kommer här!
Birgitta
Så lätt att känna igen sig i det:) Jag har inte mamma kvar i livet, men har kvar hennes sparade kopparkastrull efter hennes mamma, min mormor. Handtaget på den var redan böjt vertikalt och kastrullen sitter nu på köksväggen med en vacker blomma i. Klenoder har jag verkligen svårt att lämna på loppis/seconhand.
SvaraRaderaSkorpan
Så fint det låter med en grönskande kopparkastrull full av minnen! Jag har inte svårt att avyttra saker i allmänhet, men i mina gömmor finns saker som betyder mer än andra och när jag tänker efter är det inte sakerna i sig som har betydelse utan att de bär på minnen från personer som på något sätt stått mig nära. Kaffepannan är länken mellan tre generationer där mormor gav den till min mamma som nu ger den till mig. Inte så mycket värt för någon annan, men så mycket mera värt för mig.
RaderaÖnskar dig en fin helg! Kram
Birgitta
Har en låda märkt koppar i källaren där bland annat mormors kaffepanna ligger. Eller rättare sagt mormors mors. Synd att jag inte har mer plats att ha all fin koppar framme. Saker med så mycket minnen.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin Allhelgonahelg.
Kramar från Eva-Mari
Jag har också sparat en del kopparsaker som jag tänker att jag en dag kommer att ta fram igen. Får se om den dagen kommer :-) Skulle ju vara roligt om någon av sönerna ville förvalta några släktklenoder vidare som de kan säga är från deras mormors mor. Inte speciellt troligt i dagsläget, men man vet aldrig :-)
RaderaKram och ha en fin helg du också!
Birgitta