Våran Rocky älskar verkligen att boa in sig....förutom att han älskar sin husse.
När husse gör sina stretchövningar på morgnarna är Rocky gärna med och stretchar lite han också....eller så kryper han helt enkelt in under husse då det bildas en perfekt morgonrockskoja vid armhävningar eller då han drar ut ländryggs, rump och lårmuskler.
Gör det ju inte så lätt att gympa, men det struntar lilla taxen högaktningsfullt i :-)
Det kan duga att bli inlindad i morgonrocken om han inte får kura i sin koja....den doftar i alla fall husse....och husse är viktig för Rocky!
Det är ju han och husse som är ute och jagar tillsammans. Det är deras samspel som är viktigt för att Rockys jaktgener ska få utlopp och för att bytesdjuren ska kunna fällas.
I alla lägen följer han gärna med husse oavsett om det gäller jakt eller andra saker.
Matte duger när husse inte är hemma. Någon måste ju bidra med mat och vatten i skålarna....och promenaderna förstås. Då går det bra med vem som helst :-)
Fast Rocky tycker det är mysigt att kura nära matte också....för det mesta är det ju han och jag som kamperar ihop under dagtid då husse jobbar. Då följer han med mig oavsett om jag åker på kundbesök, hälsar på vänner, gör andra ärenden eller bara är hemma.
Han är väldigt tillgiven och snäll, tålmodig och flexibel, hittar sin plats vid alla tillfällen och är en så självklar del av vår familj.
Snart fyller han 6 år och de vilda valp och ungdomsåren är ett minne blott. TACK för det!
Då skulle han hellre ha bitit hål i morgonrocken än legat så här lugnt och gosigt i den :-)
Valpar är oemotståndliga, bara sååååå söta, men den här hunden krävde en bestämd hand när han var liten. Det fanns inget elakt i honom, bara så otroligt mycket energi och bus så vi blev alldeles matta.
Lite svårt att förstå att det är samma hund som nu är så lugn och om inte direkt disciplinerat väluppfostrad så i alla fall ganska följsam.....och ett riktigt charmtroll :-)
Nu tittar solen in genom fönstren.
Jag ska fortsätta med det oändliga jobb som jag försöker se någon ljusning i....eller i alla fall komma någon vart med.....skrapa vår trappa till övervåningen fri från mattlim, lackfärg, oljefärg och fernissa.
Roligt?
Nääääää, inte ett dugg!!!.....men det spelar ingen roll, bara tänka på annat och göra.
Kräver inte mer än så :-)
KRAM
Birgitta
Hur söt som helt, håller med om detta med valpar... De är ljuvliga men ack så krävande :) jag har nöjt mig med vuxna hundar och de har sina nycker de med!
SvaraRaderaSkorpan
Det är väldigt lätt att bara se det gosiga i valpar, men har man en gång haft en valp i huset vet man att det inte bara är gosigt. Rocky tog god tid på sig att bli helt rumsren. Gjorde gärna sina behov på den mjuka heltäckningsmattan i maskinutställningen på makens jobb. Perfekt tyckte Rocky. Husse var inte lika förtjust :-)
RaderaKram till dig Skorpan!
Birgitta
Jo, nog vet jag hur det är att ha en valp!! Jag lovade mej själv den gången, aldrig mer en valp!! Får se hur det går med det. Det är ju egentligen bara några månader, sedan går det ju åt rätt håll. Söt är han Rocky!
SvaraRaderaLycka till med trapparbetet!
Kram/Finas mammis
Vi undrade hur sjutton vi skulle få bukt med Rocky när han var liten. Uppfödarna "tröstade" oss med att de hade haft några såna hundar tidigare men att alla hade lugnat sig innan 5 års åldern. 5 år!!!!.....jag undrade i mitt stilla sinne om jag inte skulle ha strypt honom långsamt långt innan dess :-) Som tur var så lugnade han sig redan innan 3 år och nu när jag tänker tillbaka kommer jag inte längre ihåg hur energisk han kunde vara. Måste vara någon smart mekanism inom oss som rensar bort traumatiska händelser som man inte längre vill minnas. Så även om jag inte alls just nu kan tänka mig att skaffa en valp igen så ska jag aldrig säga aldrig.
RaderaTrapparbetet går framåt, men det går vääääääldigt lååååååångsamt framåt :-)
Kram till dig Finas mammis!
Birgitta
Men vilken myskorv han är Rocky, det syns att han trivs i husses morgonrock/koja.
SvaraRaderaI min ungdom kände jag en likadan tax, den hette Skräppenwolf...!
En egensinnig och mycket charmig hund.
Idag fick jag låna grannens hund, en skygg rackare som börjar bli
min kompis.
Vår älskade Leodin åt upp hela inredningen i min dotters bil, i protest
för att hon lämnade honom där, ca 15 min...han var inte heller lätt som
valp. För honom tog det två år att växa upp.
Jobbet i trappan är ingen lek, det tar massor av kraft och tid. Är det eländes
elände även mellan trappstegen? Jag har gjort ett liknande jobb (i butiken vi hade) och försökte
uthärda. "Det är bara att räkna stegen" var kommentaren från en (kund) som inget visste...hon fick
aldrig någon rabatt.
Kram til dig vännen! /Cia
Skräppenwolf....det låter verkligen som en egensinnig tax :-)
SvaraRaderaJag tyckte inte alls om taxar innan vi skaffade vår första hund. Såg dem som skällande små odågor, men så var vi och hälsade på i en kennel utanför Sala och jag föll totalt för de otroligt pigga, snälla och charmiga taxar de hade. Vi köpte ingen valp därifrån, men besöket fick mig att helt ändra uppfattning om den rasen.
ALLT i trappan måste skrapas....steg, fronter och kanter. Jag använder stämjärn och moraknivar, det är det enda som fungerar. Händerna värker, blåsorna spricker och tålamodet tryter ibland, men jag har varit envisare än jag trodde jag kunde vara så jag har överraskat mig själv :-)
Varma kramar till dig Cia!
Birgitta