Helig birma

 Yngsta sonens blivande sambo har en katt, en "Luna".

Hon skämtade om att han var tvungen att bli godkänd av katten innan hon släppte in honom i sitt liv för katten är väldigt restriktiv med vilka hon accepterar att ha i sin närhet. Yngsta sonen klarade testet med glans.....nästan så Luna föredrar honom framför matte :-)

Luna är av rasen Helig birma och har så fina klarblå ögon och karakteristiska teckningar i mjukaste vitt och chokladbrunt. Hon är sååååå fin!

Om en dryg vecka ska sonen och flickvännen åka till Spanien och jag ska ta hand om Luna. Därför frågade jag förra veckan då de skulle iväg på spa om jag kunde få vara med Luna så vi lärde känna varandra lite. Jag vill ju inte att hon ska ligga och trycka under soffan i en vecka då jag ska vara där!

Vi tillbringade ett dygn ihop hon och jag och det var inga problem alls. Lika bra som hon accepterade yngsta sonen verkar hon också acceptera mig. Hon sov en stund i sin bädd högst upp i sitt katt träd, sen hoppade hon ner för att gosa med mig i soffan och till sist sov hon tätt intill mig i sängen på natten :-)

Försökte ta fler bilder av henne, men varje gång jag hukade mig ner med min kamera kom hon springandes och skulle kela.....och så hon spinner! Hela den lilla kroppen vibrerar när man smeker den mjuka, mjuka pälsen.

Åh, det här är en liten misse så lätt att älska <3

KRAM

Birgitta

Porslin från Rörstrand

 Yngsta sonen ska bli sambo och det rensas i två hem inför flytt till ett gemensamt boende så vi får kartonger med saker som jag kan ta med till loppisen i Fjärdhundra.....men en del saker är så fina så de har fått flytta in i våra skåp :-)

Den blivande sambon började samla Rörstrands porslin i vitt och guld för hon hade en dröm om att en dag köpa en sommarstuga där den här servisen skulle få bo. Nu ger hon upp den drömmen och tänker att servisen kan få ett nytt hem.

Det är 4 olika modeller, men alla är märkta med Rörstrand. De är i jättefint skick och jag kunde bara inte tänka mig att sälja den på loppis!

Det finns mat tallrikar, assietter, djupa tallrikar, uppläggningsskålar och fat så jag gjorde en dukning idag med våra gamla glas som jag fått av en tidigare arbetsgivare och nysilverbesticken som får komma fram vid speciella tillfällen

När vi köpte vårt lilla röda hus fanns det uppläggningsfat av modellen "Swedish Grace" kvarlämnat och de passar ju också superbra till de här delarna. Allt i vitt med guldkant på ett eller annat sätt :-)

Lika fint kan jag duka till afternoon tea med de stora tekopparna jag köpt på Indiska.....också de vita med guldkant

Så inte sjutton kan jag sälja den här servisen vidare! Den är ju som gjord för oss, och sonens blivande sambo sa "Gör vad du vill med servisen" så kanske det blir så att hon en dag får äta en fin middag hos oss på sitt egna porslin :-)

Till sist.....har ni sett en så gullig streptocarpus som jag fått av en vän som delade sin planta. Tycker så mycket om den och visst passar den väl också in i allt det guldigt vita?!

KRAM till er alla!

Birgitta

Blåbär

 

Jag behöver inte gå många meter för att plocka blåbär :-)

Blåbärsplantorna i sin pallkrage ger varje år precis lagom mycket bär så jag den här tiden kan plocka en kopp varje dag. 

Sånt tycker jag är vardagslyx!

Plockar hallon också....och de svarta vinbären väntar på att bli saft. Det ska jag fixa i morgon när jag köpt socker. Så......trädgården levererar trots att jag i år inte satte ett endaste frö i vår odlingsdel.

Önskar just dig en fin dag!

Kramar

Birgitta

Saknad

 Här står de.....handfatet och kannan som var det sista vi tog hem från vår Dalagård.

Det finns så många minnen både i vårt hem och inom mig och vi har hittills hållit ett så högt tempo så jag har inte låtit känslorna hinna ifatt. Inte låtit vetskapen sjunka in.....att Dalagården där i Västansjö inte längre tillhör oss. Hjärnan vet, men hjärtat vill inte riktigt acceptera.....eller är det kanske tvärt om?

Det finns en sorg i det som är svår att definiera, men det handlar om den kärlek jag känt för den där gården ända sedan den kulna oktoberdagen 2005 då vi åkte dit för fösta gången. Känslan av att vilja rädda både byggnader, saker och historia från förfallet för att det var det gården var värd. Den var värd att räddas!

I vår övre hall står svärmors gamla vävbänk, med fårskinnet min mamma har köpt och alla tråg jag hittade i de olika byggnaderna där i Dalarna

I vårt hem finns så många saker som för alltid kommer att påminna mig om gården vi nu lämnat över till nya kärleksfulla händer.

De nya ägarna har flera gånger sagt att vi alltid är välkomna att hälsa på dem där i Västansjö, men jag vet att det kommer att kännas konstigt att göra det. Mina minnen slutar liksom här där jag ställde den vita kannan och fatet på trappan utanför dörren och låste de gamla pardörrarna för sista gången.

Innan dess gick jag ensam omkring i huset och omfamnade allt med all den kärlek jag kände. Smekte den nymålade spismuren, strök handen över tapeterna och memorerade genom fingertopparnas känslighet alla saker vi lämnade kvar som funnits på gården, eller körts dit just för att de passade in där.

Kärleken och saknaden får gå hand i hand ett litet tag nu. Tårarna kommer att börja rinna.....och de kommer att sluta rinna. Just nu gör minnena lite ont, men det kommer att vända. Det vet jag :-)

KRAM

Birgitta

Vildvin

 

Tänk så mycket livskraft det ändå finns i vår natur!

Det är nog 3 år sen jag hittade ett pyttelitet skott av vildvin i våra buskar utanför hallfönstret. Stoppade ner det lilla skottet i en zinkhink utan botten som jag grävde ner i skuggan under det stora gråpäronträdet.....och där står vildvinet fortfarande

.....bara det att det inte längre är ett litet skott utan den strävar upp mot ljuset på gråpäronträdets stam och snart har den nått sitt mål. 

Tror det här är ett klättervildvin (Parthenocissus Quinquefolia) och på nätet står det att klättervildvinets rankor blir 4-5 m och där ungefär är den nu, men den verkar inte ha den minsta lust att sluta klättra så får se om den fortsätter på någon gren högt däruppe i trädets krona eller om den nöjer sig med att skicka ut fler och fler sidoskott som i sin tur får börja klättra. 

En riktig överlevare verkar den vara i alla fall för inte har den de bästa förutsättningarna där bland gråpäronträdets kraftiga rötter!

Ha en fortsatt fin söndag!

Kram

Birgitta

Loppis i Fjärdhundra

 Har befunnit mig i Fjärdhundra utanför Enköping de senaste fem dagarna. Närmare bestämt i ett rött litet torp mitt emot Simtuna kyrka.

Där har en vän till mig den här sommaren startat ett loppis som är så mycket mer än ett "vanligt" loppis.

Det är en kreativ dam med många järn i elden som är en jäkel på att nosa upp fynd att sälja....och förutom att hon köper och säljer skapar hon också massor av egna saker och verkar aldrig vara rädd för att testa om hennes idéer kan bli något vackert och unikt. Som när hon började köpa stora virkade dukar på second hand marknaden som hon spände upp, målade med vit färg, lät torka och sen skapade drömfångare av :-)

Hon odlar blommor och de allra mest spektakulära pumpor så i pallkragarna slingrar sig pumpastjälkarna både i och utanför sina ramar, zinnia och ringblommor är på G och de allra vackraste papperstunna vallmoblommorna vajar i vinden

När hon förra året började hyra det lilla torpet var jag med henne och målade invändigt för att få till en lugn ljus bas till alla de saker hon börjat samla för att kunna sälja här.

I våras satte hon full fart och började bygga upp den verksamhet som jag är säker på hela tiden kommer att förändras allt eftersom hennes idéer får plats att utvecklas.

Det var meningen att jag skulle ha varit med, men försäljningen av vår Dalagård har tagit så mycket tid och energi att jag inte mäktade med fler projekt.

Nu när vår gård är såld har jag tiden och då passade vi på att maxa med saker inför Fjärdhundras storloppis då massor av företag och privatpersoner första helgen i juli har försäljning av olika slag och det finns massor av ställen att besöka för loppis entusiaster :-)

Vi har fått så många positiva omdömen och även förvånade miner då vi talat om att både hus, uthus, tält och gårdsplan är ett enda stort loppis. "Loppis Överallt" har varit vårt motto den här helgen :-)

Jag började med att ta några bilder i fredags då vi kände oss redo att sätta ut ÖPPET skyltarna, men sen ägnade vi största delen av dagen till att rädda ömtåliga saker som stod ute från regnskurarna som plötsligt behagade tömma sig över oss....för att en kvart senare bära ut dem igen....och sen bära in.....och ut. 

Det blev inga fler bilder tagna, inte den här gången i alla fall.

Vid 16 tiden gav vi upp och stängde för dagen.

På lördagen hade det slutat regna och vi fick en perfekt dag med växlande molnighet, lagom temperatur och massor av folk som kom och fyndade. Så roligt!

Som jag skrev är inte det här ett "vanligt" loppis för här hänger det vackra tunga ljuskronor i träden i trädgården

I trädgården finns också saker skapade av en lokal hantverkare som använder sig av svets och rostiga armeringsjärn. Det var han som tillverkade underredet till soffbordet vi har här hemma. Det som sen fick  en bordsskiva av tjocka golvplank om ni minns det.

Just den här "blomman" av hästskor såldes igår till en entusiastisk ung tjej som fick den av sin pappa :-)

Vi gick och la oss vid midnatt och då vräkte regnet ner igen. Vaknade 05.30 till en blygrå regntung himmel som en timme senare sprack upp och blev helt blå med lätta sommarmoln som snabbt seglade iväg. Lycka!

Vi öppnade det lilla torpet och uthuset, folk strömmade till i klungor och vinden som fick de där molnen att snabbt segla iväg höll till slut på att även få tältet som ställts upp för att skydda saker från regn att också segla iväg! Träden böjde sig, skickade iväg avbrutna grenar, knippen av blad och vi sprang ideligen för att fånga dukar, plastbunkar och annat som flög av borden. Vilken dag!

Så även idag fick vi ge upp tidigare än vi egentligen ville och jag packade bilen med mina övernattningssaker och åkte i vindens kastbyar hem till make och liten tax. Men.....jag åker nog dit till nästa helg igen (om vädret är bättre då) och hjälper min vän med den fina loppisen i Fjärdhundra.

Hon har oftast öppet fre-sön varje vecka så om du kör väg 70 förbi Fjärdhundra på din väg mot Sala, eller mot Enköping, tycker jag du ska stanna till här och se om också du kan hitta något du länge letat efter, eller hitta något du inte hade en aning om att du behövde :-)

Kram till er alla!

Birgitta