Det har varit underbart vårväder idag......nästan sommarvarmt och jag borde vara full av inspiration till att sätta fart i trädgården med att klippa ner perenner, städa växthus, gräva odlingsbäddar. Men vet ni, jag har ingen lust med något av det!
Har varit i lägenheten i Västerås två dagar och strosat vid Mälarens stränder, lyssnat på fåglarnas kvitter, sett vågorna sakta rulla mot land, vänt ansiktet mot solen och bara njutit. Liksom "bara varit", andats utan krav, och det var så skönt!
Våren är sååååå välkommen, men den kommer med krav jag inte vill ha. Krav på färdigställande av veranda, grusa infarten, rensa, röja och förbereda.
Jag brukar tycka det är så roligt att sätta fart med allt som legat i vila under vintern. Det brukar klia i fingrarna till att fortsätta göra fint med alla planer jag alltid har haft. Brukar vara så roligt att se trädgården börja prunka och fylla växthuset med tomatplantor, sallad, örter och blommor, men i år vill jag inte!
Det är så det stockar sig i halsen och tårarna stiger i ögonen bara jag tänker på det just nu!
Jag vet att allt sånt kan ändra sig från en dag till en annan, men jag kände det här motståndet redan i slutet av förra sommaren. Hörde de där orden inom mig.....Jag vill inte!
Jag är så duktig på att köra över mig själv i så mycket så ibland undrar jag om jag inte har lärt mig något under de snart 65 år jag har levt. Men.....jo, jag har lärt mig tillräckligt för att veta att den här känslan kan jag mota bort ett tag, men om den fortsätter att komma tillbaka och bli starkare är det något jag måste lyssna på.
Har nosat tillräckligt nära den där berömda "väggen" för att veta att den finns där och jag tänker inte damma rätt in i den!
I morgon ska jag på mitt tredje besök hos naprapaten Jonas och eftersom jag är övertygad om att kropp och själ hör ihop, att de samarbetar, började jag precis just nu fundera på om det här motståndet som känns också får kroppen att reagera och agera.
Hmmmmm.......skulle ganska säkert säga att det finns ett samband där!
Varma vår kramar kommer här!
Birgitta
Såå fina bilder du visar. . .i den trädgården skulle jag verkligen vilja sitta och bara njuta! Men inspirationer kommer och går. . .och jag hopas du får tillbaka din efter vila och besök hos Jonas! För ibland behövs bara en liten paus för att man ska se allt det vackra omkring en igen!
SvaraRaderaHa en fin dag! (Här lyser solen. . .än så länge)!
Kram
Jag hoppas att jag ska kunna sätta mig på den där bänken i sommar och njuta, men just nu ser jag bara allt jobb som behövs för att komma dit så jag sätter mig inte där :-)
RaderaDet där med lust och energi går upp och ner och det är helt ok. Ibland gör jag massor, ibland bara lite och där emellan ingenting. Eller, jo, jag gör alltid något, men kanske inte alltid det som borde vara prio ett om man vill ha ett hus och trädgård i harmonisk ordning :-)
Här blåser och regnar det. Vilken kontrast till sommarvädret igår. Typiskt april!
Kram och ha det så bra!
Birgitta
Oj vad jag känner igen mig! Jag gick in i väggen långt innan ordet ens var uppfunnet. Tillbringade sedan ett helt decennium utan att orka något utöver att överleva. Kroniskt känslig för alla krav och bara ordet "måste" ger mig rysningar. Jag har provat att byta ut det ordet mot "vill" och det har hjälpt en del. Kropp och själ hör ihop - idag har jag en värkande kropp som kvitto. Var rädd om Dig!
SvaraRaderaSkorpan
Åh, det är så viktigt med "vill" även om det där "vill" också kan vara en balansgång!
RaderaJag har alltid varit luststyrd, men tyvärr också prestationsstyrd. Så när det där lustfyllda övergår i prestation (och ibland gör det det utan att jag märker det själv) så är den första signalen när jag börjar känna "jag vill inte". Kör jag över den så går det ett steg till till frustration, ilska och till sist ångest.
Min kropp pratar fortfarande i någorlunda normal samtalston och jag tänker lyssna och försöka komma underfund med vad jag behöver förändra. Att börja med att mer medvetet tänka "jag vill" istället för "jag måste" är en väldigt bra början :-)
Jag kan inte ens föreställa mig hur din kropp mår Skorpan, men ta hand om både kropp och själ på det bästa sätt du kan! Varma kramar till dig <3
Birgitta
Ni har ju mycket att sköta om med två fastigheter så jag förstår att ingen ork finns för att ta sig an trädgården. Kanske dags att göra en förändring? Kanske det räcker med en gård? Eller kanske göra något helt annorlunda? Det finns många val. Har förstått att du känner dig hemma i sonens lägenhet. Kanske det är dags? Ja, det finns många varianter att beakta. Och bara du/ni kan göra slag i saken. Uppbrott leder oftast till möjligheter att växa. Men vägen dit kan vara lång. Och svår. Jag vet.
SvaraRaderaTa hand om dig min vän.
Kramar från Eva-Mari
Ja, det finns alltid valmöjligheter.....och det räcker absolut med ett hus och en trädgård! Ibland skulle jag inte ens vilja ha det därför lockar det att vara i det "enkla" livet i lägenheten i stan :-) Älskar vår Dalagård när vi är där, men den kräver sin tid och sitt engagemang så vi har funderat i flera år på att sälja den. Kanske det blir den här sommaren......vi får se.
RaderaTack för din omtanke fina Eva-Mari <3 Önskar dig en riktigt fin helg! Kramar
Birgitta