När vi köpte vår Dalagård 2006 hade jag en längtan efter det gamla genuina som inte fanns i det sutterängshus från 1974 som vi bodde i då och jag längtade hela veckan efter att det skulle bli helg så vi kunde packa bilen och styra mot Dalarna!
Fortfarande älskar jag att skrota runt på gården och botanisera bland saker som väntar på att användas på ett eller annat sätt.....eller att sitta ute och bara vara i tystnaden. För det är en helt annan tystnad där än här hemma i Strömsholm.
Visst åker det förbi en och annan bil, buss eller moped på vägen och på håll kan vi höra kossor som råmar, får som bräker och hundar som skäller, men vi kan också mycket väl höra fågelkvittret, humlesurret och trädens susande i en annars helt tyst miljö. Så befriande för själen!
Vi har 1 1/2 hektar mark och nu när skogen vi avverkade på norrsidan sakta täcks av ny grönska blir gården om igen en egen liten oas där vi inte längre ser det närmsta grannhuset.
Den gamla delen av gården med rökeriet byggt i slaggsten, den heltimrade lilla smedjan, ladugården, snickeriet (som är en rest från det äldre boningshuset) och ett stort uthus där bara grunden finns kvar syns inte alls från vägen som går från Sunnansjö till Grangärde.
Det gör den här nyare delen med huset vi renoverar, matkällaren, det nya uthuset och det gamla uthuset.
Gården har varit ett generationsboende. Därför finns den äldre ursprungliga delen och den här nyare som byggdes i slutet av 1800 talet då dottern Hulda bildade egen familj. En familj som inte längre fortsätter att förgrenas på stamträdet eftersom ingen av Huldas barn fick några egna barn.
Men.....allt jag fått veta om familjen Jansson finns nerskrivet. Alla foton och viktiga dokument som hittades på husets vind har sparats och när vi nyss tittade på "Det sitter i väggarna" känns det så roligt att veta att vi vet väldigt mycket om vad som sitter i väggarna på vår Dalagård och också vad som sitter i väggarna i vårt hus i Strömsholm. Det är en gåva tycker jag <3
Fattar inte att det är fredag igen i morgon, men jag önskar dig en riktigt fin septemberhelg!
Kram
Birgitta
Beautiful blog
SvaraRaderaThank you Rajani!
RaderaBirgitta
Händelserna bakåt har alltid intresserat mig. Historien och rötterna är viktigare än man tror speciellt på äldre dar. Man behöver få veta avstampen. Därför tycker jag att det är värdefullt att skriva ner och berätta minnen och händelser för barnen. En gång så vill de veta hur det egentligen var.
SvaraRaderaÖnskar dig en skön och solig septemberhelg.
Kramar från Eva-Mari
Har alltid älskat historia i alla dess former och tycker som du att jag både själv vill veta och också vill dela med mig till efterkommande om den historia jag känner till.
RaderaHåller just nu på att göra en dokumentation om vårt hus i Strömsholm att lämna till nästa ägare den dag vi väljer att sälja. Likadant har jag redan gjort med vår Dalagård och håller tummarna för att nästa ägare där vill föra den vidare. Det vore så synd om den släkt som bott där i minst 3 generationer bara glömdes bort!
Kram och önskar också dig en fin helg!
Birgitta
Förr skrev ju många dagbok vilket var till glädje för efterlevande. . . däribland min farfar . . . dag för dag . . .och många bilder! Helt underbart att läsa! Så programmet "Det sitter i väggarna" missar man inte!
SvaraRaderaHa en fin helg!
Kram
Det skrevs dagbok även på vår Dalagård och vi hittade en dagbok från 1920 skriven av den då 10 årige Artur som blev den siste bofasta på gården och den siste på stamträdets gren över familjen Jansson. Det är i hans anda som jag dokumenterat den historia vi fått till oss genom de som fortfarande lever där och minns familjen som bott och verkat på vår gård.
RaderaDet kändes under en tid som om jag blev en del av ytterligare en släkt förutom min egen och min makes. En lite underlig känsla, men också en berikande känsla :-)
Ha en fin helg du också och kram till dig!
Birgitta