Helgen har rusat iväg, men den har varit full av minnesvärda upplevelser!
Igår var maken och jag på Formexmässan i Älvsjö från det att mässhallarna öppnades tills de stängde. Formex är (för er som inte redan vet) en stor mässa för grossister och återförsäljare inom handel av olika slag. Jag har för mig att det var runt 800 utställare och vi tittade på massor av inredning, hantverk, textil, kläder och goda ätbara saker. Gissa om huvudet var fullt av intryck och kroppen mör efter allt gående!
Vi handlade lite smått och gott som kommer att trilla in allt eftersom i vår lilla butik och Alexander och jag jobbar för fullt med att få till en ny webbshop. Vi startade en webbshop redan förra året, men den fungerar inte som vi vill så nu ändrar vi webbadress och gör om allt jobb och det här kommer att bli mycket bättre!
I lördags hade jag bokat tid hos en nagelteknolog under utbildning för att se om hon kunde trolla med mina händer och naglar :-)
Så här i vintertid är mina händer torra och naglarna går sönder i kanterna
så det kändes både härligt och spännande att sätta sig och bli ompysslad under några timmar!
Jenny är en noggrann och duktig tjej som verkligen vill att allt ska bli perfekt så hon filade och filade och la på lager på lager med fina vita tippar och gele som härdades mellan lagren. Sedan filade och filade hon igen tills hon, och jag, var nöjd med längden och formen på naglarna.
Det kändes som om händerna förvandlades från fula och skrynkliga till att bli något jag inte kunde sluta titta på !!
Som pricken över i valde jag att få en liten vit blomslinga på varje tumnagel. Det var som om våren flyttade in i mina naglar!
I blommorna sitter det pyttesmå glittrande korn som inte kommer till sin rätt på bild, men som skiftar i regnbågens alla färger när ljuset speglar sig i dem
Jag trodde aldrig att det skulle kännas så lyxigt och så roligt att besöka en nagelteknolog...men det är något jag verkligen kan rekommendera!
Jenny utbildar sig på en välrenommerad nagelteknolog utbildning i Stockholm och fram till sin examen har hon starkt reducerade elevpriser. Bor du i Västeråstrakten tycker jag absolut du ska prova det här! Hon har en nagelblogg HÄR där du kan kika på hur mycket fint man kan göra med naglar. Där finns också info om hur du får kontakt med Jenny.
...och jag, jag fortsätter att beundra mina fina naglar!
måndag 21 januari 2013
torsdag 17 januari 2013
Gamla dörrar
Det finns många fina gamla dörrar på vår Dalagård....av olika sorter och jag tyckte ett tag att vi hade så gott om dem att jag kunde sälja några av dem i vår lilla butik, men nu kan jag inte skiljas från dem....de är ju så fina....var och en på sitt sätt!
På det gamla snickeriet på gården satt det både pardörrar och en enkel dörr
...och byggnaden var så sned så dörrarna höll på att förstöras.
Vi plockade helt enkelt bort dem och använde dem i butiken.
De har varit ockragula, men väder och vind har nött bort nästan all färg och när jag skurade dem med stålull och sedan behandlade dem med linolja/terpentin blev de så här fina i den fuskfasad som vi byggde i butiken
Enkeldörren står som dekoration vid sidan av kassadisken och det har varit så många som har frågat om den är till salu, men det är den inte!
En dörr har jag ståendes hemma vid vårt matbord i gillestugan
....tycker jättemycket om den!
Jag kan tycka att det är så fint med avskavt och nött hos andra, men hemma hos oss får jag det inte att passa...förutom när det gäller den här dörren...den är bara så perfekt!
Helt naturligt sliten
....med fina rostiga detaljer :-)
I garaget står det just nu två dörrar till som väntar på att bli rengjorda och använda. Den ena skulle vara så fin att ha som sänggavel
Vi har gjort i ordning det mesta i vårt hus, men vårt sovrum har vi kvar att fixa.
Jag vet precis vilken tapet jag skulle vilja ha som fond bakom sängen och resten ska målas vitt....men det fattas någon som gör jobbet!
Kanske jag orkar börja när vårsolen ger mig lite mer energi....och kanske nämnda sol ger kära maken lust att hjälpa till :-)
Den andra dörren är tvåfärgad, varmt vit och grå. Lite mindre än de andra...väldigt smutsig
...men också så fin! Den skulle passa i gästrummet!
Hmmm, vad är det man säger....att man samlar på något om man har mer än tre av samma sort. Kan man vara samlare av gamla dörrar?
måndag 14 januari 2013
Fjärilshuset
Jag har en kusin, med make, som bor i Helsingfors. Vi har följts åt genom åren och delar många roliga minnen från gemensamma eskapader.
För det mesta ses vi sommartid, men ibland bokar de, eller vi, en kryssning så att vi får några timmar tillsammans då båten ligger i hamn. Så blev det igår då de kom till Stockholm och vi mötte (efter en del kringelikrokar på huvudstadens gator då vår "icke uppdaterade" GPS inte kände igen sig) upp dem vid terminalen.
Solen sken, men det var bitande kallt, så vi bestämde oss för en inomhusaktivitet och styrde kosan mot Hagaparken och Fjärilshuset som ligger där....och det var verkligen en upplevelse! Förutom att det var varmt där, nästan fööör varmt :-), så fanns det mycket att se.
Vattenfallen tyckte jag om
...porlande vatten, fågelkvitter, hög luftfuktighet
...och massor av vackra fjärilar!
De satt i grönskan
...eller på de konstgjorda buketterna som satt uppinnnade
...eller så samlades de vid söndagslunchen.
Fjärilarna på ananasen var lika stora som min handflata när de flög och de hade så vackra lysande blå fält på vingarnas insida!
På upphängda bambupinnar fanns massor av puppor i olika former och färger och just de här svarta, sååå vackert tecknade, fjärilarna fanns där
Det fanns inte bara fjärilar. Stooora fiskar fanns det också...man uppmanades att INTE stoppa ner händerna i akvariet. Det fanns piraya släktingar där och de kanske putsar mer än förhårdnader :-)
Vi tittade på sköldpaddor, ödlor, spindlar, grodor, tusenfotingar, fåglar....och vackra vita vresior
....väldigt annorlunda trädstammar
...och späda skott av passionsblomma
Såååå vackert och sevärt. Säkert ännu finare när våren kommer och hibiskusar och andra växter blommar....och man kan ta en långpromenad i den stora parken utan att frysa utstickande genitalier av sig :-).
I vår skulle jag vilja åka till Bergianska trädgården, där har jag aldrig varit. HOHO....kusinen min...ni får boka en ny kryssning :-)
För det mesta ses vi sommartid, men ibland bokar de, eller vi, en kryssning så att vi får några timmar tillsammans då båten ligger i hamn. Så blev det igår då de kom till Stockholm och vi mötte (efter en del kringelikrokar på huvudstadens gator då vår "icke uppdaterade" GPS inte kände igen sig) upp dem vid terminalen.
Solen sken, men det var bitande kallt, så vi bestämde oss för en inomhusaktivitet och styrde kosan mot Hagaparken och Fjärilshuset som ligger där....och det var verkligen en upplevelse! Förutom att det var varmt där, nästan fööör varmt :-), så fanns det mycket att se.
Vattenfallen tyckte jag om
...porlande vatten, fågelkvitter, hög luftfuktighet
...och massor av vackra fjärilar!
De satt i grönskan
...eller på de konstgjorda buketterna som satt uppinnnade
...eller så samlades de vid söndagslunchen.
Fjärilarna på ananasen var lika stora som min handflata när de flög och de hade så vackra lysande blå fält på vingarnas insida!
På upphängda bambupinnar fanns massor av puppor i olika former och färger och just de här svarta, sååå vackert tecknade, fjärilarna fanns där
Det fanns inte bara fjärilar. Stooora fiskar fanns det också...man uppmanades att INTE stoppa ner händerna i akvariet. Det fanns piraya släktingar där och de kanske putsar mer än förhårdnader :-)
Vi tittade på sköldpaddor, ödlor, spindlar, grodor, tusenfotingar, fåglar....och vackra vita vresior
....väldigt annorlunda trädstammar
...och späda skott av passionsblomma
Såååå vackert och sevärt. Säkert ännu finare när våren kommer och hibiskusar och andra växter blommar....och man kan ta en långpromenad i den stora parken utan att frysa utstickande genitalier av sig :-).
I vår skulle jag vilja åka till Bergianska trädgården, där har jag aldrig varit. HOHO....kusinen min...ni får boka en ny kryssning :-)
torsdag 10 januari 2013
Tierpsskåp del 2
Tänkte idag på hur mycket saker det faktiskt finns i vårt samhälle, både sådant som är nödvändigt för vår överlevnad och sådant som egentligen är helt onödigt. Det är alla de här sakerna, och vi som köper dem, som får det stora samhällshjulet att snurra....en fascinerande skapelse...men också något som får mig att fundera över om vi kan fortsätta producera och konsumera i den här takten i all evighet.
När jag går och skrotar på vår Dalagård och lyfter, vrider och vänder på saker som funnits där sedan över hundra år tillbaka tänker jag extra mycket på skillnaderna i levnadssätt då och nu. På gården togs allt tillvara, sparades, lagades, gjordes om och på något sätt känns det som det riktiga för mig...att förvalta det som redan finns så länge det är användbart....och användbart kan det vara även om det inte längre är funktionsdugligt.
Det var en lång inledning till skåpet från Tierp, men det skåpet handlar just om det där med återvinning.
Mannen som sålde skåpet hade ärvt det efter sina föräldrar och jag har skrivit ner dess historia och fäst på en lapp på skåpets baksida. Tycker det är så mycket värt att fortsätta förvalta både skåpet och dess historia.
Den här ramen som står bakom flaskorna från förra inlägget är inte gammal även om man kan tro det...inte bilden i den heller, men jag tycker att båda platsar bland de gamla sakerna
På nysilverbrickan står den fina lilla hinken med sin viol som jag fick som "Lycka Till" blomma när vi öppnade butiken
Den samsas med ett litet bo av björkris med vaktelägg och en härligt patinerad gammal ficklampa från vår Dalagård
Echeverian har fått en gammal form från gården som kruka
och bakom den står en burk med handtag som en vän gav till mig med orden -"den här borde väl passa hos dig?"....och ja, det gör den!
Till sist står där också en stor glasburk som fått en hätta av vaxat papper. Tror att de där grova snörena är lite av mitt signum, märker själv att de återkommer lite varstans här på bloggen :-)
...och min make har lagt märke till att jag "lägger till" saker till sakerna. Som det här hänget av en rostig metallplatta tillsammans med en nyckel
Ja, vi har väl alla ett uttryckssätt, ett sätt att säga "det här har jag skapat", vare sig det är för egen del eller för att andra ska känna igen det.
Jag söker en harmoni i det jag har omkring mig och när något är för sterilt, för enkelt, så tillför jag något mer tills det känns bra för mig...så min make har helt rätt i sin iakttagelse!
Nä, nu är det snart midnatt och dags att lägga huvudet på kudden. Önskar er alla en härlig fredag!
När jag går och skrotar på vår Dalagård och lyfter, vrider och vänder på saker som funnits där sedan över hundra år tillbaka tänker jag extra mycket på skillnaderna i levnadssätt då och nu. På gården togs allt tillvara, sparades, lagades, gjordes om och på något sätt känns det som det riktiga för mig...att förvalta det som redan finns så länge det är användbart....och användbart kan det vara även om det inte längre är funktionsdugligt.
Det var en lång inledning till skåpet från Tierp, men det skåpet handlar just om det där med återvinning.
Mannen som sålde skåpet hade ärvt det efter sina föräldrar och jag har skrivit ner dess historia och fäst på en lapp på skåpets baksida. Tycker det är så mycket värt att fortsätta förvalta både skåpet och dess historia.
Den här ramen som står bakom flaskorna från förra inlägget är inte gammal även om man kan tro det...inte bilden i den heller, men jag tycker att båda platsar bland de gamla sakerna
På nysilverbrickan står den fina lilla hinken med sin viol som jag fick som "Lycka Till" blomma när vi öppnade butiken
Den samsas med ett litet bo av björkris med vaktelägg och en härligt patinerad gammal ficklampa från vår Dalagård
Echeverian har fått en gammal form från gården som kruka
och bakom den står en burk med handtag som en vän gav till mig med orden -"den här borde väl passa hos dig?"....och ja, det gör den!
Till sist står där också en stor glasburk som fått en hätta av vaxat papper. Tror att de där grova snörena är lite av mitt signum, märker själv att de återkommer lite varstans här på bloggen :-)
...och min make har lagt märke till att jag "lägger till" saker till sakerna. Som det här hänget av en rostig metallplatta tillsammans med en nyckel
Ja, vi har väl alla ett uttryckssätt, ett sätt att säga "det här har jag skapat", vare sig det är för egen del eller för att andra ska känna igen det.
Jag söker en harmoni i det jag har omkring mig och när något är för sterilt, för enkelt, så tillför jag något mer tills det känns bra för mig...så min make har helt rätt i sin iakttagelse!
Nä, nu är det snart midnatt och dags att lägga huvudet på kudden. Önskar er alla en härlig fredag!
måndag 7 januari 2013
Tierpsskåp del 1
"Ledig" dag idag....ledig på så sätt att jag inte varit i butiken, men annars har jag inte suttit mycket på rumpan :-).
Har städat ut julen, satt fram nya lampor och röjt både högt och lågt. Bilen är proppfull för färd mot återvinningen i morgon...så skönt!
Tänkte att jag skulle ta bilder på de nya lamporna, men dagen har inte bjudit på speciellt mycket ljus och med den kamera jag har var det ingen idé att försöka få till några bilder ens av modell "någorlunda bra"...så lamporna får jag visa en annan dag.
Istället ska jag visa vårt "Tierpsskåp".
När jag inte orkar göra så mycket annat brukar jag ibland kolla runt på begagnade saker på nätet och där hittade jag för några år sedan ett skåp i ek....i Tierp. Inte nästgårds precis...men på ett lite lagom "utflyktsavstånd" :-)
Jag gillar möbler i den lite strikta jugendstilen och skåpet hade en modell som jag tyckte om. Att det dessutom var väldigt prisvärt gjorde ju inte saken sämre
Det var med nöd och näppe vi fick plats med det i vår släpkärra och jag var rädd att mannen som sålde det skulle knäcka ryggen när vi skulle ha upp det för deras branta källartrappa (även i 2 delar så är underskåpet tungt!) men som tur var så gick det bra.
Jag har funderat på om jag ska måla det vitt, eller behandla det på något sätt för att få det mörkare. Har lite svårt att bestämma mig där så än så länge är det i originalskick.
Överskåpets vitrindel är full med gamla fina glas och vid spegeln står terrinen som jag fyndade på loppis förra sommaren
Den har så härligt fin patina
...och kostade 50 kr!
På underdelen står gamla flaskor från vår Dalagård placerade i nätkorgar
...det har varit fotogen i dem
Kul när originaletiketter finns kvar!
Jag tror det får bli ett "Tierpsskåp del 2" så inte det här inlägget blir lika långt som den där önskelistan som nissen kommer med till tomten på julaftons Kalle :-)
Så...på återseende. Ha det så gott allihop!
Har städat ut julen, satt fram nya lampor och röjt både högt och lågt. Bilen är proppfull för färd mot återvinningen i morgon...så skönt!
Tänkte att jag skulle ta bilder på de nya lamporna, men dagen har inte bjudit på speciellt mycket ljus och med den kamera jag har var det ingen idé att försöka få till några bilder ens av modell "någorlunda bra"...så lamporna får jag visa en annan dag.
Istället ska jag visa vårt "Tierpsskåp".
När jag inte orkar göra så mycket annat brukar jag ibland kolla runt på begagnade saker på nätet och där hittade jag för några år sedan ett skåp i ek....i Tierp. Inte nästgårds precis...men på ett lite lagom "utflyktsavstånd" :-)
Jag gillar möbler i den lite strikta jugendstilen och skåpet hade en modell som jag tyckte om. Att det dessutom var väldigt prisvärt gjorde ju inte saken sämre
Det var med nöd och näppe vi fick plats med det i vår släpkärra och jag var rädd att mannen som sålde det skulle knäcka ryggen när vi skulle ha upp det för deras branta källartrappa (även i 2 delar så är underskåpet tungt!) men som tur var så gick det bra.
Jag har funderat på om jag ska måla det vitt, eller behandla det på något sätt för att få det mörkare. Har lite svårt att bestämma mig där så än så länge är det i originalskick.
Överskåpets vitrindel är full med gamla fina glas och vid spegeln står terrinen som jag fyndade på loppis förra sommaren
Den har så härligt fin patina
...och kostade 50 kr!
På underdelen står gamla flaskor från vår Dalagård placerade i nätkorgar
...det har varit fotogen i dem
Kul när originaletiketter finns kvar!
Jag tror det får bli ett "Tierpsskåp del 2" så inte det här inlägget blir lika långt som den där önskelistan som nissen kommer med till tomten på julaftons Kalle :-)
Så...på återseende. Ha det så gott allihop!
fredag 4 januari 2013
Julens sista blommor
Idag har julen åkt ut ur butiken. Vissa saker var lätta att röja undan...till och med befriande att röja undan :-), men andra saker var mycket svårare, som att kasta ut granen!
Vi var till vår Dalagård och hämtade granar på rot och jag planterade butikens gran i en hink och ställde hinken i en gammal trälåda. Så har den stått sedan veckan innan första advent och till jul började det slå ut alldeles mjuka knallgröna skott i varje grenspets!
Det var vårkänsla varje gång jag såg den!...ren lycka :-). Skulle jag då bara kunna kasta ut den i kylan eller klippa ner den för att köra den till återbruket?!
Jag försökte hitta en plats för att kunna ha den kvar ett litet tag till, men butiken är inte stor och det finns ingen yta "till övers". Jag var tvungen att göra mig av med den, men mitt inre grät när jag satte sekatören i de färska grenarna. Förlåt mig lilla granen!
Alexander, yngsta sonen som hjälper mig i butiken, tittade överseende på mig och klappade mig på huvudet och sa sitt "lilla mamma" så där som bara han kan. Det betyder "du är inte riktigt klok, men jag älskar dig ändå" :-)
Här hemma öppnar sig mina vita amaryllisar en efter en.
Jag hade hoppats att de skulle blomma som finast till jul och nyår, men se det gjorde de inte. Istället förärar de mig med de finaste blommor nu istället
Stänglarna är tjocka och stadiga, precis lagom höga och blommorna trängs för att kunna slå ut...stora och fulländade
Om man tittar riktigt nära ser man att kronbladen glänser och mitt delen är förförande limegrön
....så underbart vacker...som så mycket i vår fantastiska värld!
Även om jag längtar efter krispiga tulpaner och vita pärlhyacinter ska jag njuta av mina vackra amaryllisar medan jag börjar plocka undan julen även i vårt eget hus...och idag när solen sken och fåglarna kvittrade i varenda buske kändes det verkligen som om julen nu är över och att det är dags att föra in vårinspiration i tillvaron!
Vi var till vår Dalagård och hämtade granar på rot och jag planterade butikens gran i en hink och ställde hinken i en gammal trälåda. Så har den stått sedan veckan innan första advent och till jul började det slå ut alldeles mjuka knallgröna skott i varje grenspets!
Det var vårkänsla varje gång jag såg den!...ren lycka :-). Skulle jag då bara kunna kasta ut den i kylan eller klippa ner den för att köra den till återbruket?!
Jag försökte hitta en plats för att kunna ha den kvar ett litet tag till, men butiken är inte stor och det finns ingen yta "till övers". Jag var tvungen att göra mig av med den, men mitt inre grät när jag satte sekatören i de färska grenarna. Förlåt mig lilla granen!
Alexander, yngsta sonen som hjälper mig i butiken, tittade överseende på mig och klappade mig på huvudet och sa sitt "lilla mamma" så där som bara han kan. Det betyder "du är inte riktigt klok, men jag älskar dig ändå" :-)
Här hemma öppnar sig mina vita amaryllisar en efter en.
Jag hade hoppats att de skulle blomma som finast till jul och nyår, men se det gjorde de inte. Istället förärar de mig med de finaste blommor nu istället
Stänglarna är tjocka och stadiga, precis lagom höga och blommorna trängs för att kunna slå ut...stora och fulländade
Om man tittar riktigt nära ser man att kronbladen glänser och mitt delen är förförande limegrön
....så underbart vacker...som så mycket i vår fantastiska värld!
Även om jag längtar efter krispiga tulpaner och vita pärlhyacinter ska jag njuta av mina vackra amaryllisar medan jag börjar plocka undan julen även i vårt eget hus...och idag när solen sken och fåglarna kvittrade i varenda buske kändes det verkligen som om julen nu är över och att det är dags att föra in vårinspiration i tillvaron!
onsdag 2 januari 2013
Hjärtan
Det sägs att 2013 ska bli kärlekens år....spegelvänder man siffrorna bildar de Eros :-)
För mig är kärlek synonymt med gemenskap, närhet, omtänksamhet...en kraft...en energi vi alla behöver. Tänker på att kärlek kan visas på många olika sätt och tas emot på många olika sätt. Kärleken är alltid enkel i sin rena, ädla form, men vi kan komplicera den genom att analysera, moralisera och försöka göra den till något den INTE är!
På vår skänk i köket hänger det ett stort hjärta....
...eller, nä, det hänger inte bara ett där, utan två
Varje hjärta är klätt med mjuk en och har ett litet hjärta i zink hängandes från sin spets
Jag fick de här hjärtformarna innan jul av vår granne och tog tacksamt emot dem. De är bockade och hopsvetsade av hennes make som idag inte längre finns med oss, men vi minns honom med glädje och värme!
Han gjorde ett hjärta som de hade på sin ytterdörr och ett till sin son och hans fru och klädde dem varje år med lingonris och röda band. Trots att hans händer med åren blev förvärkta och gjorde det svårt för honom ville han ändå att de här hjärtana skulle få sina "julkläder".
Nu för jag hans tradition vidare. Jag klär dem på mitt sätt, men de kommer alltid att påminna mig om den man som på så många sätt visade oss sin omtanke och medmänsklighet...precis som hans fru fortfarande gör idag i detta kärlekens år 2013 som nyss har börjat!
För mig är kärlek synonymt med gemenskap, närhet, omtänksamhet...en kraft...en energi vi alla behöver. Tänker på att kärlek kan visas på många olika sätt och tas emot på många olika sätt. Kärleken är alltid enkel i sin rena, ädla form, men vi kan komplicera den genom att analysera, moralisera och försöka göra den till något den INTE är!
På vår skänk i köket hänger det ett stort hjärta....
...eller, nä, det hänger inte bara ett där, utan två
Varje hjärta är klätt med mjuk en och har ett litet hjärta i zink hängandes från sin spets
Jag fick de här hjärtformarna innan jul av vår granne och tog tacksamt emot dem. De är bockade och hopsvetsade av hennes make som idag inte längre finns med oss, men vi minns honom med glädje och värme!
Han gjorde ett hjärta som de hade på sin ytterdörr och ett till sin son och hans fru och klädde dem varje år med lingonris och röda band. Trots att hans händer med åren blev förvärkta och gjorde det svårt för honom ville han ändå att de här hjärtana skulle få sina "julkläder".
Nu för jag hans tradition vidare. Jag klär dem på mitt sätt, men de kommer alltid att påminna mig om den man som på så många sätt visade oss sin omtanke och medmänsklighet...precis som hans fru fortfarande gör idag i detta kärlekens år 2013 som nyss har börjat!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)