Hur mår jag nu då?
Jo, jag tycker nog att det går åt rätt håll!
Jag har ju fått något som kallas för Bells pares eller perifer ansiktsförlamning.
Det är nerven till ansiktets muskler på högersidan som blivit inflammerad och gör att den halvan av ansiktet inte ger några som helst antydningar till att visa känslor.
Det ser ganska ok ut när jag är allvarlig och försöker slappna av i hela ansiktet, men det är lite konstigt med ett öga som inte blinkar och en mun som bara hänger med på ena sidan.
Jag ser ju liksom inte speciellt glad ut även om jag är det!
Glimten i vänsterögat finns där och mungipan går upp, men högersidan vill inte alls vara med!
Den här inflammationen kommer att läka på sikt, men jag provade också akupressur i förrgår för att se om det kunde hjälpa något.
Kan tala om att det fanns punkter i ansiktet som gjorde sååååååå ont vid tryck! Tårarna rann och jag vred mig som en mask på massagebänken, men efter en halvtimmes behandling kunde jag riktigt känna hur blodet började pulsera och det syntes tydligt att svullnaden i höger ansiktshalva gick ner.
Jag känner mig fortfarande mycket mer rörlig även om det inte direkt syns, och det är skillnad när jag pratar, äter och dricker så jag hoppas det fortsätter att bli bättre så jag snart är mitt gamla vanliga jag igen!
Kram!
Birgitta
Nu har jag läst ikapp i din fina blogg!
SvaraRaderaSå mycket som hänt dej sen sist! Liten söt taxeman som fyllde 5 år och underbara blommor till en 100-åring! Och sen du som fått ansiktsförlamning. Skönt att proverna var bra och inte visade några komplikationer utan nu får du hoppas att det rättar till sej så småningom. Men vad gör väl ett snett leende bara det är äkta?
Krya på dej och ha det så bra!
Kramar från Finas mammis
Tack du fina Finas mammis :-) Ett snett leende får jag ta. Alternativet är att inte le alls och det valet gör jag inte! Mitt upp i allt känner jag tacksamhet. Det finns ju så många fler allvarligare anledningar till en ansiktsförlamning än en inflammation
RaderaStor kram till dig!
Birgitta
"Även rosor i ett sprucket kärl är rosor" Även ett snett leende är ett fint leende:) Håller tummarna för att det ska ge sig snart så du kan le med såväl ut- som insida.
SvaraRaderaAllt gott till dig!
Skorpan
Så gullig du är Skorpan! "Även rosor i ett sprucket kärl är rosor".......så fint! Det tar jag med mig idag med ett snett leende på utsidan, och med en härlig värme på insidan :-)
RaderaVarm kram till dig!
Birgitta
Ska nog stå sprucket krus egentligen i denna fina dikt av Fröding
RaderaKram Skorpan
"Nu är jag led vid tidens skism
Raderaemellan jord och stjärnor.
Vår idealism och realism
de klyva våra hjärnor.
Det ljugs när porträtterat grus
får namn av konst och fägring.
En syn, som svävar skön och ljus
i skyn, är sann som hägring.
Men strunt är strunt och snus är snus
om ock i gyllne dosor
och rosor i ett sprucket krus
är ändock alltid rosor"
Gustav Fröding :-)
Jag visste inte att det var så det fungerade, en nerv som var inflammerad, man lär så länge man lever. Tur att det inte var något farligt. Du får låtsas att du fått tandläkarbedövning :) Krya på dig, kram Helena
SvaraRaderaAnsiktsförlamning kan ha olika orsaker som t ex en borreliainfektion eller en stroke, men i mitt fall konstaterades att det är en inflammation som man inte vet grundorsaken till och då kallas det Bells pares. Även om det kan kvarstå problem även efter att inflammationen är läkt så är jag ändå glad att det inte var en stroke! Jag fick mig en tankeställare, speciellt efter det att min barndomsvän förlorade sin man "bara sådär"!
RaderaKram till dig!
Birgitta
Men vännen, du är så söt även om jag ser att de olika ansiktshalvorna inte är lika. Hoppas nu att inflammationen snart ger med sig och att svullnaden går ner. Tänk så mycket som kan drabba en, men som du skriver; det kunde ha varit värre!
SvaraRaderaKram på dig!
Cia
Gulliga du :-) Kortison, akupressur och tid har gjort att jag nu börjar kunna le liiiiite med högra sidan av munnen och ögat blinkar lite bättre så det märks att det sakta blir bättre. Givetvis hoppas jag att det läker helt och hållet, men har hört av många att det kan bli någon liten påverkan kvar fast det oftast är något man bara märker själv och inte något som någon annan ser så där uppenbart. Det blir som det blir med det.....jag gör så gott jag kan för att bli mitt vanliga jag igen :-)
RaderaKramar
Birgitta