Bäst att göra ett "vanligt" inlägg så ni inte tror att jag totalt har fastnat i allt elände från min uppväxttid :-)
Det har jag definitivt inte gjort! Utanför bloggen rullar livet på precis som vanligt med spännande saker, vardagliga saker, roliga saker och lite mindre roliga saker, så som tillvaron är när det är som "vanligt".
Jag har fått frågan varför jag lägger ut allt det här om min uppväxttid.
Frågan ställdes inte på något nedlåtande sätt utan bara utifrån nyfikenhet på hur jag tänker.
Det är inte helt lätt att svara på, men jag försöker att lära mig att leva mer utifrån känsla och lite mindre utifrån "Vad ska andra tycka?!".
Klart att man inte måste göra det på ett så utlämnande sätt som jag gör, om det nu är utlämnande....jag vet inte, men det känns som att jag vill berätta på det här sättet och då gör jag det.
Det känns på något sätt också som att jag gör det definitiva avslutet, som att jag aldrig mer kommer att grotta ner mig i allt det som hände för att jag är klar med det.
Jag kommer givetvis att använda mig av det som en erfarenhet, för det har gjort mig till den person jag är idag, men jag vill poängtera att jag inte längre sitter fast i det förflutna!
Genom att försöka skriva strukturerat har jag också varit tvungen att tänka till.....i vilken ordning kom allting och vad var det som präglade mig mest....och vad var det som gjorde att jag till slut kunde börja förstå mitt eget beteende...och kunde börja förändra.
Jag har upptäckt att det definitivt inte är en självklarhet att man har lagt ledsamma händelser bakom sig, fast man tror att man har gjort det.....och det ska nästa inlägg handla om.
Hoppas du inte har ledsnat utan vill fortsätta följa mig på min väg :-)
Fredagsmys till er alla <3
Birgitta
Nu sitter jag mitt i natten och läser bloggar, ligger efter rejält som vanligt, och här har jag missat massor! Ibland när man träffar människor känner man att detta är någon som nog alltid varit lycklig, snälla och fina människor som inte verkar haft några bekymmer alls, men man vet så lite, man bara tror en massa. Men ju äldre man blir, ju mer upptäcker man att vi alla (många i alla fall) har haft eländiga stunder, ibland långa tider, t.o.m år, som sätter djupa spår. Ibland öppnar någon sitt hjärta, och man får verkligen höra människors öden, men lika ofta får sanningen aldrig komma fram, någonsin. Tack för att du delar med dig, kram!
SvaraRaderaTack Helena för dina tänkvärda ord! På något sätt är det fortfarande inte helt ok att förmedla något annat än glädje och lycka i vår bild utåt. Glädje och lycka har på så många sätt blivit synonymt med att det är det man alltid ska fokusera på för att verkligen uppnå något positivt i livet. Titta bara på all reklam på tv så kan vem som helst känna sig misslyckad om man inte går omkring med ett brett kritvitt leende, glänsande färgat hår, perfekt figur och samtidigt har tusen järn i elden. Livet handlar om så mycket mer än det och det vet jag att du också vet. Så tack för att du följer mig här i min blogg :-)
RaderaKram
Birgitta
Jag tycker att du är stark som orkar dela med dej av allt det här.
SvaraRaderaKram/Finas mammis
Tack Finas mammis! Kanske det handlar om styrka, eller mod, men någonstans handlar det också om att vilja belysa, att vilja att det mycket mer öppet skulle kunna pratas om sånt här! Många bär på liknande erfarenheter och många råkar tyvärr också ut för det precis just nu. Genom att prata om det kan man få förståelse, få en medvetenhet både inom sig själv och för sin omgivning.
RaderaDet är inte bara de sexuella övergreppen som är hemska. Det psykiska förtryckandet skulle jag vilja säga är ännu värre! Varför strävar man efter att sänka en människa istället för att lyfta den? Om jag lyssnar omkring mig hör jag det dagligen, de där nedlåtande kommentarerna som kommer som ett förtäckt skämt. Det är inte ok! Det handlar INTE om kärlek till sina medmänniskor, men har ändå blivit en vardagsnorm!
Nä, nu går jag vidare till din nästa kommentar och lämnar ilskan här :-)
Kram-kram!
Birgitta