Sammanhang

När jag närmade mig min 40 årsdag var det som om alla lagrade känslor och minnen började pysa ut.

Hur jag än försökte fortsätta leva mitt vanliga liv med familj, jobb, hus, vänner och fritidsintressen var det som att både kropp och själ verkligen började skrika efter att jag skulle förstå!

Mitt leende yttre hotade att krackelera och jag kämpade med näbbar och klor för att behålla den fasad jag skaffat mig.

För vem var jag utan den?!

Med social fobi, allergi, smärtor i axlar och nacke, problem med urinblåsa och en inre rädsla och sorg som hotade att övermanna mig blev livet en pina.

Varje dag jag vaknade med ångest fick jag använda all min energi åt att ändå försöka vara en bra mamma, fru, anställd, dotter, vän och medmänniska och trots att jag kämpade så kände jag mig ändå alltid otillräcklig!

Jag träffade flera personer som uppmanade mig att ta itu med mitt inre, men jag visste inte hur jag skulle kunna göra det.

Jag visste vad jag varit med om, men trodde att jag hade klarat mig bra, trodde att jag hade förlåtit och gått vidare.

Jag kopplade inte ihop det med mina problem.

 Inte förrän 2001 då jag var 42 år och träffade Inger.

Inger som då arbetade som qi gong instruktör och reikimaster och skulle bli den person jag öppnade mig så totalt för och som skulle bli den som vägledde mig in i mig själv så jag fick svaret på min stora fråga

VARFÖR???!!!!

Det var hon som fick mig att förstå att det som hände Dagen D aldrig var mitt fel.

Trots att jag med min vuxna logik förstod att det aldrig varit mitt fel upptäckte jag att det var en sak att förstå det logiskt som vuxen, men inom mig bar jag det lilla rädda barnets oförståelse inför det som hände.

Jag var 6 år.

Jag visste ingenting om vuxna människors sexuella drifter och visste inget annat än att mannen, som jag såg som min pappa, hade skrämt mig enormt och gjort mig väldigt illa.

Det var det som fanns lagrat där i botten av mig själv och genom att öppna mig för mitt lilla inre barns känslor kunde jag också förstå skillnaden på logiken och de lagrade minnena.

Jag kunde i djupet förstå vad det hade skapat inom mig och upptäckte att jag aldrig hade förlåtit, jag bara trodde att jag hade förlåtit!

Jag satte ord på alla känslor jag kände den där Dagen D.

Jag upplevde dem med all min inre smärta.

Jag grät, skrek och förbannade ända tills allting bara släppte och jag kunde komma till ro med att det faktiskt aldrig hade varit mitt fel trots att jag la på mig så mycket skuld den där dagen.

Jag hade aldrig kunnat springa därifrån

hade inte kunnat slingra mig fri.

När han trängde in i mig och jag skrek la han sin stora hand över mitt lilla ansikte och jag trodde jag skulle dö

att han skulle kväva mig.

Det var hemskt, något ett barn aldrig ska behöva uppleva, något som ingen ska behöva uppleva!!!!

Jag la tillbaka skulden där den hör hemma, på honom, och med det kunde jag lämna det obearbetade från den där Dagen D.

Jag fick många svar, men frågan VARFÖR?! fanns kvar.

Händelserna från Dagen D var inte det enda som hade påverkat mig!