Suicide zero

Pia, med bloggen Ateljé Skogslyckan KLICKA HÄR förlorade sin son för snart ett år sedan och har djupt och gripande förmedlat sina tankar och känslor inför det ofattbara som hände.

Jag känner inte Pia personligen, men har verkligen berörts av hur hon berättat om sin sorg, smärta, kärlek och om sin kamp tillbaka till ett liv som aldrig kan bli som förr.

Hennes äldste son Martin valde att själv avsluta sitt 28 år unga liv och när jag första gången läste på hennes blogg om vad som hänt rann tårarna och det gjorde så ont i hela mig!
Jag har själv en son som heter Martin. Vårt första barn som föddes för 27 år sedan. Tanken att förlora honom kom så nära, blev så påtaglig, med det som Pia berättade!
Våra älskade barn som vi önskar allt gott på deras väg genom livet, hur ofattbart är det inte när de inte längre finns i vår närhet för kramar, samtal och förtrolighet?!

Pia har i sitt sista blogginlägg uppmanat oss att uppmärksamma psykisk ohälsa för att det är viktigt att prata om det, viktigt att rätt hjälp finns när hela livet gungar!

Min pappa blandade en cocktail av alkohol och tabletter när han var 67 år och avslutade på det sättet ett liv han inte längre klarade av att hantera. Han hade bipolär sjukdom, var alkoholist och jag lärde aldrig känna den fina person jag är säker på att han var, längst där innerst inne i sig själv.

Jag vet att han älskade mig, men det blev alltid så fel när vi träffades och jag orkade inte med alla fördömanden och krav, därför hade vi väldigt sporadisk kontakt.
Jag band själv buketten jag ville ge honom på hans begravning. På banden textade jag med guldpenna "Älskade pappa! Muren är riven  Nu kan kärleken flöda fritt".
Det var så jag kände det, att vi för första gången kunde kommunicera genom kärlekens kraft, där hans ande var fri från en sjuk kropp och själ

Ändå är jag ledsen över att han inte såg någon annan väg än den han valde.
I november är det 7 år sedan jag fick det där samtalet från polisen som talade om att pappa inte längre fanns i livet. Jag måste respektera hans val, jag har inte vandrat i hans skor, men jag kan ändå inte låta bli att önska att han skulle ha valt annorlunda!

Jag känner så mycket med Pia och sänder hennes budskap om att prata mer om sånt här vidare genom det här inlägget.

Stor kärleksfull kram till er alla!

Birgitta