En gåva

En nära vän kom till mig med ett vackert inslaget paket strax innan jul och ville att jag skulle öppna det med detsamma.

Hon hade valt gåvan med omsorg, men var inte alls säker på att jag skulle tycka om den.

Jag omger mig inte med änglar, men hon köpte den här för att hon tyckte den var såååå mycket jag.

Hon såg samma styrka i ängelns upplyfta armar som hon tycker att jag har.....och bara den förklaringen fick det ju att tåras i ögonen!

Så hur skulle jag kunna tycka något annat än att det är en underbar gåva?!

Ängeln med sina uppsträckta armar får mig att känna många känslor, men mest av allt känner jag en frihetskänsla och hennes knutna händer är som en revansch....som en känsla av att ha återerövrat ett liv som höll på att gå förlorat men som nu ska levas fullt ut med hopp, med nyfikenhet, med gemenskap och kärlek. Det är en stor och omvälvande känsla!

Min vän visste inte att jag faktiskt har en liknande ängel någonstans i mina ouppackade kartonger. En ängel som jag valt och köpt själv.

Den är lite mindre, brunklädd och håller en liten rostig stjärna i sina händer, men precis som den här ängeln så har inte hon heller något ansiktsuttryck.

Vet inte varför jag tycker att det här omålade ansiktet säger så mycket mer än om hon hade haft ögon, näsa och mun. Kanske är det så enkelt som att budskapet den bär på mer då ligger i betraktarens ögon och att  den lämnar till varje person att tolka den utifrån den personens känsla.

I vilket fall som helst är det en underbar gåva från en underbar vän :-)

Kram

Birgitta