lördag 11 mars 2017

Ärvda ting

Visst är det väl roligt med saker som har en historia att berätta?
Det har ju alla saker egentligen, men det är ju inte alltid vi känner till den.
Att känna till en bakgrund tillför liksom en extra dimension och gör att känslan får ett annat djup, en annan innebörd.....tycker jag i alla fall :-)
Som med den här glänsande nysilverskålen......
Den fick jag nyligen av min mamma, som tagit hand om den från sitt barndomshem, där min morfar en gång i sin ungdom fick den av ägaren till den guldsmedsbutik han jobbade i då....på 1930 talet eller något sånt.
Hängde ni med? :-)

Skålen blev med åren väldigt sliten. Så sliten att den var mer en skål i mässing än en försilvrad sådan.
Då degraderades den från prydnad till katternas matskål på mormor och morfars gård!
När mormor flyttade från gården tog min mamma hand om skålen, lämnade in den för försilvring och så blev den så här fin igen!

Vi har fyllt på berättelsen om den här skålen med att min svärfar döpte våra barn i den för snart 30 år sedan och nu har jag fått den av min mamma för att förvalta den vidare.
En vääääääldigt kär gåva!
Samtidigt fick jag också de här nysilverljusstakarna som funnits i mitt barndomshem så länge jag kan minnas och nu fick jag veta att de var en gåva från mormor och morfar till min mamma och pappa då de gifte sig 1958.
Det visste jag inte förut!
Visst är det väl härligt?! Att ha saker som berättar, som påminner!
Förhoppningsvis kanske våra barn en dag vill ta hand om de här sakerna och föra deras berättelse vidare.....som fjärde generation. Det vore roligt :-)
Nä nu är det dags att hoppa upp från soffan.
Solen skiner.....det kommer att bli en härligt vacker lördag!

Ha en alldeles förträffligt fin dag alla bloggvänner :-)
Kram
Birgitta

6 kommentarer:

  1. Härlig berättelse! Jag har också några "fådda" föremål med historia och jag tog helt enkelt slag i saken och fotade dem tillsammans med den nedskrivna bakgrunden till dem. Ett litet tips som säkert blir uppskattat i en framtid.
    Skorpan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken bra idé Skorpan!
      Man skulle kunna skapa en digital mapp med saker som har såna speciella minnen.
      Ingen av våra barn är idag speciellt intresserade av gamla saker, men sånt kan ju förändras med tid. Lite större saker, som möbler, kan man ju lätt märka upp med en liten lapp på någon undanskymd plats. Det gjorde jag med ett stort ekskåp vi köpte från Tierp som hade gått i arv i generationer och där vi fick ta del av skåpets historia. Vi känner inte den släkten, men det är ändå roligt att berättelsen följer med skåpet!
      Kram till dig
      Birgitta

      Radera
  2. Härligt med ärvda saker som har en historia bakom sig och som nästan "talar" till en! Jag har bla bord o stol från 1819 som gått i arv från min mormor. . . sådana saker är man extra rädd om! Dina saker är jätte fina. . . såklart ska skålen inte användas till katten ;-)
    Ha en fin tisdag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bord och stol som snart är 200 år gamla! Tänk ändå vad mycket som hänt under de åren!
      Det är extra roligt att ha saker som gått i arv. Saker som genom minnen berättar sin historia om människor som funnits och som använt sakerna före oss.
      Varma kramar
      Birgitta

      Radera
  3. Vilken härlig historia! fatet är riktigt fint :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det.....både det ena och det andra :-)
      Kram
      Birgitta

      Radera