Den här gamla mangeln fick jag som gåva av vår granne då hon röjde ur sitt föräldrahem.
Den hade då stått orörd på en vind i närmare 70 år och hon hade tänkt låta den stå kvar där men skänkte den gladeligen till mig mot att jag själv fick se till att baxa ner den.
DET var inte gjort i en handvändning!!!
Den fick agera inredningsdetalj i butiken jag hade och när jag stängde butiken för snart ett år sedan fick mangeln följa med hem.
Den har sedan dess stått som en stor kloss mitt i vägen i vårt uthus och hade den inte hjul skulle jag inte själv ha kunnat flytta den många centimeter.
Så fick jag den briljanta idéen att ställa den i växthuset.
Ett hörn röjdes, mangeln plockades isär, bad snälla maken om hjälp med lyft och bubbande......och nu står den där!
Bara risken för nattfrost är över ska den fyllas med sommarens blomsterfägring och hela växthuset ska fyllas med sommarens grödor.
Underbara dagar önskar jag er alla!
Kram
Birgitta
Det var ju en bra ide! Det är inte alldeles lätt att få en sådan att smälta in, men det där blir ju perfekt :)
SvaraRaderaVi har ett uthus som var tvättstuga när vårt hus byggdes 1929. Där skulle jag vilja ha mangeln, men det uthuset måste röjas och fixas både ut och invändigt så fram tills det blir gjort så var det ju bra att mangeln också passade i växthuset. Jag vill gärna ha kvar den, men som du skriver så är den inte helt lätt att placera :-)
SvaraRaderaEn fin dag i sommarvärmen önskar jag dig!
Kram
Birgitta
De är så vackra! Och jag blir glad att den får stå i växthuset, det blev riktigt fint med den hedersplatsen. Egentligen är de guld värda, en kallmangel är det bästa för linnet.
SvaraRaderaOch skönt att du har en snäll make!
Kramar /Cia
Jag har en make som är både snäll och har tålamod :-)
RaderaMangeln är alldeles för fin för att stå undangömd och i växthuset syns den samtidigt som den fungerar som blomsterbord. Kommer ihåg att du en gång skrev att du också hade en sån här mangel som en mangelsamlare bad att få köpa :-)
KRAM
Birgitta