Vi ville helst ha tegel, men husets tak var inte dimensionerat för tegel och det skulle inte bli snyggt att ha plåt på huset och tegel på verandan. Så hur skulle vi göra?
Vanligt plåttak ville vi inte ha.
Vi tittade på nätet och hittade taksystemet Decra som vi tyckte om. Plåttak med fin struktur och ytbeläggning. Sånt tak skulle bli snyggt!
Det fanns på Bauhaus, så vi kopplade på kärran, inhandlade det vi skulle ha och for till Dalarna.
Det var ett mätande och klättrande ner, klippa plåt (med en inte allt för bra plåtsax) och så upp igen.
Jag höll mig undan. Kändes bäst så när jag såg den bistra rynkan i makens panna!
Jag målade knutbrädor.
Till sist var verandan takad och knutad....
Verandan saknade panel på innerväggarna, men jag kunde inte låta bli att ställa in det gamla symaskinsbordet som jag fått i gåva.
Mormors vackra virkade duk passade bra till. Trälådan med text på blev pyntad med murgröna och så några bruksföremål till det. Så mycket mer hemtrevligt!
Ett symaskinsbord som fanns på stugans vind fick flytta in vid murstocken....
....Symaskinen är så vackert mönstrad att det känns synd att sätta på huvan av trä.
Till vänster skymtar den nya trappan som väntar på vit färg, räcken och lite detaljer som gör den lite mer gammaldags i stilen.....och det har den väntat på nu....ett tag :-)
Vi har upptäckt att de stora jobben som tagit vääääldigt lång tid inte är någonting mot den tid det tar att göra alla miljarders smååååå jobb och de där smååååå jobben verkar aldrig ens ta slut!
Du, jag har semester efter midsommar! Kan man hälsa på då? :)
SvaraRaderaNä, jag bara skämtar för den ska gå åt till att vara i alla fall lite lika flitiga som ni. Mums, så fint ni gör och får! Vilket härligt ställe att åka till för lite vila...när det är klart alltså! Kram
Ja du...ska vi vänta med vila tills det är klart i Dalarna....då får vi nog ingen vila :D
RaderaNä, numera prioriterar jag att göra lite av varje när vi är där. Lite måsten, men också sådant kul som att stå på öronen i fina trälådor fulla av saker som jag ännu inte hunnit titta igenom ordentligt.
Kan få lite konstiga blickar från maken när jag helt lyrisk fiskar upp ett krokigt, rostigt...men otroligt vackert handsmitt beslag.
Tur att han är van....min make!
Kramis