Bygga nytt

Rädda det som räddas kan.....är ett bra motto på vår Dalagård....men vissa saker har redan gått för långt i sitt förfall.
Vedboden är ett av dessa.

 

Högra sidan står högt så den har klarat sig ganska bra, men den vänstra sidan hålls enbart upp av väggarna. Bottenstockarna hade ruttnat bort långt innan vi tog över gården. Hela byggnaden gungar när man öppnar den vänstra dörren och takpannorna i kanten hotar att ramla i huvudet på oss.

Det känns heller inte helt ok att kliva in på det minimala dasset på gaveln.

Även om jag har "pyntat" lite där inne....

....så uppväger inte det att taket är ruttet och dörren måste lyftas lite mer för varje år eftersom dasset lutar mer och mer åt vänster!

Så....för att inte få ett dass, eller vedbodstak i skallen, så började vi skissa på ett nytt uthus.

Sen blev det lite mer bråttom än vi tänkt eftersom min morbror, som varit en ovärderlig hjälp för oss, blev sjuk och ville bygga det där uthuset innan han blev för dålig.

Det var bara att kavla upp ärmarna och sätta igång!

 

 Säger jag då...som är en byggteknisk nolla!...men måla kan jag :-)....och måla fick jag....igen!!

(kanske därför jag är så bra på att måla, jag har tränat flitigt!)

Vi byggde det nya uthuset ovanför det gamla, med gott om plats för alla fina saker jag hittar i de andra byggnaderna hela tiden.

Vi satte dit vackra pardörrar som stod i snickerihuset och alla fönster hittade vi också där. Det var bara dörren till det som ska bli det nya dasset, till höger, som inte kom från gården. Annars var allt virke sådant som vi sågat upp den där första vintern. Det kändes väldigt speciellt att gå upp till ladugården och bara plocka sådant som behövdes. Inget ByggMax här inte! 

Käre maken kan faktiskt också måla (förutom allt annat han kan) :-)....och vi behövde måla fort för regnskurarna var många den sommaren!

Löpande band var bra när takpannorna skulle på plats.....

 

....bra var det också att ha starka söner till hjälp. Jag är envis, men styrketräning står inte på mitt schema...inte än iaf ;-) Å andra sidan var ju det där med takpanne lyft en ganska bra vardagsträning, om än med något monotona repetitioner!

Förresten lyfte jag nog tillräckligt med takpannor, för de där takpannorna har också en historia, ungefär som med innertaket i stugan.

Vi sökte, och hittade, begagnat tak tegel på nätet. Inte så långt hemifrån, men 12 mil från vår gård. Vi behövde inte så många pannor, men säljaren sålde allt eller inget och priset var bra så vi slog till. 

Vår släpkärra är av medelstorlek och inte bromsad....takpannorna var många....och det blev tungt. Så....det blev ett antal vändor till säljaren på köpdagen. Hem med hela rasket, lasta av på garageinfarten. Köra det i lika många portioner till Dalagården och lasta av det där (inte samma dag då förstås, vi fick nog med "vardagsträning" då!).

Så förutom att uthuset blev klart...och jättefint (tycker jag!)....

....så har vi måååånga takpannor kvar!