Har i hela mitt liv varit en utpräglad vår människa!
Älskar när vintern ger vika, dagarna blir ljusare, snön börjar droppa från taken och vårlökarna skickar upp sina blad och blomstänglar ur marken.
Har också så många år känt att jag inte alls varit redo för hösten när dagarna om igen blir kortare, trädgården blir mer brun än grön, och kylan börjar komma
Men, sen ganska många år tillbaka har jag börjat välkomna hösten.
Välkomnar det lite lugnare tempot, att ändra från sommar till höstgarderob, tända ljus, mysa inne.
Kanske det vände när jag slutade yrkesjobba? När jag fick tid att verkligen kunna njuta av sommaren, hinna med det jag ville göra med hus och trädgård, uteliv och resande i vårt avlånga land.
Eller så kom det med åldern, att jag började se mer till här och nu istället för att antingen rusa framåt med tusen ideér och projekt, eller sitta i fåtöljen och känna olusten krypa inombords för allt jag inte orkat eller hunnit med att göra.
Eller så har jag helt enkelt dragit ner på allt som faktiskt behöver göras genom att flytta till ett mindre hus, sälja vår Dalagård, äga mindre med saker, tänka om-tänka nytt. Har liksom fått ett annat grepp om min tillvaro genom alla årstider
Det är säkert en kombination av allt det......och lite till 😊
Är så glad och tacksam över den vackra vår och sommar vi haft även om jag emellanåt önskat att det skulle ha regnat lite mer så jag sluppit allt vattnande med vattenslang och kanna, och sluppit oroa mig för att växterna i vår trädgård ändå inte mådde bra i värmen och torkan. Men, nu har det kommit regn så det räcker och det verkar som allt i vår trädgård klarat sig bra.
Maken är ute och fixar med den lilla uteplatsen som snart är färdig och jag har städat vår klädkammare.
Rensar ur kläder och textilier, organiserar för bättre ordning och försöker få undan saker som hamnat lite här och var i vårt hus under sommaren.
Saknar att kunna ta en promenad nu när luften börjar bli svalare och klarare. Går ju fortfarande med min klumpiga hälsko och vet inte riktigt hur länge jag måste göra det. Foten ska röntgas om cirka 3 veckor så får se då hur det ser ut.
Men, det går bra ändå. För det mesta har mitt tålamod räckt till för att hantera min begränsade rörlighet och när det inte har gjort det svär jag en harang och så känns det bättre igen 😆
Njut av din dag och ta väl hand om dig 💚
Kramar
Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar